Se i svart och vitt

Lite försök med svartvitbilder, som det heter. Som omväxling till alla starka färger. Men egentligen är det ju gråskala. På något sätt kan saker framträda tydligare i gråskala. Som i Tatis mästerverk - Semestersabotören. Fyrkantig bild, gråskala, och inte ett begripligt ord. Men det är just det - man koncentrerar sig på handlingen i filmen då. En genial film. 

Först lövträdslöparen. Satt och solade sig på en nyponros.En torrfura växer lite överraskande vid sjöstranden i den leriga platta sumpmarken. En vallmo, rött i rött. Men nu ses bara formen. När jag ser på blombladets struktur och form, då får jag tankar om 50-talsinredning, vet inte varför.En alldeles underbar väldoftande ros. Behöver stort format. Mitt omedelbara intryck när bilden var klar var lite känsla av evigt farväl. Både sorgligt, vackert och förgängligt.En kornvallmooch en mormorsrosOch så de vajande fälten igen, gräsets rörelse i den eviga vinden. Försökte få lite känsla av en mellanscen  i en svensk 50-talsfilmTill sist denna blyga sak, lusern möjligen, här mild i framtoningen.

Om möss och människors planer

I midsommartid gjorde frun och jag en utflykt till Kåseberga. En plats som är väldigt långt söderut i landet,värd att se året om, har god fisk, och branta backar ner mot havet, samt Ales stenar så klart. En märklig sak vid stranden, är att växtligheten är så annorlunda där. Och har det regnat lagom på försommaren, vädret är vackert och himlen blå, så en del år är backarna mot havet illröda av vallmo, himlen blå och havet glittrar. Helt underbart. Ja, det var det jag såg framför mig i bilen.

Denna dag var väderprognoserna högst osäkra, och regnet i Skåne hade fallit ojämnt. Men vi körde, och väl framme i Kåseberga var det nermulet, kraftig kall vind, och backarna torra med ganska lite vallmo. Men jag tog lite bilder, och vi åt middag. 

Först själva stranden, promenadvänlig, inte badvänlig. Backarna är ganska branta, så tung kameraryggsäck  plus vind var mycket utmanande när det gällde att hålla balansen. I förgrunden något slags vicker, bak det något strandgräs. Här var det lite vallmo, och en del blåeld.Kalla vindstötar slängde runt vallmon.Men en del ögonblick ljusnade det lite. Och vallmon är en blomma jag har svårt att se mig mätt på. Den är egenartad på så sätt, att när solljusets strålar faller snett in i den, är det som om den röda färgen förstärks och lyser själv. Detta kan inget foto i världen visa, och jag har försökt måla detta i akvarell, olja och akryl, men det lyser inte vibrerande rött från målningen. Så dels har blomman ett intryck jag aldrig sett någon fånga rättvisande, dels är den bara vacker i ögonblicket där den står. För om någon plockar och tar in den, så faller de röda bladen av snabbt. Men i mulet väder, ja då kan den avbildas riktigt.En tistel, höll fast den ett mindre blåsigt ögonblickNågon slags snårvinda, som tryckte sig mot markenBlåelden, fick inte bättre bild än denna. I det öppna landskapets blåst for blommorna ut och in ur sökaren som ett suddigt streck. Körde med 1/2000 dels sekund. Det var absolut nödvändigt att hålla i skaftet, men ändå riste och for de runt. En malvaSkrattmåsar fanns däroch trutarTog en bild med mobilen från middagsbordet. Fiskmiddagen var god, men de s.k. vitfiskwallenbergarna var inget annat än en kopia på en vanlig norsk fiskekaka. Som är gott f.ö.Stannade till på väg tillbaka, rågfälten vajadeoch vinden for över gräs och backar.

Trädgårdsblommor

Så kommer här resten av trädgårdsblommorna. Tog och laddade upp mig själv med sömn mellan bilduppladdningarna.

