Vanliga fåglar - ingen säljande rubrik.

Som konserverad gröt den rubriken. Det har varit lite jobbigt, men så kom en kompis i kväll och körde mig till fika i Tollarp helt överraskande, det var fantastiskt! Värt den kännbara överanstängningen i kroppen flera gånger om.  Bilder senare, hinner inte med något riktigt mer, men hellre det än och ha tråkigt. 

  Koltrasten         Sen blev det regn, nermulet och ISO 6400. Men det brydde sig stararna inte om.      Här syns dropparna falla      på blötstaren.      Ringduvorna som bott hos mig i många år, också genomblöta.     Denna lilla hackkyckling fann jag på cykelvägen, alla fjädrar på huvudet borthackade   lugnt med tom blick inväntar den slutet, ensam och utesluten av gruppen.   

Gäss

Fortsättning ur lagret, försöker få lite tema över det hela, i dag gäss. Taget för några veckor sedan.

  Det blir mest vitkindade, branta leucopsis, här i hamnmiljö      Flyger gärna i par      Solitärgås     Tillsammans är det som gäller       Vingar för pengarna      Avspark      Grågäss      Men detta är inte en gås, det är en kentsk tärna.   

Fågelpromenad

Efter att ha kollat den externa hårddisken fann jag 3000 bilder i lager från i år, de flesta sorterade och framkallade, opublicerade, Oj då tänkte jag. Det växer över huvudet, men vad gör det.

Dessa bilder är från försommaren, en promenad på ängarna.   

  Ängspiplärkan satt på sin plats.      Sånglärkan slog en drill i skyn.      En karaktärsfågel på ängarna, vipan.      Vuxen stare, exotiskt vacker. De flög i rader från korna till den enda lilla dungen på långt håll, det måste undersökas, varför?      Där landade de      och matade ungarna, det var tjockt av ungar i buskarna. En tillfällig matningsstation jag aldrig sett dem använda förr.          Sedan gick jag vägen hemåt över ängarna, när plötsligt en storspov kallade på min uppmärksamhet på långt håll, alldeles för långt för att få bra bilder, det blev dåliga. Enda skälet att jag visar dem, är att jag har en fråga.      Spoven var mycket upprörd, men inte för gulärlan som råkar passera i bild.      Se där är den skyldige!  En uggla! Aldrig sett en uggla här förr, utom en vecka tidigare då jag trots en bild trodde jag måste sett fel. Och efter detta inte sett någon uggla igen här.      Sen kommer frågan: vad är det för uggla?      De gjorde lite gemensam luftakrobatik, ett par minuter.      Sen försvann ugglan.   

Livet i vråkboet

På våren i år gick jag i en skogsdunge just i byns kant, en dunge som ingen verkar besöka av outgrundlig anledning. Det gör den mer lockande att undersöka. Mitt i dungen såg jag upp i ett högt stadigt träd, där fanns ett stort bo. Jag visste att gladorna hade sitt bo i en dunge längre ned, där heller ingen går. Så detta måste vara vråkarnas tänkte jag, för de brukar hålla till i närheten till denna dunge. Så jag memorerade boet, för att återkomma senare, när ungarna var stora nog att kika över kanten. De vuxna skulle jag inte ha en chans att se i boet. 

På sommaren försökte jag först gå in i dungen samma väg som på våren, det hade vuxit upp ett mycket stort bestånd nässlor där, sådär 150-200 cm höga, tätt stod de och marken var väldigt ojämn. Men jag gick in, banade mig framåt med kameran över huvudet, och föll så klart pladask. Så det blev att söka rätt på en annan plats, annan vinkel, och jag fann en, den enda. Det går inte att gömma sig för deras vakande ögon, de märker t.o.m. om min cykel är parkerad i närheten. 

  Här är trädet      Ett stadigt bo där jag anar ungarna      De är så stora nu att jag kunde se dem      De växer vidare och ställer sig upp     Många dagar med regn var det      Här är de så stora, att de börjar klättra       Det vakande ögat       Här börjar de få vuxenutseendet     Oftast låg de och tryckte tillsammans. En del skräp var inbyggt i boet, som papper. Ibland låg det matrester i kanterna, det såg ut som fjädrar och vingar från kråkfåglar normalt.      Nu börjar det närma sig.     Sista bilden, de har redan börjat flyga lite. Såg hur de gled in ner i buskagen, hörde deras stora vingar smattra i löv och grenar när de tränade. Sedan blev det inte mer bilder, de var för skygga. 

Mer trädgårdsfåglar

Det blir bilder av lite ojämn kvalitet ser jag, men jag råkar inte ha fler färdiga just nu. 

  Den vuxna staren är en mycket vacker fågel, exotiskt blänkande metallikfjädrar, och en sång som är underbar.      Blåmesungen, stor nog att försöka klara av världen själv.      Någon som vet sångararten?      Finns godsaker i libbstickans fröställning.       Men här var det en annan sångare, vilken då?         Söker under bladet.....       ...ja! En bladlus rätt ner i näbben.