Bär och grenar

Bilder från i Fredags. Hälsat på minsta barnbarnet idag, ett av livets viktigare stunder. Körde hem med halva sträckan i tät dimma, sikt 50-150 meter, väta, mörker,  men dimman lättade efter hand halvvägs. Känns helt livsfarligt, men medtrafikanterna var fantastiska; inga mottrafikanter idag. Jo förresten, en förvirrad individ framför mig blinkade åt vänster, lade sig snyggt där så jag skulle kunna passera, men svängde sedan utan förvarning tvärt åt höger. Men jag kör så defensivt, att sådana dagliga incidenter ej påverkar mej. 

Som så ofta föreställer bilderna inga märkvärdigheter, men jag tycker det är underbart och vackert att ha förmånen att komma ut och gå och kunna se, känna och uppleva allt detta. Jag har lärt mig med tiden att uppskatta den enkla vardagen. Varje gång jag går och kissar t.ex. tänker jag en tacksamhetens tanke; det är inget självklart att kunna det. 

Cyklar ner till sjön i svartvitt.

Jag hade ju 2 kameror, här kommer bilderna från den som stod inställd på svartvitt. Den har ju ganska liten sensor, säkert hade det blivit bättre bilder med en större kamera, kanske nästa gång. 

Fruset var det.Vattennivån hade sjunkit.Ljusglimt.Här badar kor på sommaren.Men nu är det is. En bit upp på land.GråttGrått och frusetGrått fruset och blöttTill sist denne lille krabat, dömd till en hemsk död i vägens lera. Jag trodde först den var död, men så lyfte den huvudet och såg länge på mig. Världen är inte vacker alltid. 

Cyklar ner till sjön. I färg.

Kände mig inte sjuk idag, bara medicinförgiftad. Så jag tog cykeln ner till sjön, det gick bra. Ganska lerigt, det blev till att lägga överdragskläderna i tvätten efter hemkomst, jag tänker mig inte för speciellt mycket när jag tar bilder. 1 grad varmt och vindstilla, men det kändes inte så kallt i dag. Hade 2 fickkameror med mig, en med färg, en med svartvitt. Tog inte med mig ryggsäcken med storkameran och långa objektivet; testade hemma och det var för dåligt ljus tyckte jag. Men det ångrade jag sen. På ängarna vid sjön var där ett antal ormvråkar, en glada och en duvhökshanne (inte lätt att se utan kikare). Sen i början på hemvägen träffade jag en ny vän, en godmodig NewFoundlandsherre, men vi hade så mycket att prata om, så jag glömde alldeles bort att ta en bild av honom. 

Så här ser det ut vid sjön halva året; strandängarna.Våtmark är det.Isen låg en bit upp på land.Ett skånskt träd.Båtarna låg infrusna.Is täckte hela sjön.Något lite lättade det tunga molntäcket en kort stund.Typisk bild i sjökanten.Kardborren.Den istäckta sjön ser nästan ut som en åker här. Sen stoppade jag kamerorna i fickorna och cyklade hem.

Idag

Idag gick jag också lite utanför min bekvämlighetszon, tog bilder jag inte brukar ta.

Idag var vädret dis med en grad varmt på termometern, men fingrarna blev värkande ispinnar när de höll kameran.

Gula höstlöv

Det känns lite som att servera gäster ravioli på burk. Högre feber i dag, inga utebilder, så det blir lagerbilder än en gång. Kanske bättre än inget? Bra att ha för egen del, kunna sitta en stund när det är tillfälle och inte bara se på TV, som är så tråkigt. Det finns en trötthetsgräns för djuplodande texter, så därför blev det TV, den kräver inget engagemang, och det spelar ingen roll om jag somnar. Den utlovade snöstormen ser jag inte ett spår av när jag tittar ut. Kanske försenad? Nåväl, här kommer det gula löv.