Gräs

Gräs går vi på, ser över det, korna trivs där. Det bara finns. Men någon gång ibland kan det vara läge att lägga sig ner och se på det, den lite mer livlige kan ju rulla runt också. Det finns mycket vackert i gräs, särskilt en tidig morgon i soluppgången. Det blöta torkar när du reser dig och går. Upplev dagen, upplev det nära, vardagliga. Se det, ta vara på det. 

På sensommaren kan det växa lite oordnat, lägger sig hit och dit. Men vad gör det?Gräs kan vara som ett stort träd för en liten spindel, där den kan konstruera sina fångstanordningar.Så sprött reser det sig i morgonljuset. På vintern ligger marken där frusen och död, men nästa vår sker undret igen, ur marken reser sig livet. Det är vackert livet.Helt vanligt gräs där betesdjuren går.Jag vet inte vad alla gräs heter, men det spelar ju ingen roll för gräset.Här ville bokehn samla sig runt strået när ljuset nådde sensorn.Gräs blir nog finast när det får växa fritt.Avslutar med det sällsynta elektriska gräset, som endast börjar lysa när det skånska blå norrskenet är som mest intensivt. Det är finurligt nog lite suddigt, så ingen ska se hur det fungerar. Ett helt sagolikt gräs, tro det eller ej. 

Svartvita Silver efex spindlar

Körde några av spindelbilderna genom Silver efex, tänkte ge dem lite mer drama i stället för detaljfokus.

Redo för attackLjusteckningInget en fluga vill seLurar i mörkretMatförpackning. Ofrivillig mumie.

Ett mycket närgånget besök hos en fastboende, korsspindeln.

Sätter spindel i rubriken så den som vill kan hoppa över. 

Har i minst 30 år hemma haft en korsspindel boende just utanför altandörren. Nu kanske det inte är samma spindel, men den ser likadan ut. Den har ett krypin under ett fönsterfoder, trodde den skulle försvinna när jag renoverade fönstret, men jag var försiktig, och till min glädje stannade den. Varje sommar sitter den på samma plats i solen, ett litet sällskap på uteplatsen. I år såg den ovanligt välvuxen ut, tog en bildserie på den. Inställningar samma, f 18, 1/250, ISO 400, blixt om det behövs. I stark sol bara bländare 16-18. 

Först sedd från ena hållet, sitter på ett tomatblad. Vaktar nätet.Sen från andra hållet. Se hur benen fram och bak har små klor som håller i nätets fästtrådar. Känner efter fångad flugas vibrationer. Sen ett porträtt en face så klart. Som ni ser på bladet har jag vänt bilden, den gömmer sig under. Säkrast så i en fågelväns trädgård.Och så snett framifrån. Se hur litet huvudet är i jämförelse med bakkroppen. Huvudet med alla ögon som täcker mer synfält. Benet längst till vänster, klon fäst i bladet, håller lätt den stora kroppen uppåner. 2 leder upp en lite genomskinlig utbuktning, troligen muskel. Den svarta pinnen under mandiblerna är en gåta, kan ju vara skräp. Uppifrån (men egentligen underifrån). Så vacker teckning, sparsamt färgad. Tre andningsrör mynnar på varje sida om mittlinjen på kroppens ovansida. Och ett huvud blixtgenomlyst. Tror det svarta är synnerver som går mot hjärnans bakre delar. Precis som hos oss. Men om spindelns synnerver korsas också, det vet jag inte. 

Flugor och getingar

Nu har insekterna haft sin topp och börjat minska igen. Tog några bilder först.

Först en harkrank, sitter på en målad vägg. På skånska långben, på småländska skrangelben, latin Tipulodea. Flyger illa och krokigt, går lätt sönder. Äter inget, dör ung. Har en för mig okänd, lite märklig anatomi. Vad är det som ser ut som 2 instuckna nålar i ryggslutet? Är ryggsköldens innehåll muskler eller körtlar? 2 små spröt i nosen är infällda, annars spretar de ju ganska mycket. Deras larver kan göra skada med att på våren äta upp gräsmatterötter, sedan kommer kråkfåglar, sliter upp gräset och tar larverna. // Efter att ha läst på, är de infällda spröten maxillära palper (säger mig inget) och jag kan få väldigt detaljerad information om delarnas namn, men inget om funktionen. 

En blomsterflugaGeting som sitter mitt i plommonsylten då någon vänlig fågel öppnat frukten. Framifrån. Den har ett vackert mönster, getingen. Det finns ett otal arter, men jag benämner denna "vanlig geting". Det känns bra. Så en grön fluga på ett plommon som legat lite längre. Möjligen heter flugan Lucilia, det låter fint. Ser på vingen och tänker mig följande: Den kläcktes fuktig, fällde ut vingen, och så torkade den i denna fasta position. Praktiskt och bra. Men jag vet ju inte, om det är riktigt. En annan flugvariant som också uppskattar kombinationen sol och frukt. Förstora gärna och studera huvudet. Grön metallik på ljust gulgrönt. Men jag tror inte färgerna skär sig.Och nu, sett från andra sidan. 

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät.