Små favoriter

Gärdsmygen är en riktig favorit, blir glad när jag ser en. Den är ganska svårfångad på bild, brukar hålla till där det är lågt, snårigt och skumt ljus. Dessa bilder tog jag en nermulen dag, just mellan höst och tidig vinter, oftast på ISO 6400. 

Här den typiska profilenPå bilderna ser det ut som om den sjöng, eller gjorde ljudmen jag kan inte minnas jag hörde något. Å andra sidan är min övre tonskala borta sedan många år, hörselskada. Tog med en rumpbild också, det är ju en vanlig vinkel för fågelintresserade fotografer. Gärdsmygen är fin även från denna vinkel.Snabb är denUndersöker håligheter och springor efter godsakerJo, den kröp in.Rödhaken, en annan favorit. I typisk position.Till sist denna pippi, lite överbliven sent på året. Liknar en ängspiplärka, men jag är inte säker på att den var så gul som på bilden, möjligen var det så. 

Snäppor, före och under soluppgången.

När jag ändå stod där och hängde vid havet, tog jag bilder på snäppor. De är så oerhört fina i det första gryningsljuset. Och de kom flygande rakt utifrån det mörka havet, så jag tänkte: Har de flugit hela natten? Från Baltikum? De kom i vart fall rakt där utifrån, och satte sig att vila direkt i strandkanten. Det gäller att stå helt stilla, så kommer de ganska nära. 

Bilderna är från hösten i år, Åhus strand. Möjligen noterar någon rubriken "snäppor", således har jag inte försökt mig på artbestämning denna gång, då min träffstatistik är ganska sorglig. Men tips mottages tacksamt!

Just före solen sveper uppär det ganska murrigt, kontrastlöst.Men efterhand stiger den.Sveper över vattnet, och färgar de små vännerna i varma färger.Ser lite frusen ut på nära håll, det var +4 grader.Kallar just denna individ Guldnäbbad snäppa, för det låter så fint.Här får fotografen en lite yrvaken morgonblick.Efter hand började de flytta på sig, och när hela flocken ändrade vinkel kunde det bli härliga varma blänk av vingarna, blixtrande förbi.Till sist: fullträff när jag följde den med den lilla skärperutan i objektivet. Sköt en del lerduvor i ungdomen, reflexerna sitter nog i.

Vinterfåglar, varav en för mig okänd.

En sväng vid havet var det sist. Givetvis knäppte jag några bilder på fåglar också.

Först denna gåsaflock, bilden tagen mest för landskapets skull. Gässen höll till i en vik längre bort, de var mycket skyggare än vanligt.Men så kom ett par farande rätt över mig, tog en bild. Men vad är det? Bläddrar i Norstedts fågelbok, och som vanligt liknar mina bilder inte alls fåglarna i boken. Men så är det ju med verklighet kontra bok. Ser ut som en blandning av sädgås och bläsgås.Här kom en omgång till.Denne krabaten är alltid söt.Någon har lämnat sina spår......men för en begränsad tid.Till sist en vanlig fågel, som kan vara lite svårfångad i bild.

Gåsariket

De senaste 30 åren har jag kallat trakten runt mitt hem för Gåsariket, inte oväntat för att det finns så mycket gäss här. Dock är de mycket färre än vanligt i år. Förr var grågåsen mest ensam herre på täppan, sedan har den vitkindade ökat väldigt. Ibland smyger en och annan ovanlig gås sig in i mängden. Vanligtvis den kallare årstiden drar de mellan sjön och havet, det är över byn det, vid gryning och skymning. Det är mäktigt att stå ute, se och höra flockar på hundratals flyga lågt över tomten, vingpennorna får ett riktigt högt ljud, och kakafonin är närapå bedövande. En gång hörde jag hur en av dem nuddade nockpannorna. Men som sagt, i år är de klart färre, har ingen förklaring. 

Dessa bilder är tagna vid havet, just efter soluppgången när ljuset är horisontellt.

Pumpagubben och hans vänner

Pumpagubben kom till under Allhelgonahelgen. En reslig figur som stod utanför fönstret med lysande ögon medan familjen åt middag inne. 

Sen åkte familjen och Pumpagubben blev matad med frön och nötter. Han stod lika stolt. Men ögonen lyste inte mer om natten.Snö och kyla kom. Pumpagubben var generös med maten gentemot sina vänner.Det kunde vara minus tio på natten och plus 5 på dagen, Pumpagubben började känna sig mosig. Jag fick stötta honom lite, för att han inte skulle tappa huvudet. Men vännerna fortsatte komma troget, Pumpagubben var en generös natur. Rester från den upplysta perioden fanns kvar inne i gubben, men gästerna brydde sig inte. De fortsatte att komma, men oj som huvudet hänger!Gästerna brukade hoppa jämfota ut, och detta med en hastighet som ögat icke kunde följa med i. Även de lite mindre, de med blå mössa, brukade hälsa på.Fin inflygning!En riktig "efter partyt" bild?