Stefans bilder
Arboretet
Det ligger ett arboretum i Kiviks södra del, många träd som ursprungligen inte är svenska växer i skogen där. På 1980 talet ville länsstyrelsen hugga bort alla icke-svenska träd i Skånska naturen, men fick ett sådant mothugg av allmänheten att de fick skrinlägga sina planer. Det nyplanteras än idag, och sträcker sig ner till havet, där den äldsta delen finns. Fina promenadstigar, ro och vacker natur har gjort det populärt. I fredags, under konstrundan, passade jag på att se på en liten del och ta några bilder.
I utkanten detta unga japanska körsbärsträdInne i arboretet detta vanliga körsbärsträd ackompanjerat av en japansk bro.Körsbärsblomi mängd.Vitsippsstigar ner mot havet till.Ramslöken är en av skogens marktäckare.Människor trivdes.En marktäckare för skånska äldre trädgårdar, kan sprida sig vilt.Läs gula skylten till vänster och den lilla nere till höger.Självbild.
Vägen viktigare än målet
Konstrundan igen, den pågår ju hela helgen. Men det jag uppskattar mest ser jag längs med vägen, målningarna bekommer mig föga jämförelsevis. Det är allt det vackra som syns genom bilrutan, att kunna stanna, lyssna, se. Sitta och äta ur fikakorgen bland vitsippor vid ett vatten. Ute skiner solen idag, men har inte haft ork ännu att komma ut. Minus 3,5 i natt, snöblandat regn igår kväll.
Här stannade jag först. En av effekterna med min åkomma, är att jag måste stanna bilen här och där på någon diskret plats, det ger också tillfälle att se naturen. Just här växte en mäktig gran mitt i bokskogen.Vitsipporna var utslagna, jag minns att jag hörde en bofink och en grönfink.På en annan plats: den första maskrosen.Picnic här, det var en perfekt plats.Att gå längs med dessa vattendrag är en av livets njutningar.Körde längs med slingriga vägar.Utanför en butik jag besökt ibland står denna släp, helt i min smak.Så här ser landskapet normalt ut nu på våren.En äppelodling av den gamla modellen. Här finns mängder med sådana. En trevlig parkering nu när den annars stillsamma bygden översvämmas av bilar och folk. Såg 5 cyklister och ett mycket stort antal bilar denna dag. Här säljs äppelprodukter, krukor, konst av olika klass m.m. Det gäller att passa på att avleda en liten summa när penningströmmen passerar, så bygden lever vidare.Utsikt mot norr från södra Kivik.En modern, mera lönsam äppelodling. Det finns mycket av dem också, ändå tycks frukten knappt räcka till. Fint att se en levande jordbruksbygd.
Konstrundan - utställningarna
Så kom vi iväg på konstrundan, en alldeles underbar dag. Sol mesta tiden, och tämligen varmt, så bra det kan bli! Tog bara med mig fickkameran, så lätt att bära i handen att den knappt märks, och den skrämmer ingen.
Det började redan hemma. När solen sken in på morgonen uppstod en reflex jag inte sett före eller efter detta tillfälle, som en skrift på väggen. Det ser ju uppmuntrande ut! Efter någon halvtimmes körande hamnade vi i orten Långtuteingenstans, där en liten skylt ledde längs en liten väg till en liten stuga. Redan i muren utanför syntes att jag kommit rätt: Glaskonst!Vi gick in, och en mycket vänlig konstnärinna visade oss sina verk, det sprakade i kaminen, och trivseln stod högt i tak. Artigt frågade jag, om det gick för sig att ta en bild och publicera på Fotosidan: Visst!Vi körde vidare, hamnade i södra delarna av Kivik. Här var det vackert, visserligen är det så året runt, men denna tiden är ändå den bästa här. Ofta är platserna, husen och omgivningarna en större upplevelse än konsten, men det finns fantastiska målare också, som i detta huset t.ex. Några foton på hennes målningar blir det inte, vill inte visa någon tydlig bild utan tillstånd. En solig dag kan det vara vackert att stå och titta inne också.Riktigt trevligt och mysigt till och med.En del gick verkligen in för det här med taveltittande.Andra samtalade.Denne herren stod mest och såg ut genom fönstret, denna dagen var det nog vackrast ute.Andra hade helt enkelt tröttnat.
Sumpskogen - i sig själv
Nu bilderna av skogen i sig själv. Den är väldigt bra för djurlivet, människor kan endast med stora svårigheter ta sig fram genom den i obanad terräng, så ingen gör det. Djur kan gömma sig, få vara i fred.
Den är fin att bara stå och se på, vildväxande, med ljus och speglingar, mossa.Bättre att beundra från stigen än att försöka forcera.De gamla fallna, döden i skönhet, mossan är så vacker.En av de syner jag gillar mest i skogen. Såg en gång ett stort område i Lappland täckt av denna mossa, oförglömligt. Så till speglingar, ytspeglinghär bryter det undre igenom i synfältetoch här börjar jag drömmamig allt längre bort.
Sumpskogen - växtfynd
Under ett ärende till staden igår, besökte jag en av promenadoaserna utanför tätorterna. Det är en sumpskog, där stigar och spångar dragna. Det blev en timmes fotograferande under tiden frun fick naglarna fixade i staden. Börjar med lite växtfynd där, nästa publicering blir skogen i sig. Vill påpeka, att bildkvaliteten inte alltid är den bästa här, men det går ju att se vad det föreställer. Drömmen vore ju att lätt orka släpa med sig 3 Canon 1Dx, en med fast tele, en med vidvinkel, en med makro, alla med L-optik. Men så är det inte. Suktar så klart efter en 300 2,8 med extender, men det kostar som ett bilbyte, glöm det.
Startar med denna som liknar förgät mig ej, säkert ett resultat av att någon dumpat trädgårdsavfall i skogen. Det brukar ge trevliga resultat när folk gör så, näring till skogen och fina växter dyker upp.Vårlöken, eller på norska - guldstjärnan, kan kanske vara vildväxande.Mormors glasögon (tyska: augentrost) eller teveronika är väldigt söt att se. Har använts som läkande te, bra för ögonen sades det. Latinska vere unica betyder sannerligen makalös, troligen hänsyftande till läkande effekter en gång i tiden. Påfågelsögat övervintrar som vuxen fjäril, de är därför tidiga, denna ser lite sliten ut. Den gillar röda och blå blommor, larverna syns som en svart rörlig massa på nässelblad.En lian minsann, sådana finner man inte i en virkesåker.Någon märklig lökväxt, troligen från en trädgård.Tibast, daphne mezereum, är en vild växt, vacker men farlig. Ett par bär kan göra en människa mycket obehagligt sjuk i månader. En gammal växt, viktig i en skog, både stående och liggande. Kanske de gamla växterna som får leva sitt liv fullt ut, dö i skönhet och återgå, kanske är det just det som gör en riktig skog.Citronfjäril. Övervintrar också som imago, liksom påfågelsögat. De kan leva nästan ett år, lite av ett fjärilsrekord. Lever över Europa bort till Ochotska havet.Till sist vitsippan så klart. Bilden tagen med Tamron 600mm. Hade jag tagit den med Canon 200mm 2,8 hade den blivit mycket klarare. Men som sagt, det går inte att släpa på allt.