Från stranden del 2 av 2.

Som jag gick där på stranden, letade jag efter något motiv, ögonen sökte en bild. Något som väckte mitt intresse helt enkelt. Fåglarna gömde sig, solen också alltmer. Ingen häpnadsväckande himmel direkt, eller dramatiska vågor. Benen rör sig lätt framåt, blicken drömmande. 

Så faller blicken alltmer nedåt, tog ju en bild på tången tidigare, en färgklick i ett beigeinfluerat landskap.Vågorna hade lagt upp tångoch sjögräs. Vinden hade lagt lite sand som dekoration. Så såg jag lite högre upp, där vågorna slutade.Där blev det linjer i sanden där vågorna vände. Men vad föreställde de mystiska mönstren? Gick vägarna samman eller isär? Både och tror jag. En antingen-eller inställning är lite andefattig.Men här då? En något uppblött kinesisk tuschmålning över bergen, eller avledning I i ett EKG? Sedan blir det svårare. Möjligen kan det föreställa 2 andefigurer på väg mot ett hus i natten.Djurliknande huvud sniffande på potatis? Ja, här är det bara fantasin som sätter gränser.Ett tydligare mönster, någon avlång varelse med antenn och handtag i nacken.Och till sist, äntligen liknar det något! 2 tempelliknande byggnader på en kulle, för länge sedan övergivna. Klippan till vänster är uthuggen som ett stort huvud, skådande ut mot havet i evighet.

Från stranden del 1 av 2

Mer lagerbilder, nu från vintern, men utan något som frusit. Det var en strandpromenad där fåglarna var långt borta, så blicken vändes mot andra motiv, det som fanns runt omkring helt enkelt. Inget häpnadsväckande, men det får duga. 

Ute har det just börjat snöa, ska försöka ta ett varv runt huset och se hur det känns. 

HögISO pippibilder

Bilderna är från senhösten då frosten slagit till några nätter. Hade cyklat ner till sjön för att leta efter fåglar och annat spännande, men det var ganska tomt. Vädret var nermulet, inte mycket ljus kom in genom linserna. Det var skönt att komma ut, som alltid, så jag var nöjd ändå. Är väl ganska nöjd med denna dagen också, tryckte ner febern med piller och blev skjutsad till tandläkaren. Hon filade upp rotkanaler med känsliga händer, det var ganska avkopplande faktiskt. Låg där i stolen och mindes ögonblick då jag fått se havsörn. Tänkte på dikter av Dan Andersson och Edit Södergran. Nåväl, här kommer några fågelbilder, inte något sällsynt, inte hög teknisk kvalité, men jag är förnöjd ändå. 

Fler fina finkar

Det blir några finkbilder till, mår inget vidare idag.

Bland höstens solrosor

Vid cykelvägen utanför byn hade någon vänlig människa sått ett litet fält med solrosfrön. På hösten var de uppvuxna, och dess frön mognade. Det var ett litet paradis för finkar. Mat i överflöd och gömsle. Det är skönt att ha kvar bilder i arkivet att lägga ut, de senaste månaderna har varit späckade med infektioner. Ska se om det går att komma ut i dag. Men att ligga i sängen när det varit sol, och fundera på olika bra fotoplatser, det är lite trist. Bättre att vara där.

Men nu åter till finkarna.

Först bergfinken   Sedan pilfinken  och till sist grönfinken