749

Så blir det nu de sista bilderna från en av Norrlands minsta orter - Veniksel. Min blick är nu vänd nedåt, det blir marken som avbildas. Som vanligt har jag sökt detaljer, något som fångar mitt öga och sinnet. Och organismer jag gillar, lavar t.ex.       

   Det är bara så vackert alltsammans, det öppna, riset och allt som är där. Denna skogen är 100 år gammal, det brann då nämligen.          Sagolik skönhet i skogen, så tyst, så rent.          Mossor och nu kommer jag till ämnet -     lavarna. Det finns ett antal arter bägarlav.         En härlig liten värld där min fantasi får flyga fritt.        Här växer lavarna i ring på gnejs tror jag. Det är algen i dem som står för mesta energiinsamlingen, medan svampen parasiterar på algerna, men bygger upp strukturen, kroppen.          Stenar som dessa faller jag pladask för.          Känns som ursprunglig skönhet.         Röda lavar är min favorit. Tror det är svampens energilager, fettrikt, som gör laven röd istället för grön. Det är i vart fall ett tecken på att den lever i yppersta välmåga, annars försvinner färgen efter hand. 

Vinterskog - is i närbild

Så blev det Fredag. Om jag inte har fel för mig är det jaktsäsong på kajor. Det är många kajor om vintern, och då tycker många att de måste skjutas. Att de många kajorna beror på att fria fåglar flyger, det förstår de här människorna inte. Fåglarna har kommit österifrån, flyttat till varmare trakter. Nu börjar de flytta tillbaka igen. Så de stora antalet kajor minskar av sig själv när det blir varmare. 

Nåväl, här kommer bilderna, tagna för en vecka sedan, närbilder på is i skog och trädgård.

Strukturer

Strukturer, mönster, färger. Plötsligt bara finns det där, bara att ta upp kameran. Dessa strukturer fann jag på stranden nyligen.