Stefans bilder
Nygammalt
Nyfiken på m 4/3 systemet skaffade jag lite begagnade grejor, Panasonic GX1 och Sigma 19mm 2,8 och Panasonic 45-200 samt snart namnlöst 50mm cctvobjektiv f 1.4. Sedan har jag alldeles för mycket, får se vad som skall bort efter att detta testats. Några testbilder tagna, fel inställningar ändrades 2 ggr, sedan hoppas jag det skall bli bra, alla dessa bilder har lite fel inställning, men det syns oftast inte. Men framöver blir det rätt.
Fotogubben själv, frun tog första bilden, jpeg. Sedan ändrade jag till RAW, lätt oskarpt blev det innan jag lärde mig. Darrgubbe Testade närbild och motljus och lite i gatufotostil. I detta fall tog en som nyss fyllt ett år bilden, jag bara riktade in den lite. Den lilla älskar kameror, och har fått 2 små av mig att leka med, en värdelös och en jättebillig.
Fågelpromenad
Efter att ha kollat den externa hårddisken fann jag 3000 bilder i lager från i år, de flesta sorterade och framkallade, opublicerade, Oj då tänkte jag. Det växer över huvudet, men vad gör det.
Dessa bilder är från försommaren, en promenad på ängarna.
Ängspiplärkan satt på sin plats. Sånglärkan slog en drill i skyn. En karaktärsfågel på ängarna, vipan. Vuxen stare, exotiskt vacker. De flög i rader från korna till den enda lilla dungen på långt håll, det måste undersökas, varför? Där landade de och matade ungarna, det var tjockt av ungar i buskarna. En tillfällig matningsstation jag aldrig sett dem använda förr. Sedan gick jag vägen hemåt över ängarna, när plötsligt en storspov kallade på min uppmärksamhet på långt håll, alldeles för långt för att få bra bilder, det blev dåliga. Enda skälet att jag visar dem, är att jag har en fråga. Spoven var mycket upprörd, men inte för gulärlan som råkar passera i bild. Se där är den skyldige! En uggla! Aldrig sett en uggla här förr, utom en vecka tidigare då jag trots en bild trodde jag måste sett fel. Och efter detta inte sett någon uggla igen här. Sen kommer frågan: vad är det för uggla? De gjorde lite gemensam luftakrobatik, ett par minuter. Sen försvann ugglan.
Livet i vråkboet
På våren i år gick jag i en skogsdunge just i byns kant, en dunge som ingen verkar besöka av outgrundlig anledning. Det gör den mer lockande att undersöka. Mitt i dungen såg jag upp i ett högt stadigt träd, där fanns ett stort bo. Jag visste att gladorna hade sitt bo i en dunge längre ned, där heller ingen går. Så detta måste vara vråkarnas tänkte jag, för de brukar hålla till i närheten till denna dunge. Så jag memorerade boet, för att återkomma senare, när ungarna var stora nog att kika över kanten. De vuxna skulle jag inte ha en chans att se i boet.
På sommaren försökte jag först gå in i dungen samma väg som på våren, det hade vuxit upp ett mycket stort bestånd nässlor där, sådär 150-200 cm höga, tätt stod de och marken var väldigt ojämn. Men jag gick in, banade mig framåt med kameran över huvudet, och föll så klart pladask. Så det blev att söka rätt på en annan plats, annan vinkel, och jag fann en, den enda. Det går inte att gömma sig för deras vakande ögon, de märker t.o.m. om min cykel är parkerad i närheten.
Här är trädet Ett stadigt bo där jag anar ungarna De är så stora nu att jag kunde se dem De växer vidare och ställer sig upp Många dagar med regn var det Här är de så stora, att de börjar klättra Det vakande ögat Här börjar de få vuxenutseendet Oftast låg de och tryckte tillsammans. En del skräp var inbyggt i boet, som papper. Ibland låg det matrester i kanterna, det såg ut som fjädrar och vingar från kråkfåglar normalt. Nu börjar det närma sig. Sista bilden, de har redan börjat flyga lite. Såg hur de gled in ner i buskagen, hörde deras stora vingar smattra i löv och grenar när de tränade. Sedan blev det inte mer bilder, de var för skygga.
Bäckaskogs slott
Vi gjorde en liten utflykt till Bäckaskogs slott hemma, sådär en halv mil bort från hemmet. Passande eftersom vi snart har bröllopsdag, och det var där vi gifte oss. Jag har ganska hög feber, och hoppas allt blir rätt när jag skriver nu, ber om ursäkt annars.
Slottet ligger inklämt mellan två sjöar, en liten kanal går mellan dem, där fångades mycket fisk på medeltiden, och odlingsmarkerna är bra. Det är en fyrlängad byggnad med utspridda små hus runt. Finns hotellrum, restaurang m.m. Innergården. Det gamla medeltida klosterköket med matsal intill. Väggarna har mycket att berätta. Om jag går genom denna porten kommer jag ut i klostrets örtagård med läkeväxter. Konst är närvarande överallt, ute som inne. Gammalt och nytt. Denna dag var det bara en ny utställare - så här såg de målningarna ut. Klara färger i klart definierade områden. Utomhuskonsten består av skulpturer lite här och var, fint placerade. Fina damskor det här, fanns i flera storlekar- som där borta t.ex. Denna mur har alkover med skulpturer i som jag tycker mycket om. Så vackert. Tänk att ha en sådan kropp, med det mönstret! Omgivande park är stor med gott om gamla träd och promenadstigar. Många sorters träd, även mindre vanliga som ex. robinior (robinia pseudoacacia), valnöt m.m. Naturligtvis förfriskningar också Middag och fika som jag intog ute, en slät kopp med kanelbulle, det är jag det, inget komplicerat.
Mer trädgårdsfåglar
Det blir bilder av lite ojämn kvalitet ser jag, men jag råkar inte ha fler färdiga just nu.
Den vuxna staren är en mycket vacker fågel, exotiskt blänkande metallikfjädrar, och en sång som är underbar. Blåmesungen, stor nog att försöka klara av världen själv. Någon som vet sångararten? Finns godsaker i libbstickans fröställning. Men här var det en annan sångare, vilken då? Söker under bladet..... ...ja! En bladlus rätt ner i näbben.