Vid Herculesdammen

En kort cykeltur från hemmet 19/4, skulle denna mulna småkalla dag se om åkergrodorna hade party - men nej, det var många år sedan jag lyckades pricka in rätt dagar. Men lite annat liv fanns där, dessutom hade det röjts sly så man kunde faktiskt se något igen. Gulsparven ville inte vara med på bild, men de större fåglarna gick det bra med, utom rördromen, den kan jag stå ett par meter ifrån, men aldrig se. 

storkarna har börjat ligga på ägg

råkor är det

faktiskt lyckades det att få småfåglar flygandes på bild, steglits ovanför en äng där det brukar växa mycket med tistlar sen

grågåsen är en riktigt fin fågel

och lite tung

och med grågåsens häckning följer

kärrhöken

vigg var det gott om som vanligt, honorna låg på ägg i vassen

sothöna på rot av näckros

tofsvipa

herr Anka spanade misstänksamt

skräddare

riktigt fin i strandkanten - tiggarranunkel som enligt legenden heter så då den ger fula utslag och blåsor om man gnider in den i huden

detta låg i strandkanten dit vinden tagit det, inte hundkoproliter, men i konsistens som maräng, grynigt som riven kokos, nog stelnade socker och proteiner från vattenytan, någon som vet?

På ängarna 18/4

En halvklar dag, ganska varm med solen fram ibland. En cykeltur ut på ängarna för att se om det hänt något nytt - men nej, mycket med sånglärkor och tofsvipor, på avstånd hörs en del vadare, men inget överväldigande. Landskapet är härligt, det känns bra. Står och ser ner mot sjön 

mycket fågel långt ner där borta, känner mig förnöjd med livet, men att komma närmare det går inte

då kom den här figuren, ja det är illa långt håll

och rörde upp lite bland bestånden

landade och blev kvar där, men ovanför mig

sjöng lärkan

starflockarna hade ökat i storlek, se näst längst upp i mitten, vad är det för fågel?

förstora gärna denna starbild

och snart kommer boskapen ut till glädje för stararna

tofsviporna

flög och jagade varandra, långt bort, men nu vänder jag blicken nedåt, mot ett dike

skräddare

en virvelbagge forcerar en bula i algsoppan, virvelbaggar är notoriskt svår att fånga på bild

kan inte finna denna art, men den verkar kunna gå på vatten

en skalbagge av sorten jordlöpare, kanske bronslöpare. 

I skogen

Bilder från 9/4, startar med en bild som jag bara måste ta

den kändes som skog helt enkelt, och nästa

ett visset boklöv, det är också skog. Om man tar sig tid att se efter, är en del vissna löv riktigt fina. Sen är det ju varelser i skogen, skogens invånare

de hade verkligen piggnat till i värmen, och varmt var det

lite svårfångade med den hastighet de jobbar i 

denna bilden tyckte jag själv visade det totala myllret och farten, sen bytte jag objektiv

lite mer översikt och avstånd

hade ordentligt med täta kläder, så det blev inga angrepp, men nu till ett träd i skogen

de vilda körsbärsträden, här omkring kallade fågelkörs, hos SLU fågelbär, eller helt enkelt prunus avium (sötkörsbär, bigarråer, fågelbär) - körsbär. En massiv blomning och stora träd. 

såhär i landskapet, ofta goda bär från ljusröda till riktigt söta nästan svarta, men rätt små. Men nu till några bilder från igår, plötsligt på en stam av gråal fann jag detta

som gjorde mig förbryllad, 30 cm högt och såg helt nytt ut, funderade och det är nog en slemsvamp, som kan uppstå praktiskt taget över dagen, ja snabbt i vart fall. 

Det är en smart svamp, relativt sett, https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/slemsvamp-utan-hjarna-beter-sig-smart

https://www.slu.se/artdatabanken/arter-och-natur/Dagens-natur/slemsvamp--varken-svamp-eller-djur-men-kanske-en-tornrosa/

sen läste jag också att den testats i Japan, där järnvägsnätet mellan de stora städerna dragits på effektivast möjliga sätt, man lade ut havregryn efter städernas läge och satte ned en slemsvamp, den inte bara valde den effektivaste vägen, den förbättrade den också. 

men nu till något annat, forcerade ett lerigt dike igår, där sprang en liten figur

ett par meter bort sprang den, en grön groplöpare 4mm lång. En liten insekt måste springa snabbt då den är exponerad helt öppet, men jag fångade med teleobjektivet, och bilden är som synes rejält beskuren. Den är en sorts jordlöpare, en rovinsekt. Nästa insekt däremot angriper människor

en mygglarv, skulle tro det är larv av stickmygga, där var gott om just denna varianten. 

Haren korsar vägen

Speciella saker i naturen, ja rent märkliga

Igår blev det mycket tid ute, många bilder. Startade vid ett hygge i kanten av grannbyn, Fjälkinge. När vi klev av bilen var där spillkråkor runt mig, minst 4 som for omkring högljutt i total våryra, tyvärr låg fågelkameran hemma. Spillkråkorna var kanske också lite förvirrade av avverkningen alldeles nyligen, man hade avlägsnat en del av de största tallarna. Men där fanns annat att se, som denna lilla pendel, rörde sig i den svagaste vind

när det gäller märkvärdiga saker, kan jag antingen söka Google lens, som direkt prickade in denna, eller skicka till min kompis, som sen kan vidarebefordra till specialister, för bekräftelse. På bilden syns en kokong av skogskaparspindel, ett rovdjur specialiserat på nätspindlar. Den finner ett nät, får det i rörelse just lagom så spindeln kommer, och då blir den spindeln mat. 

det gäller att det är vindstilla vid fotografering, och helst hålla andan så den inte pendlar runt. Men nästa var stilla

ett vackert och typiskt exemplar av klibbtickan, den liknar en hov och har en orange tillväxtzon.

Den var fin, men kommer från vad - ormvråk? som ju finns vid skog. Sen var jag också på Lillö, en ö i Helge å, i stadens kant

där fann jag Veronika

nagelört, som är som små vita prickar i vårgräset

och rödplister, ingen av dessa tre så speciell, men fina att finna i början av april. Men där fanns ett gammalt monster

riktigt läskigt, men orörligt och tandlöst av ålder

på en liggande almstock fanns den här svampen - judasöra. Blir svart då den torkar, men den ursprungliga rödorange färgen syns igenom här. Populär i östasiatisk matlagning, finns i butiker. Namnet kommer av likheten med ett öra, samt att då den växer på alm och fläder, Judas Iskariot sägs ha hängt sig i en fläder. 

Glödsandbi syns tydligt mot det gröna, är ett grävbi. Nyligen invandrat, syntes för första gången på Österlen år 2000. 

Det här är osäkert, det ser inte ut som ull av hare som fastnat, utan mer som faktiskt en fröställning. Och då av en snipart, som tuvull, men det ska ju inte finnas nu! Men på nästa bild blir det ännu konstigare, fann det hängande över en ekgren

trodde först det var en svampart, även om det liknade en kaviarkräkning från en individ på kvast som blivit åksjuk efter fest på Blåkulla. Men icke, så här svarar experten: det är stjärnsnor, så kallas det när en fågel ätit en groda och gjort sig av med äggen.