Fåglar dyker upp plötsligt

Var ute i trädgården och försökte ta bilder på amiralfjärilar med mitt 90mm makro.

Plötsligt, när jag tittar upp, sitter där en liten sångare tvärs över rabatten. Blir ju ingen närbild med 90mm direkt. Men lika bra att ta en bild.och se, det gick fint att förstora.Riktigt skarpt, tycker jag. Fast optik är bäst. Kan vara törnsångare. De har häckat i en buske intill, där jag låtit naturen ha sin gång i sommar. Sen ville jag ha en ännu närmare bild, och går in och byter till 150-600mm. Men då är pippin borta, så klart. När jag ändå har objektivet på, ser jag mig om. Rakt upp flyger tranor, lätta att spana in. De är ju stora och låter mycket. Lite soldis, gjorde om bilden till svartvit, för det var det ju närapå ändå. Skärpte upp så gott det nu gick. Sedan ser jag på marken, där sitter en unge till sädesärla. Den behöver äta upp sig. Låter en del äpplen ligga så fåglar och insekter får sitt. Och sedan, längst uppe i min 8 meter höga jasmin, hör jag en grönfink. Den spanar en kort stund. Det går ju i svartvitt också, men inte lika bra. 

Spindlar -de lever sitt eget liv

Före sensommaren såg jag knappt en insekt häromkring, men sedan kom de, och spindlar i överflöd. Det är tacksamt för den som har makroobjektiv och intresse. När jag ser på bilderna, så är spindelns kropp väldigt lik uppbyggnaden av de läckra skaldjur vi äter. Exoskelett med innehåll. De lever ett lite undanskymt liv, men kan ibland komma fram i solen. Eller så kan jag leta upp en, t.ex. i ett skjul. 

Spindlar - araneae - består av fram och bakkropp, samt har åtta ben. De har i stort sett alltid käkar med giftigt bett, men ofarligt för oss här i Sverige. Bytet fångas, gift sprutas in, och sedan suger de i sig maten. De håller nere antalet skadeinsekter i trädgården. En del arter jagar sina byten, en del fångar med nät. Vanligast har de åtta ögon, för bra runtomsikt. De har hjärta, men inget blodomlopp utan ett öppet system. Hjärna och nervsystem. De andas antingen med ett lamellsystem (inte så bra) eller rörsystem (extremt effektivt). Matsmältningen sker först i bytesdjuret (giftet som sprutades in), sedan i tarmen. Sedan har de också ett kärlsystem med njurfunktion. Äggen läggs i en silkeskokong. Intressant är, att små spindlar kan sprida sig över världen genom att släppa ut en silkestråd som sedan vinden tar tag i, spindeln lyfter och kan stiga väldigt högt upp till starka luftströmmar. Som bekant har ju luften helt andra egenskaper för en liten lätt varelse.

Korsspindeln är benämnd hjulspindel på grund av nätets form. Dock verkar detta exemplar bryta regeln. Fann den i trädgårdsskjulet.FramifrånLe mot fotografenFixar nätLite mer färg på undersidanPåverkas inte så värst av tyngdkraften?Hänger i tråd med limdropparSe här, en helt annan art, så pytteliten och av jaktspindeltyp. Gillar att gömma sig under blad. och till sist en brunmurrig typ i brunmurrig omgivning och av för mig okänd härstamning. 

Hemma - domum

Bara lite blandat hemifrån. Orkar inte fixa något bättre ur lagret just nu.

Börjar med denna gröna fluga. Kan ej dess namn, så jag kör Googleöversättning svenska - latin, det låter förtroendeingivande. Metallicis viride (metallic grön).

Muscae beige (beige fluga)Aliquam gloria (orange fjäril heter så på latin säger Google), men heter egentligen påfågelöga (inachis io). Googleöversättningar kan bli hur tokigt obegripliga som helst.Aetate avis (okänd fågel).  Någon som vet vad det är egentligen?Snigelns vägar äro outgrundliga, men liknar i hög grad de mänskliga vägarna.En igelkottunge dök plötsligt upp, glädjande! Särskilt när jag hade kameran i närheten och hann hämta den. Jag lade mig i gräset i dess förmodade väg, och väntade. Fick en nyfiken blick.Kollade in migMen sen fick lössen all uppmärksamhet, blev ett vilt fnattande....och sen rakt in i häcken. Ja, ni har sett 2 i svartvit innan.På tal om svartvit, här är bilderna från i går, så här ser de ut i färg. Lightroom först svartvit, sen "automatiskt" fixade nästan allt, men den cerise tröjan som fick tonas ner rejält. Fast här, i färg, passar cerise fint. 

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät. 

Svartvitt, där jag blandar korten, del 1 av 2.

Börjar lära mig lite nu om det svartvita, urval och bildbehandling. Om det gör bilderna bättre vet jag inte. Men här kommer febergubbens bilder, tur jag har ett lager att ta av. Och en trädgård med olika motiv. Det är inte så lätt att göra allt med feber, trötthet och lätt yrsel. Kan bli lite fel ibland. Svårt att bedöma om jag skriver så klokt (hoppas verkligen jag inte skriver något dumt av misstag). Å andra sidan vill jag inte bara se på TV och internet, så oerhört tråkigt det blir. Så jag fortsätter ändå, publicerar. Så blir det lite mening i de här sämre perioderna. 

Först ut - en frökapsel. Vallmo. Inte så vacker, men allt är ju inte vackert.Sedan detta, lite som en krater på en främmande planet, där livsformer sträcker sig upp. Men det är liljepollen.Och denna bild - oj! Inget för finsmakare, de som är illamående eller har epilepsi. Men jag kunde inte låta bli. Det är en bolltistel, ej utslagen. Och detta är riktigt svart och vitt, inga nyanser här inte. Tror nog att en värld med nyanser är bäst ändå. Så en dagslända, tror det fungerar monokromt också, trots att de är så väldigt färgrika annars. Mer åt porträtthållet. Sedan något jag aldrig tröttnar att se på - lövverk och solljus.Någon lönnvariant. Ljus, solblänk och skuggor leker runt. Och jag står där med kameran i hand, tillfälligt uppslukad.Ett lite mer undanskymt löv, inte direkt i rampljuset. Lite mindre, lite tärt.Och vilka kan dessa vadare vara? Fågelfoto verkar fungera på detta sätt, monokromt med nyanser.Skulle tro det här är en ung fiskmås, som får avsluta. Kommer och försvinner lite diskret. Gör vad den gör.