Blommor från sensommaren, känns som längesen redan.

Gick en promenad på ängarna vid havet. Just när solen gick upp, lågt stående ljus är tacksamt. Mycket dagg, men redan värmde det lite i solstrålarna. Det blev många bilder, vart jag än såg fanns skönheten. Så där jag stod mitt i blomsterprakten, tog jag fram kameran och mitt makro, bäst att sätta igång innan allt torkar upp och ljuset blir platt.

Trift tror jag detta är, de trivs ju vid kusten. Misstänker att de blir mer blå i kalkhaltig jord. Gick ner på knä och tog en bild.Lade mig på mage i vätan, kom närmare, riklig bokeh (japanskt ord för suddig) blev det.Kröp lite närmare, mindre bokehOch riktigt närgånget, svårt att känna igen blomman nu.Sen vred jag mig några grader åt höger, mot havet, där en ängssyra stod, ja jag tror det är en sån. Uppförstorat ser det ut som en märklig antennReste mig, gick några steg till nyponrosen, den var morgonfräsch. Fräsch som en nyponros.Rakt genom gick ljuset, men några grader kanske det böjde av?Och där inne satt en mygga, upptäckte jag sen.Gick ett par steg till, lade mig platt på magen. Mellan mig och solen fanns ett litet bestånd blåklockor. Men denna var mer åt sidan.Vred mig lite mer mot solenHär blev det ljust! nästan rakt mot solen.Denna ser lite ensam och ledsen utMedan de här åldras tillsammans.Till sist en lite våt, tilltufsad maskros. Det som inte är helt perfekt är mer intressant. 

En fågeltur med cykeln

Som vanligt ett par veckor bak i tiden.

Ovanför huset cirklade tranorna, en bra start på dagen. Jag tog elcykeln ett par km utanför byn. Närmade mig en undanskymd äng försiktigt till fots.Där stod tranorna som jag hoppats. I det ögonblick de får se mig bak buskarna lyfter de. Sedan såg jag in bland träden. Men vad är det? Liknar en trädpiplärka, men jag vet inte riktigt.Ställde mig en bit in i en träddunge, väntade i tystnaden. Plötsligt hördes välbekanta diskreta ljud längre upp i löven, som när löv faller, men inte vid marken. Sen hörde jag tydligare, och såg dem. Det var ett meståg. Eller vad jag ska kalla det för. Det verkar som om när häckningen är över, så samlas alla möjliga småfåglar och drar tillsammans i matsök genom skogen. Ger väl bättre säkerhet. Men hade jag tur nu?Jodå! Två eller tre stjärtmesar såg jag också. Denna i typisk fågelposition, med stjärten mot mig. Sedan drog de snabbt vidare. Underbart är kort. Tog cykeln hemåt.På ett fält i byn hade storkarna sin årliga höstkonferans. Det har de ett par veckor varje år, kommer från olika håll, och står på något fält ett par timmar tillsammans under dagen. Undrar om de kommunicerar på något sätt. Tog några bilder, så ni får se. De håller ett avstånd på 30 meter, om de ska vara obesvärade. Här en i profil. En större ringmärkning på ett ben, en mindre på det andra. Den här har trampat djupt i leran. På håll såg det ut som ett illa läkt benbrott, men det var bara lera. Sen var jag hemma någon minut senare. 

Fluga, harkrank och en söt en

Det blir lite skåpmat, några veckor gamla bilder. Dagens promenad blev avkoppling, såg inget nog intressant att avbilda, tror jag kopplade av mer än sökte motiv. 

Först grön fluga med sugsnabeln utfälldSedan en guldfluga. Alla flugor har en speciell antenn bara flugor har, mitt i pannan sitter den. Jag har aldrig funnit någon information om den.Och en blomflugahär en enfärgad variant av bilden ovanHarkrankenTjusig färg på ögonen, gyllene svängkolv. Svängkolvar heter också halterer, är ett stabiliserande balansorgan av gyroskoptyp. I stället för bakre vingpar. Så nära det går med Tamron 90mm bländare 16. Ganska högt ISO.Får morfars hjärta att smälta. Ganska nedskuren bild, tagen med Nexus 5X (mobil) Lightroomappen. Ordentligt motljus.Tar in omvärlden. En kraftig beskärning av bild tagen med Sony RX100, ISO 250 tror jag. 

Sommarsymboler - bin och fjärilar

Nyttiga är de också, faktiskt nödvändiga för oss. Våra små vänner. Trevliga att lyssna på, fina att se på, och lärorika att studera. 

Först ett brunt bi, eller orange. Detta har ett ovanligt stort mittöga, som en blå boll till övervakningskamera. Ett bi kan komma upp i 40 hm/h med 200 vingslag/sek. Den som råkat störa jordbin vet det, de går inte att springa ifrån. Det främsta benparet är för munnen, det andra för rengöring, det tredje för pollen. På bakkroppens sidor sitter andningshålen, där luft kommer in i rör, och rören förgrenar sig i kroppen. Så här ungefär ser väl honungsbin ut. Ser ut som den har en tunga att slicka nektar med, kallas sugsnabel. Det äldsta bi som hittats, i en bärnsten, hade suttit i den i 100 miljoner år.Ett svart bi. Försökt se vad de heter, men det är för komplicerat.Så över till amiralfjärilen, som här smälter in bland löven. På närmare håll. Många färger, det stämmer med årstiden. Huvudet har lite formen av ett vilt gristryne. Riktigt nära. Antennerna är så fina. Brunröd päls. Och skaldjursknä. 

Mer svartvit

Lite från trädgården. Färgbilderna kommer sedan. Med mer ord.