När det är som vackrast

En varm dag, en sommaräng, att sitta mitt i den i lugn och ro, det är en av livets höjdpunkter. Här blir det fjärilsbilder igen, ett minne av sommarens fröjder. Ännu finns en och annan fjäril kvar, det har ju inte varit frost här nere, och dagarna kan vara hyfsat varma och torra, samt erbjuda lite fallfrukt och blommor så fjärilarna kan tanka lite energi. 

Olympus 60 mm f 2,8 makro

Dags för nästa objektiv, lämpat för de små tingen, men går utmärkt att ha som kort teleobjektiv också. Det är nästan löjligt litet och lätt jämfört med de objektiv som passar för fullformat. Men är det lika bra då? Jo, det tycker åtminstone jag. 

Träffade förresten minsta barnbarnet i går, då vi bytte mina förkylningsvirus mot hennes dagisvirus, illavarslande, men det går inte att leva isolerad, att krama barnbarn ger livet sitt stora värde. Jag tog bilder med kombinationen Panasonic GX1 + Sigma 19 mm f 2.8; litet, lätt, kvickt är vad som behövs för att ta bilder på människor. Billigt också - objektivet köpt begagnat för 900 (det är bra optik!) och huset för 350 kr (löjligt lite, fungerar utmärkt upp till ISO 1600, att det inte filmar 4G struntar jag i). Sedan ställde jag in bildstil på "naturlig" och tog både RAW (c:a 15 Mb) och JPEG (c:a 5 Mb) samtidigt. Framkallade dem och jämförde, skillnaden var mer än subtil. Denna kamera är ingen ny Fuji, så det kanske inte skall jämföras på det sättet, men .jpegbilderna hade en märklig färgskala och skuggbehandling, även efter hjälpframkallning. RAW framkallat blev som det skulle, som jag ville ha det. Bilderna visas ej, då föräldrarna önskar att exponera barnet minimalt på internet. 

Men nu till rubriken: Olympus objektivet, hur blev bilderna då?

  En skinnbagge av bärfistyp. Och f 16 går visst det att använda.     Fluga på plommon      Korsspindel, de har inte blivit mer än hälften så stora som vanligt i år, lite läskigt huvud har de.      Ett korsspindelbarn skulle jag tro, bara några mm stor.     Sedan en ännu mindre spindel, sitter på skaftet av ett körsbärsblad, det bruna till vänster är knoppen för nästa år.    Hur smått kan det bli då? En ljusstråle ner i det undre, där satt denna lilla vän, kanske 2mm lång, f 16 och ISO 6400, jag gillar naturligt ljus.     Upp lite på skalan, en tvåprickig nyckelpiga.       En gråsugga, svårfotograferad då de trivs i mörker och trivs lika bra i solen som en vampyr. Snabbt sprang den.       En ovanlig bild på Fotosidan, kanske för första gången här? Det är en lockespindel som drar "foten" genom "munnen". Är det så den undersöker ätbart i omgivningen? trimmar den foten? förslag?      Större saker - Dronning Louise heter detta äpple, förädlat i Danmark.   En snabb bild då hustrun passerar. Nästan som råfil, väldigt lite framkallat. Vitspaken lite lätt  åt höger, klarhet lite lätt åt vänster. 

I dag undersöker jag Panasonic 100-400 mm.

Med nyanskaffat objektiv krävs testning i fält. Så - ut på fältet, även om himlen var väldigt höstaktig och regnskurarna många och livliga. I byns kant stannade jag, en äldre herre ( i min ålder?) kom ut ur sitt lilla hus och höll mig sällskap en stund när jag tog några bilder. 

 Jag började fotografera där hemma, riktade blicken uppåt.      Sedan nedåt. Kortaste avstånd 1,3 meter stod det på objektivet.      Sen for jag iväg mot byn slut, fann några gäss på vägen dit.      En kalv såg på mig.     Sen kom jag fram till sista husen i byn, stannade vid ett litet hus. Det ösregnade nu, men tranorna jag fått syn på lockade. Se i bildens ovankant, det är inte brus, det är ösregn.     Här lättade det några sekunder      och sedan öste det på igen.      tranorna stod i mängd vid hans lilla hus.       åt olika håll.      Till sist måste jag testa foto av flygande fågel också, lite väl långt håll, men det fungerade, trots regn och dåligt ljus.  

Jag testar ett nyförvärv.

Panasonic 12-60 mm f 3.5 - 5.6 kom i ett paket, kan kanske kallas normalzoom, eller promenadobjektiv. Så naturligtvis måste jag ut och testa det, var det så bra? Toppen tyckte jag, här kommer testbilderna. 

 Av  någon anledning satte jag på Raynox förstoringsglaset direkt, zoomade ut till 60 mm rakt mot ett litet hallon. Tja, kanske, men inte riktigt nöjd, något blev konstigt.      Sen zoomade jag till 12 mm, då blev Raynoxen en svart ring. Av med förstoringsglaset och fortsätter med objektivet som det är, au naturel.       Kinesiska päron då? Intressant bokeh.      Äpplena var våta, Ingrid-Marie.       Clematis med kort skärpedjup, rund bokeh.      Men en fluga då? så nära det gick, och sen beskärning för resten. Det gick, men lite väl mycket beskuret.      Fjärilar är tacksamt, stora och vackra, närmar mig försiktigt.      Sedan närmar jag mig lite till, det gick ju fint! Skarpt i mitten och fjärilen upptagen med att tanka kolhydrater.      Riktar kameran mot en ros, jodå - skarpt.      En geting, hur mycket närbild går bra? Här fungerade beskärningen fint.      Victoriaplommon, klassikern.   

Fjärilar

Sommarbilder är det, för när jag trycker på "egenskaper - information" så står där att bilderna kom till 1 Augusti kl 11. Annars hade jag aldrig kommit ihåg det, och så känns det som ganska länge sedan. Fjärilar fanns det i trädgården idag, stolta Amiraler som sög på ruttna plommon i konkurrens med getingar och flugor. Ute i dagens blandade ljus utfördes trädgårdsbeskärning, och spännande fotografering. Spännande? Jo, med den nya GX80:n och den för dagen nya 12-60 3,5-6,6 blev jag positivt överraskad igen när jag såg bilderna oframkallade i datorn, det objektivet är skarpt och har dessutom en närgräns på 20 cm bara. Sätt en Raynox på det, så har man reseobjektiv med bra makro. Jojo. Sedan testade jag också det för dagen nya Olympus 60mm makro - det verkar vara lika bra som folk säger - toppen. Nä, nu över till sommarfjärilarna.   

  Fjäril på drift, satt på en trift.      Färgerna gifter sig bra.      Syns på långt håll, det är väl meningen.       Rasande vacker och någon sorts blåvinge, det finns nog 20 arter i landet? Och så många fjärilsarter att jag inte vill försöka namnge någon här.      Ser ut som en annan variant.        En luden en.      Ännu en blåvingesort, hona?      Satte sig fint där.       Den bästa sparar jag till sist, och så många bladlöss!