Lite från veckan

Tog ur bildlagret mappen märkt "2" och fann detta. Inte så värst bra, men alltid något.

Ska försöka lära mig skriva UNDER bilderna.

Fiskljusen har fångat en stor brax. Tyvärr blev bilden på låångt håll, eftersom så många träd stod i vägen, men till sist blev det en lucka innan den försvann i fjärran.Svarttärnan finns här hela sommarenUnderbara små sångare som förhöjer dagenAllium sprider sig hej vilt över hela tomtenPionerna slår ut, och humlan skördarGlitter efter en lätt regnskurEn minifluga på den kinesiska pionens morgondagg. Härunder slättens karaktärsfågel, råkan. Men hur jag får text under nedersta bilden, det vet jag inte.

En dag senare

Visst var det mors dag i går, och hon firades av min syster. Och i dag firade jag henne med middag hemma. Strålande pigg för sina 90 år, snart. Och visst är hon söt i solhatt.

Några andra fåglar

Ja, här kommer de andra fågelbilderna, som jag inte blandade med de på svarttärnorna. 

Först några bofinkar, som plötsligt ställde upp som modellerEn sliten förälder släpar hem maten. Men är det säkert att visa var boet är, när onda ögat stirrar mot mig? undrar staren.En gransångare? med näringsriktig godsak.

Svarttärnan bygger

Livet går på med obändig kraft i dammarna. Bon byggs, ägg läggs och kläcks. Råkade få se en sällsynt skymt av gässlingar, de är 2/3 storlek redan, men har fortfarande småbarnsljud. Spanar förgäves efter skäggmesen, hoppas ingen ornitolog tänker på den när de ser mig. 

Ligger bak med bilderna, högar samlas. Men det får det göra. Det är så skönt att kunna vara ute, skärmfri tid är nyttigt. 

Skäggdoppingparet byggde sig ett bo, som sedan svarttärnorna tog. I dag låg en svarttärna där, och skäggdoppingarna simmade intill och såg på. I bobyggartider svävar de i närheten av boet, eller det tilltänktaSå här kan ett bygge starta, men i detta fallet gick andra parten inte med på placeringen.Ännu inte lagt sig på äggSvävar över boetMakarDe skränar en del, men det är måttligt.Hej då!

Övriga fåglar

Ja, så låter rubriken. Lite korrekt, lite tråkig. Som "övriga tättingar" på fågelplanschen svärfar hade på utedasset. Kanske har den satt spår i mig. I vart fall är de spännande och fascinerande.

I min ungdom jagade jag med bössa. De flesta djur fick passera, och jag såg på dem. Jag vill tro, att det är bra, att stå och glo, i lugn och ro. Jodå. Men några gick åt. 

Med kameran kan jag jaga allt möjligt, sikta noga och knäppa av. En skarp bild möjligen, om jag inte rycker i avfyrningsögonblicket, men inget dött djur. Då blir jag glad. För övrigt är det lite svårt nu i min ålder med fåglar som flyger, de har en tendens att flyga rakt över mig. Och då riktar jag objektivet mot fågeln så klart. När fågeln är rakt över mig, är ansiktet vänt helt uppåt med ögat i sökaren. Och då börjar jag falla omkull. Men hitintills har jag bara vinglat omkring, inte fallit helt. 

Så varför så lite människor i mina bilder? Jo dels vill jag inte exponera folk för mycket, men det viktigaste skälet är en förskräcklig infektionskänslighet. Det kan straffa sig ordentligt att träffa andra inomhus.  Nu över till fåglarna. 

Först byns storkpar. Vänder ägg.Blå ögon.GulsparvenDenna näktergal häckade i ett lågt större törnsnår, lite ovanligt? Svanen ser på mig, märkligt nog blev jag inte attackerad. Råkade promenera intill dess bo med 1 st ägg. Storskarven, inte älskad av alla.Den har reptilliknande dragStenskvättan, på hemspråk heter den stoinskidan. Håller distansen.Vita svanar mot blå himmel, i detta fall lite gråblått. Alltid tjusigt. Var ett motiv på 20kr frimärkena för 50 år sedan, troligen graverat av Ceslaw  Slania? Rödstjärtshonan i mitt ena mullbärsträd. Hannen är försiktigare, lyser på långt håll med sin vita fläck, utom när jag har en kamera till hands. Då syns den inte till.Och den röda gladan, paret patrullerar år efter år sin runda ett antal gånger per dag. Rakt över huset. Har aldrig sett den landa, men tror mig veta var den har sitt bo. Hade jag fått lägga ut något gott till dem på gräsmattan hade det blivit fina bilder. Men så får man inte göra. Aldrig sett den attackera något i trädgården, men en gång svävade de 2 meter över huvudet på en fasanhona som stod i rabatten i lugn och ro, ignorerade gladan fullständigt.