Jag vårgräver
En välbehövlig träning i trädgården, denna vårgrävning. Men fy, vad trött jag blir! Har just grävt bort ett stort bestånd citronmeliss och diverse ogräs. Ja, ogräs är sånt jag inte vill ha. Allt annat står kvar, jag kantgräver bara gräsmattan. Inget annat. Om man påtar överallt i jorden tar man ju död på växterna, det är min filosofi. Och min belöning är tidig vår med stoora ytor av blått, som krokus, scilla, pärlhyacint, balkansippa m.m.
Men jag orkar bara inte ta bilder just nu, och det blåa är nästan över, så jag lägger in tre abstrakta bilder i stället. Jag har tidigare målat ganska mycket föreställande, och upptäckt att det abstrakta är ohjälpligt sammanbundet med det föreställande.
När jag i tonåren började med foto och målning, sade en gammal konstnär i slutet av sitt liv dessa oförglömliga ord till mig: LJUSET ÄR ALLT.




Det har jag inte tänkt på! Men det ser ut som ett välreglerat flimmer med märkliga fokala inslag. Håller mig inne med min feber i e.m. för att slippa få ett EKG som detta.
Så är det nog som konstnären sa, ljuset är viktigt och även färgen.
Jag har aldrig begripit varför man ska på gym när det går att göra något nyttigt i friska luften. Och konstnärens ord har, hur det än tolkas, blivit en ledstjärna.