Små favoriter

Gärdsmygen är en riktig favorit, blir glad när jag ser en. Den är ganska svårfångad på bild, brukar hålla till där det är lågt, snårigt och skumt ljus. Dessa bilder tog jag en nermulen dag, just mellan höst och tidig vinter, oftast på ISO 6400. 

Här den typiska profilenPå bilderna ser det ut som om den sjöng, eller gjorde ljudmen jag kan inte minnas jag hörde något. Å andra sidan är min övre tonskala borta sedan många år, hörselskada. Tog med en rumpbild också, det är ju en vanlig vinkel för fågelintresserade fotografer. Gärdsmygen är fin även från denna vinkel.Snabb är denUndersöker håligheter och springor efter godsakerJo, den kröp in.Rödhaken, en annan favorit. I typisk position.Till sist denna pippi, lite överbliven sent på året. Liknar en ängspiplärka, men jag är inte säker på att den var så gul som på bilden, möjligen var det så. 

....och nu i svartvitt.

Rensar ut lite i bildlagret, här kommer svartvitvarianterna av senaste dagarnas bilder. Ljuset, (som i detta fall är motivet) kan bli tydligare enfärgat. På något sätt blir motivet tydligare. Inte så mycket som distraherar. Jag upptäckte detta fenomen omkring 1970, när jag på måfå slank in på en bio, och de visade Tatis "semestersabotören" ( les vacances de monsieur Hulot ). Först blev jag överraskad, ingen widescreen, närmast fyrkantigt format, svartvitt och närapå inga ord, en obegriplig svada. Sedan höll jag på att falla av biostolen av skratt. Analyserade efteråt, det var det genialt enkla formatet som fick mig att till 100% koncentrera mig på handlingen, och få ut lika många procent av filmen. Nu vill jag inte på något sätt koppla mina bilder i övrigt till Tati, han var ett strängt arbetsmaniskt geni om jag förstått det rätt.

Här framträder tydligt mycket av det jag ville ha fram, dock inte allt. Det är väl någon sorts naturromantik i botten, skogsflanören på strandpromenad.Lite mjukare.Källan till det hela bör icke utelämnas. Tyckte just denna bilden i färg blev smörig till pekoral, bättre i svartvitt.Så sidoljus.......som förbereder för inglidandet av svanarna..,nu i rätt ordning.

...och solen går sin gång...

Så har jag då kommit till de sista bilderna i mapp nr 50. Det är fortsatt solen, i varma färger. Något vi alla behöver nu. Men nu med mindre fåglar, mer dis.

Rakt in i solen. Tydligen har jag tyckt om att ta bilder på den denna höst. En lite mjukare bild.Lite mer åt sidan, så ljuset kommer in snett.Och så bryter jag av mitt i med en blå bild. Sedan kom de sista bilderna in baklänges, hoppas ni ursäktar.  Här har ju svanarna redan passerat solen.Närmar sig härDetta var just innan de kom in i bild. Men nu blev det bakvänt. Så kan man också avsluta, bakvänt.

Snäppor, före och under soluppgången.

När jag ändå stod där och hängde vid havet, tog jag bilder på snäppor. De är så oerhört fina i det första gryningsljuset. Och de kom flygande rakt utifrån det mörka havet, så jag tänkte: Har de flugit hela natten? Från Baltikum? De kom i vart fall rakt där utifrån, och satte sig att vila direkt i strandkanten. Det gäller att stå helt stilla, så kommer de ganska nära. 

Bilderna är från hösten i år, Åhus strand. Möjligen noterar någon rubriken "snäppor", således har jag inte försökt mig på artbestämning denna gång, då min träffstatistik är ganska sorglig. Men tips mottages tacksamt!

Just före solen sveper uppär det ganska murrigt, kontrastlöst.Men efterhand stiger den.Sveper över vattnet, och färgar de små vännerna i varma färger.Ser lite frusen ut på nära håll, det var +4 grader.Kallar just denna individ Guldnäbbad snäppa, för det låter så fint.Här får fotografen en lite yrvaken morgonblick.Efter hand började de flytta på sig, och när hela flocken ändrade vinkel kunde det bli härliga varma blänk av vingarna, blixtrande förbi.Till sist: fullträff när jag följde den med den lilla skärperutan i objektivet. Sköt en del lerduvor i ungdomen, reflexerna sitter nog i.

Höstmorgon på revet

Bilder ur en av höstens bildmappar, föreställande en av livets bättre stunder. Stod vid havet och såg solen gå upp över revet. Hoppas allt blir rätt, har just kommit ur sängen, febrig och hårt medicinerad.

Det allra första gryningsljuset, skarvarna förbereder sig på att ta emot solen.Lite ljusare efter hand.Där kommer solen!Och ljusare blir det.En riktig soldyrkare, som hälsar en ny dag.Och nu över till källan själv, en bild tagen med längsta brännvidd rakt mot första gryningsljuset.Se där kom den, pålitlig som vanligt.Varför det är värt att komma ur sängen väldigt tidigt några morgnar per år.