591 - Vråkar

Inte hunnit med bilderna från promenaden i går, och nu är det dags att lägga sig strax. Då får det bli sparade bilder på vråkar, det blir dagens tema.   

588

I dag startade dagen med en riktigt fin soluppgång, sedan sol emellanåt. Frost hela dagen. Hade varit toppenfotoväder om inte febern hållit mig inne. Inte mycket att göra det, men gott om tid att läsa och fundera när det går. Men nu - fåglar i mej - blir det bilder på flygfä! Från 4 Juli.   

  Promenerar oberört förbi när jag tar bilder på ormvråksungar.      Stannar sedan och undrar varför jag glor så, normalt sett reagerar folk inte när den går där.       Gladan har fått syn på något, ungarna är hungriga i boet.      Gulärlan har långt säkerhetsavstånd.      Ormvråken är väldigt sur på mig för att jag fotograferat ungarna, så jag tar några bilder och avlägsnar mig sedan.        

567 - Sommarfåglar

 Blev ingen spaning eller bilder i dag heller, feber, men det gör inget, lagret är stort. Bra att ha lagret, fick en beställning på att sätta bilder i 32 småramar som sedan skall sitta på väggarna i ett väntrum på min favoritmottagning, det var kul. Färdig med det nu, skall leverera dem bara. Valde ut bilder med det beställda temat "de fyra årstiderna". Tog först ut en samling från de 2 senaste åren, sedan fick min fru välja vilka bilder det skulle bli. Tänkte hon ser det med andra ögon och gör ett bättre urval. De bilder som visas i bloggen här i dag är från 1 Juli i år. Känns som längesedan.    

  De första bilderna är tagna inne i en buske under stora träd och pågående regn, ganska mörkt även för sommarförhållanden. Där satt de små vännerna och skjulade. Gärdsmygen gör mig lika glad varje gång.      Väldigt söt, men vad är det för uppburrad figur, en lövsångare?      Kanske detta också, i vart fall så fin där den sitter på en halmbal efter regnets slut. Det gäller att torka upp.     Inte den bästa bildkvalitén, men kärrhöken har fått tag på något (eller någon).    Avslutar med 4 tornseglarbilder. De är kul att stå och ta bilder på. Försökt få mellanrum mellan dessa sista bilder, men vet inte om jag lyckats. Ibland när jag lägger in bilder på bloggen här, så får plötsligt det program jag nu skriver i för att få in bilderna, ja då får det programmet fullständigt spatt på något sätt. Använder Windows build 17025 för tillfället.                      

13

Nummer 13, men jag tror inte på oturstalet, det blir bara en vanlig blogg.  Nu går jag längre bak i lagret, och hamnar på 16 Juni, då det var ett något annorlunda väder än nu. Visserligen skiner solen ute här för tillfället, men jag är väldigt stillsam inomhus, får bli foto på gästerna hemma. Denna blogg blir det sommarfåglar, något att se fram emot. 

  Först en favorit, rödstjärten      här blöt      och i regn      lärkan      Känner så väl igen denna, men minns inte namnet i mitt trötta tillstånd      men fin är den      Betesmarkernas fågel - stararna         Surtruten ser det ut som      Sävsparven sjunger så fint      När det är gässlingar är detta normalt så nära gässen jag kommer, fastän det är gott om dem. De gömmer sig i vassarna.         Svarttärnan  

Livet i vråkboet

På våren i år gick jag i en skogsdunge just i byns kant, en dunge som ingen verkar besöka av outgrundlig anledning. Det gör den mer lockande att undersöka. Mitt i dungen såg jag upp i ett högt stadigt träd, där fanns ett stort bo. Jag visste att gladorna hade sitt bo i en dunge längre ned, där heller ingen går. Så detta måste vara vråkarnas tänkte jag, för de brukar hålla till i närheten till denna dunge. Så jag memorerade boet, för att återkomma senare, när ungarna var stora nog att kika över kanten. De vuxna skulle jag inte ha en chans att se i boet. 

På sommaren försökte jag först gå in i dungen samma väg som på våren, det hade vuxit upp ett mycket stort bestånd nässlor där, sådär 150-200 cm höga, tätt stod de och marken var väldigt ojämn. Men jag gick in, banade mig framåt med kameran över huvudet, och föll så klart pladask. Så det blev att söka rätt på en annan plats, annan vinkel, och jag fann en, den enda. Det går inte att gömma sig för deras vakande ögon, de märker t.o.m. om min cykel är parkerad i närheten. 

  Här är trädet      Ett stadigt bo där jag anar ungarna      De är så stora nu att jag kunde se dem      De växer vidare och ställer sig upp     Många dagar med regn var det      Här är de så stora, att de börjar klättra       Det vakande ögat       Här börjar de få vuxenutseendet     Oftast låg de och tryckte tillsammans. En del skräp var inbyggt i boet, som papper. Ibland låg det matrester i kanterna, det såg ut som fjädrar och vingar från kråkfåglar normalt.      Nu börjar det närma sig.     Sista bilden, de har redan börjat flyga lite. Såg hur de gled in ner i buskagen, hörde deras stora vingar smattra i löv och grenar när de tränade. Sedan blev det inte mer bilder, de var för skygga.