Stefans bilder
Sångare m.m.
Lite promenadbilder bara, tog dessa bilder på väg till annat fotomål.
En vuxen lövsångare och en ung. Ljuset var dåligt, avståndet kort, inte ens i sidovy täckte skärpedjupet hela fågeln. Plötsligt när jag skulle packa ner kameran dök huvudet upp. Hon hade kidet med sig, men idag syntes bara dess rörelser som en darrning i vetet.
Kärt besök
Ekorrfamiljen hemma försvann ju förra året av oklar anledning, men i år har jag haft sporadiska besök av en ung ekorre, årsunge? I vart fall råkade den dyka upp när jag stod där med kameran i hand.
Blev bokstäverna stora över bilderna? Jag råkade trycka på flera tangenter på en gång, jag är väldigt duktig på det. Och då händer det saker. Men jag har lärt mig att leva med det.
Tittut! Och vad glor du på? Ditt nöt! En plommonkärna i munnen. Gnagartänder. Uppåner Söt. Ställde upp på sidobild också.
Yrvaken skönhet
Ännu en grå och trött dag. Lugnare nyårsnatt än vanligt utanför huset, inga raketer på tak eller i buskar som jag kan se. Har försökt hjälpa en vän med internetanslutningsproblem på förmiddagen, men uppkopplingen gick inte att få igång, trots att allt gjordes i laga ordning och tester till synes fungerade. Men så är den digitala världen, antingen går det, eller inte alls (på hemspråk: stunnomsinnad).
I går framkallade jag de sista 2016-bilderna som var lagrade hemma, och lade dem i prydliga högar (mappar). Tömde mobil och kameror. Så inleds det nya året med 16 färdiga publiceringsomgångar. Bra att ha grå och trötta dagar. Längtar efter bra väder och hälsa nog för några timmars fotoäventyr utomhus.
Dagens bildserie kom till i Oktober 2016, då jag cyklade över ängarna vid sjön. Längst bort, efter en krök, såg jag något i gräset; ett rådjur! Stannade cykeln en bit bort, öppnade ryggsäcken och tog fram kameran. Det var årets kid, som mor nu hade lämnat ensam. Det låg uppenbarligen och sov i gräset. Stannade 50 meter ifrån det, och lyfte kameran. Det är ju så med mycket vilt, står jag tyst och blickstill, blir jag i det närmaste ignorerad. Har varit nära att bli nersprungen på det sättet.
Nåväl, nu gick jag ett par steg fram med lyft kamera:
Där låg den unga skönheten och sov djupt uppenbarligen. Så tar jag ett par bilder, det blir ett diskret slammer från spegeln. Men...hallå, vad nu? undrar hon.Något skumt, upp på benen!Varje gång hon verkar utvärderande osäker, far tungan runt. Varför?Öronspel, eller signaler, använder hon.Skum figur!En liten försiktig sidomanöver.Ett plötsligt skutt. Fortsättning följer!
Falken och rosen
Fick syn på en falk (tornfalk tror jag) när jag cyklade, och den stannade kvar i sitt revir under tiden jag tog parkerade cykel, tog ned ryggsäck, öppnade och monterade utrustning, samt riktade in. Sen hade jag inte lång tid på mig, men några bilder blev det. Inga 100% bilder direkt, men det går ju att se vad det är. Och så rosor (här New Dawn), som jag är så glad i. Och morgnar med sol och dagg. En härlig kombination, bara att ta kameran ut på gräsmattan för ett litet njutningsfullt äventyr före frukost. Och sen äta och vara nöjd med fångsten.
Körsbärsätarna
När stararna kommer norrifrån äter de upp sig i Skåne före de flyger till Jyllands vassbälten. Det innebär, att en icke föraktlig mängd passerar min trädgård. All frukt provas, attackeras, men körsbären är magneten. Mitt körsbärsträd är ett stort träd som sticker upp och lätt rymmer 100 fåglar.
Först kommer spanarna, sitter en bit bort och kollar. Sen flyger en rote eller två in i trädet helt tyst på en noga planlagd smygväg. Därefter droppar gästerna in i större grupper. När stararna har nått en viss täthet, utbryter stort allmänt gräl i kalaset, och man blir medveten om vad som försigår. Det är som om det kokade i trädet, grenar rister och körsbär flyger.
När äpplen ligger på marken kan jag se dessa gräl, men tyvärr blev det ingen bild i år. Det är annars fascinerande att se den öppna aggressiviteten i det frusna ögonblick en bild är. Att fåglar härstammar från raptorödlor kan jag ana i bilderna.
Bilderna här är betydligt stillsammare.
Först: ett typexempel på en körsbärsätareKom inte här och kom! Kalaset i gång Ännu en som gillar körsbär. Först nötter ur nötlådan, sen efterrätt och slummer i körsbärsträdet, om inte stararna gör för mycket oväsen. Livet för en ekorre.