Stefans bilder
Mer under krukan
Jag fann ju mer än husspindlar när jag vände på krukan, här kommer de andra fynden.
Gråsuggor (isopoda, likadana fötter och underart Oniscidea - landgråsuggor) har funnits sedan karbontiden, uppenbarligen en oslagbar konstruktion, där ligger vi i lä. Denna beiga variant vet jag inte riktigt, kan vara en Armadillidiumart. de måste fotograferas när de springer, de flyr från öppenhet och ljus som en del befattningshavare. När man stör dem kan de spela döda tills de tror att faran är över, ett beteende sen urminnes tider och långt innan dess. Detta är i vart fall Porcellio scaber, en av de vanliga arterna. se mellan täckplåtarna (de liknar en bälta) där finns något benliknande organ. En skinnbagge av bärfistyp, som ett vandrande konstverk. Detta är en krabbspindel, de är jägare, bygger inga nät. Denne lille vän satt i en mörk hörna på ett betongblock. Det fanns mycket nät under krukorna, näten fungerade som barnkammare. Denna lilla spindel passade barnen, lämnade inte sin post vid fara. Den var lite genomskinlig vid första anblick med ljusblå signalfärger vid benens bas. Barnen ser mycket läskiga ut, värre än familjen Addams.
Vanlig husspindel
Kastade de sista tomaterna igår, och när jag vände på krukorna så fann jag en del av intresse, så mycket att det får delas i två bloggar. Tog vis av erfarenheten fram blixt, det gick mycket bättre då, speciellt som det var lite skumt fram mot aftonen. De fick sitta still, för autofokusen jobbar tvekande i så dåligt ljus. Den vanliga, eller större, husspindeln (Tegenaria domestica - namnet tyder på att den gillar människors bostäder) kan leva i flera år, och är så pass stor att den är lätt att upptäcka. På bilderna finns 2 olika spindlar, under ena krukan fanns det ett bo och den ena av dem, den största, vaktade ungarna i kokongen. Den andra vandrade i närheten, men de anföll inte varandra. Även när jag flyttade runt krukan, tömde den, fotograferade, och lade den upp och ned så spindeln satt fullt synlig, övergav inte sina ungar, den tog och riskerade livet hellre än svek ungarna, det är ett fint beteende även bland oss.
F.ö. - tänk så lätt det är med micro 4/3, så lätt att ta ut den lilla lätta kameran med det skarpa! objektivet och bara fyra av, ångrar inte ett dugg att jag lämnat Canon bakom mig. Framkallat i Silkypix.
I skogen -1
Var ju på skogspromenad i går, tur det för i dag har det varit regn och blåst. Några bilder blev det ändå, trots att 85% åkte i papperskorgen direkt. Tillägg: glömde skriva att bilderna är redigerade i Silkypix, testar runt olika redigerare.
Direkt jag ställt cykeln satt hackspetten där, huvudet blir lite suddigt när den hackar. kastar en avmätt misstänksam blick mot fotografen. Sen ville inte fler fler fåglar visa sig i fotografisk position, tror det var hundratals som tjattrade i skogen runt mig. Fann nästan ingen svamp alls, men här står ett par av fjällig bläcksvamp på en parkering, typisk plats att finna dem på. Mycket god, men inte tillsammans med alkohol om det skulle finnas spår av Coprin i svampen. F.ö. är denna svamp köttätande, men frukta icke! ty det är bara nematoder den äter. Det är helt o.k. att stå och beundra ett fallet eklöv en stund, enastående färger. På ett visset gullris fanns en nyckelpiga. Och på ett hagtornsbär fanns denna lusliknande insekt med snabeln rakt ner i godsakerna. underifrån Ett löv nära marken bland höga träd, märkligt det blev en bild utan extra ljus, det blir höga iso och långa exponeringstider. Ser ut som en individ ur gruppen skorpionspindlar. Hemma igen, här blev det skärpa i solen. Julgranskula? snart dax, nej det är ett sparrisbär.
Olympus 60 mm f 2,8 makro
Dags för nästa objektiv, lämpat för de små tingen, men går utmärkt att ha som kort teleobjektiv också. Det är nästan löjligt litet och lätt jämfört med de objektiv som passar för fullformat. Men är det lika bra då? Jo, det tycker åtminstone jag.
Träffade förresten minsta barnbarnet i går, då vi bytte mina förkylningsvirus mot hennes dagisvirus, illavarslande, men det går inte att leva isolerad, att krama barnbarn ger livet sitt stora värde. Jag tog bilder med kombinationen Panasonic GX1 + Sigma 19 mm f 2.8; litet, lätt, kvickt är vad som behövs för att ta bilder på människor. Billigt också - objektivet köpt begagnat för 900 (det är bra optik!) och huset för 350 kr (löjligt lite, fungerar utmärkt upp till ISO 1600, att det inte filmar 4G struntar jag i). Sedan ställde jag in bildstil på "naturlig" och tog både RAW (c:a 15 Mb) och JPEG (c:a 5 Mb) samtidigt. Framkallade dem och jämförde, skillnaden var mer än subtil. Denna kamera är ingen ny Fuji, så det kanske inte skall jämföras på det sättet, men .jpegbilderna hade en märklig färgskala och skuggbehandling, även efter hjälpframkallning. RAW framkallat blev som det skulle, som jag ville ha det. Bilderna visas ej, då föräldrarna önskar att exponera barnet minimalt på internet.
Men nu till rubriken: Olympus objektivet, hur blev bilderna då?
En skinnbagge av bärfistyp. Och f 16 går visst det att använda. Fluga på plommon Korsspindel, de har inte blivit mer än hälften så stora som vanligt i år, lite läskigt huvud har de. Ett korsspindelbarn skulle jag tro, bara några mm stor. Sedan en ännu mindre spindel, sitter på skaftet av ett körsbärsblad, det bruna till vänster är knoppen för nästa år. Hur smått kan det bli då? En ljusstråle ner i det undre, där satt denna lilla vän, kanske 2mm lång, f 16 och ISO 6400, jag gillar naturligt ljus. Upp lite på skalan, en tvåprickig nyckelpiga. En gråsugga, svårfotograferad då de trivs i mörker och trivs lika bra i solen som en vampyr. Snabbt sprang den. En ovanlig bild på Fotosidan, kanske för första gången här? Det är en lockespindel som drar "foten" genom "munnen". Är det så den undersöker ätbart i omgivningen? trimmar den foten? förslag? Större saker - Dronning Louise heter detta äpple, förädlat i Danmark. En snabb bild då hustrun passerar. Nästan som råfil, väldigt lite framkallat. Vitspaken lite lätt åt höger, klarhet lite lätt åt vänster.