821 - Decembergrått, del 2

Nu är det ju egentligen en gråbrun nyans i bilderna, det passade den Skånska gråbruna vintern med dess molndämpade ljus tyckte jag. I dag är det 4 grader varmt, passat på att tvätta av alla smutslager från bilen. 

Fortsätter min promenad på Långa Bengtas stig, den går ut på ett näs. 

Nådde vattnet, och det hade börjar regna. Upptäckte att det går bra att byta objektiv ändå, bara att böja sig fram så får ryggen ta regnet. Panasonics G serie är behagligt liten att hålla i.  Men det gäller att fingrarna inte är för kalla så de slinter och utrustning faller till marken.  

Det är en vassrik grund sjö. 

Oj vad gul den bilden blev. Lite vådligt att balansera på stenarna, men det går. 

Gråvädersbild. Märkligt att här finns stenar, det är inte direkt vanligt i trakten. 

Stora träd ligger kors och tvärs i hela området, utan röjda stigar hade det varit mycket svårt att ta sig fram här. 

Men den stenen gick jag inte upp på, även om den var fin och värd en bild. 

Sen gick jag tillbaka till spången. Normalt går den över vatten, men sommarens torka gör att det får regna väldigt mycket innan det blir normalt. På våren går ofta vattnet i höjd med brädorna. Det är en bra spång kommunen byggt, varje dag går folk där. Framkomlig med rullstol eller eldriven sådan. Olika boenden kör hit så de med olika handikapp kan komma ut i naturen, det kan bli ett väldigt tjoande, det ger lite liv åt platsen. Förr var här ett stort danspalats, folk åkte med tåget, järnvägen går alldeles intill. 

820 - mer Decembergrått, del 1

I dag blev jag avsläppt vid sumpskogen medan frun handlade, det blev så många bilder att de får delas upp i två omgångar. Jag märkte inte hur kallt det var förrän jag kom hem, går med tjock ylletröja hela kvällen. Eller är det början på förkylning? 

Började med att gå ner till sjön, men fick varken hägern eller de andra fåglarna på bild, hade en Panasonic GM1 med Olympus 9mm lock på i handen, väldigt liten utrustning som är bra för landskap, men ej för fågel. Det var töväder idag, knappt. 

Spegelblank sjö, isen hade smält. 

I skogen pågick livets cirkel, det gamla sjönk ner, det nya reste sig mot ljuset. 

Det finns spångar att gå på vid högvatten.

Här underminerar hackspettarna detta stora träd. 

Vid kraftiga vindar är skogen lite vådlig att gå i, stora träd hänger kors och tvärs. 

Utsikten över våtmarkerna var fin.

Stora ekar växer här, en enda ek är ett enormt område att utforska för småfåglar. 

Påminner om hjärnbark, men kan träd tänka och minnas? De kan i vart fall samarbeta och meddela varandra om fara. 

819 - Decembergrått

Ja, det är en särskild färg, eller kanske en känsla - Decembergrått. När det aldrig tycks bli ljust, och mörkret lurar alldeles nära. När det är dags att ta det lugnt och sänka ambitionerna. Fira jul måttligt, ta omvägen om det omåttliga. Idag var det en sådan dag, med måttligt ljus och stort lugn i omgivningarna, så jag gav mig ut på en liten runda i byn tänkte jag, med en Sony RX100 inom bekvämt räckhåll i fickan. Helt vindstilla och lite småhalt ute, det gick framåt längs med gatan, och plötsligt kändes det som om det skulle lyckas med den längre promenaden jag inte försökt mig på de senaste åren. Så jag gick framåt med modiga och bestämda steg, kanske.  Det var spårsnö ute 

och jag fann dessa spår i snön, tågspår. Frestande att följa spåret, men lite vådligt så jag avstod. 

Här hade många färdats idag, av spåren att döma. Och det skulle jag också.  

Där borta hukade sig husen i träddungen, säkrast det när vinden friskar i ute på slätten. 

På dammen hade lite tunn is lagt sig, blygrått såg det ut som. Men ankorna kvackade på och tycktes inte bry sig. 

Sedan blev vägen jag valde lite slingrigare, den smala vägen, väljer helst den. Kanske jobbigare men mer givande. Av spåren att döma hade ingen skogsflanör gått där före mig idag, så jag fortsatte framåt. 

Kom bort till hålan där flickorna i byn har sina ridhästar. Hästarna hade förhoppningsfulla blickar riktade mot platsen där fodret förvaras. Nu hade jag kommit halvvägs, väldigt nöjd med mig själv. 

Fortsatte framåt, inte alla gillar tråkiga diskreta husvagnar. 

Där borta är de senast byggda husen i byn, ganska många liksom utkastade i en beteshage, men med strategisk närhet till närmaste köpcentrum i staden. 

Sedan slank jag in i byn igen, följande spåren. 

Föredrar smalare vägar, där råder lugn.

Men ändå lurar det en risk för konflikter. Fann en uppmaning till de delar av allmänheten som ger sig ut i gryningen i alla väder, det är vid den tiden jag möter många hundägare. 

Nästan hemma, här låg livsmedelsbutiken. För länge sedan bodde jag en mil härifrån och körde gärna hit för att handla här, den vänliga butiken med bästa charkdisken. Sedan kom första stormarknaden, och nästa, och nästa, då försvann butiken. Den blev bl.a. buddisttempel , snickeri och lite allt möjligt före den revs och bostäder uppfördes på bottenplattan. Så kan det gå, tiden rör sig framåt, allt förändras, vi också. 

818 - ut i decemberskogen

Mörkt är det inne i skogen nu, ett mycket begränsat ljus passerar kamerans lins, men visst går det att fotografera. Dock gick det inte att finna fågel utan att ta till mutor idag. Inte en pippi syntes när jag gick första rundan, men lyckligtvis hade jag en handfull fågelfrö med mig, det löste problemet. 

Medan jag väntade på fåglarna tog jag ett par bilder på den lågväxta skog som mossa är. Ett helt litet miniuniversum. 

Sen kom de. Mesarna är nyfikna, undersöker direkt när det är något nytt. 

Svårt att få det knivskarpt med höga isotal och lite långa exponeringstider. Blåmesen var inte så skygg.   

Nötväckan är snabb, dominant och oblyg.   

Typisk nötväckeprofil 

Titorna tittade trånande mot fröna. 

Trädkryparen hoppades jag se den timme jag var i skogen, och plötsligt var den där.