Strukturer

Strukturer, mönster, färger. Plötsligt bara finns det där, bara att ta upp kameran. Dessa strukturer fann jag på stranden nyligen.

Äntligen ute

Den officiella siffran för senaste snöfallet i staden är 29 cm, ett rekord i trakten. Synd jag missade en promenad i byn när det var som värst (orkade inte efter all skottning) för då hade jag sett snöplogen ligga i diket mitt i snöyran, vilken bild det kunde blivit! Man kan inte få allt. 

I vart fall kunde ja idag ta mig ut med bilen till en skogsdunge vid sjön, halvvägs mot staden. Minus 1 grad, mulet och lätt snålblåst. Vid avfartsvägen in i dungen satte jag lite fart och vräkte genom snön till parkeringen, härligt att gasa på i snö. Någon enstaka människa hade gått där innan, av spåren att döma hade denne haft en lycklig hund med sig. 

Här bär det iväg ut på spången, ut i kärret. Förhoppningarna är höga, humöret uppåt, det är så skönt att komma ut. I fickan ligger en liten påse blandade frön, det är ersättningen till fotomodellerna, om de finns där. Och det gjorde de, hann bara börja tömma påsen när jag hörde en nötväcka glatt meddela kompisarna vad som skedde. Det blev 350 bilder, avtryckarfingret var otränat, men villigt. Det blir några inlägg framöver.Inte alla tål snötrycketVinterbildSjön, missade hägern, de har en fenomenal syn och innan jag tagit mig förbi alla skymmande grenar är de långt borta. Stubbe i snön

Träff med 2 gamla tyskar denna eftermiddag.

På eftermiddagen idag piggare, tog elcykeln en runda i våtmarken. Fågel var det ont om, hörde en talgoxe, skymtade en koltrast och såg på håll 2 svanar landa på blankisen där de häckar om sommaren. I övrigt grått, isande vind, noll grader, inte en människa ute. Men kommunen hade som vanligt kört sönder promenad/cykelstigarna med sina tunga fordon, tveksamt om de lagar det. Tog med mig min 1200D, och några gamla objektiv för skojs skull, använde 2 av dem. Trots tjocka fingervantar var det inga problem att relativt snabbt ställa in skärpa, bländare (5.6 på alla) och ta korten. Men byta objektiv fick göras med bara händer. Bilderna är inte mycket för världen, det var mest ett skojexperiment som utföll oväntat väl, ett sätt att höja sinnesstämningen.

De första 2 är tagna med Pentacon 2.8/29. Här syns typisk våtmark, människor går helt enkelt aldrig ut i den, det är illa sankt. Där bakom Hammarsjön. Bilden är ganska kraftigt beskuren.Inte så beskuren, föreställer några av lerdammarna. Här tog tegelbruket Hercules, som höll på till här på 60-talet, upp sin lera. Min granne arbetade där. Längst ned på bilden en låg vall, här fanns det smalspår så leran kunde åka till fabriken på andra sidan dammarna. Och nu bytte jag till Pentacon 2.8/135. 1/200sek. Ett smidigt objektiv, ljusstarkt, litet, lätt. Samma vy som första bilden.Vred fokusringen så grenarna skulle framträda.Och min cykel så klart! Här var det mörkast, men ändå inte högre ISO än 1000.Till sist ett nytt skärpeinställningsförsök. Gick hyfsat.

Pinus sylvestris

Det är ingen överdrift, att tallen är vanlig i världen. Den är Härjedalens landskapsträd och dess växtsätt gör den lämplig som virke, högt och rakt. Den tar tid på sig att bli fullvuxen (avverkningsmogen på ekonomispråk) runt 100 år (planteras ofta på mark med låg bonitet), bara fröna tar 2 1/2 år på sig att utvecklas. Liksom andra träd kan tallen se ganska olika ut beroende på växtplats och näring i marken.

Här är 4 foton föreställande tall. 

Mer skånevinter

I det varma klimatets tid, lite bronsåldersaktigt snart? med ökande antal skånska vinodlare, så gäller det att passa på och fånga frosten när den finns. Här har varit någon plusgrad, mulet och dis i 3 månader nu, huvudsakligen. På dessa bilder har termometern just gått över noll = inget vitt. Men det gör inte så mycket, snårskogen på Tosteberga ängar är vacker året om. F.ö. har det varit bildredigeringsnatt, beroende på en pizza jag åt i går kväll; den hade nog skämt innehåll med tanke på magreaktionen. Där handlar jag aldrig igen. 

Här en stig jag tycker om att gå på; varje gång. Jag använde semikolon där för att värna om språkets minsta delar. Från andra hållet. Här är jag faktiskt osäker på vad det är för sorts träd till höger, får spana in det senare. Stigen kräver ofta stövlar; efter regn när en stor koflock passerat och lämnat sina visitkort, då är lågskor inget kul.Detta är getapel, ett vackert litet träd vart det än står. Den tillhör familjen brakvedsväxter (rhamnus) och heter rhamnus cathartica. Det sista ordet är grekiskt, och låter lite religiöst, men betyder rening därför att rhamnusväxter är laxerande. Tror detta är hagtorn av barken att döma. Jag tog bilden bara för att trädet ser så självsäkert ut.Ja, landskapet intill. Taggbuskarnas tillhåll eftersom betesdjur går där.