Först en liten regnskur, så liten att den avdunstade på någon timme.Men det är fint att se påAklejan, där efterhand alla frösådda blir blå, men vackert ändåNågon medicinalväxt med kraftig lukt, ej doftFärggrant! Grekisk vädd i motljus framför en vägg av midsommarblomsterSparrisen får växa till sigMidsommarblomstret eller malvanFörföriska sveper ljusstrålarna över demDenna sorten klippte jag en pinne av på annan plats om hösten, satte, och se! Men det tog allt några år. Alla mina rosor är rotäktaLåt det nya komma fram, det gamla går in i skuggornaNuddas av ljusetDen glada gula glädjegivande AklejanOch här fotograferad på nationaldagen, tror jagBlyg men förföriskGlödande vibrerande vit, den vita rosen från YorkHär var det färggrant, men den har en fruktig frisk doftNågot äldreFylls av livgivande ljus AklejanOch till sist, mogen och vacker, får den avsluta kavalkaden

Hemomkring

Börjar med  nästan-gatufoton, för det är både gata och torg. Fortsätter sen med trädgårdsblommor, där ämnet är outtömligt, känns det som. Måste därför ta bilderna i omgångar, det blir för mycket annars. För övrigt var det ju fullmåne, och då får jag ofta sömnstörningar. Kroppen är trött, men huvudet på högvarv, fullt av ideer. Så jag satt och gjorde vid trädgårdsbilder tills koltrasten började sjunga. Men i dag går jag på lågvarv.

Torget i Åhus, kl 10 en helgförmiddag. Endast pensionärer så dags som handlar.Här säljer lokala producenter sina varor, som kött av olika slag, grönsaker, bär, plantor, gott och dryck. Och sen en del andra. Det här är fina grejer. Riktiga varor till bra pris, det är så jag lever åtminstone.Inte så mycket folk ännu, skönt att slippa trängasOch här är inte-mat-avdelningenMed en 10A säkring till flera kylbilar och hela torget, fick en man rycka ut med mera ström. Och nu över till något helt annat. 2 blombilder tagna med mobilkameran. Den kan ge lite underliga effekter, på gott och ont. Först den här strålande-ljuset-effekten. Digitalisen är fin, men attan så giftig för små barn.Den här rosen kunde jag inte låta bli. Och sen de följande bilderna, tagna med Canon 1200D och Tamron 90.Den här doftpionen är underbar, men den vill sig inte på bild, känns det som.

Jersminen, doftjersmin. Underbart tung doft och bra häckväxt.Sen en trädgårdsvariant av blåklint. Så skarp och tydlig, att den nästan flyger på betraktaren. Men nu över till mina älsklingar, rosorna. Jag försöker avbilda dem som jag ser dem, som det känns. Denna rosa ger romantiska känslor, mjukt och milt, underbart.Och så en oemotståndlig, när ljuset plötsligt silar ner genom lövverket och faller på den. Lite gammeldags romantik en vacker dag, måste komma nära och känna doftenoch här med något gammal-kamera-filter jag fann på efternatten

Blandade karameller

Så ännu en omgång bilder ,nu lite blandat.

När jag gick ut genom dörren fick jag se Skottlands flagga. Och jag gillar Skottland.Sen ner till dammarna. Svarttärnorna hade byggt sina bon, och var i par, nu var det i gång.Här är ett par, tror det är honan som ligger, och hannen gör sig stilig. Det såg ut så åtminstone, men vad vet jag?De gillar att sväva nära boetTydligen kan bon ligga tättDet här låg för sig själv, flytande. Om jag inte minns fel, byggt av skäggdoppingparet, stulet av tärnornaDet var lite märkligt att se. I en del av dammarna hade ett antal tärnebo legat tätt alldeles nyligen. Nu hade någon lagt boflottar just exakt där de haft sina bon.Sädesärlan brukar bygga under fågeltornetOch här finns en hel del trollsländorSen bort till ängarna, storspoven håller gärna avståndetGulärlan är lätt att känna igenEn kråka spatserar en bit ifrån. Bedömer mig, och finner mig helt ofarlig, trots mitt stora onda öga mot den. Kråkor blir nästan lika gamla som människor, de är smarta.Den är lite trött i värmen och ber nog kompisen framför att sakta nedSå tog jag lite bilder på ängarna igen. Sist hade jag mobilkameran, nu hade jag med mig min G1X, det blev klart bättre. Försökte med låga vinklar, men tycker det blev halvdant. Hade gärna testat med fullformat och 10mm optik, men såna grejer har jag inte.Men visst är dom härliga att promenera i