Monokrom natur - är det något?

Nu är ju inte naturen i en monokrom färgskala, åtminstone för människor. Hur andra varelser ser den försöker vi förstå, men inte ser de den exakt som vi inte. En del ser andra saker, som förskjutet färgspektrum, ibland med mer än ögonen t.o.m. Det finns ju olika elektromagnetiska våglängder. Åtminstone tänker vi så. 

Här går jag loss med Lightrooms svartvita möjligheter, som visade sig fungera väldigt väl. Visar naturen i hela gråskalan, från svart till vitt. 

Startar vid stranden i Åhus.  Väldigt fin sand, men lite kallt i vattnet ibland. Här står jag vid fågelskyddsområdets gräns och ser söderut......och norrut. Tomt, men det skall vara så. Tillträde förbjudet sommarhalvåret, fågelskyddsområdet är 500 meter framöver, före hamnen.Sedan ner till Maglehem, Blåherremölla. Numera privatägt. Här gick jag förbi ett fönster i kvarnhuset.Sedan på en stig längs med Verkaån, som jag tycker så mycket om. Ja, överhuvudtaget är alla Skånes åraviner vackra. Här har jag mjukat till bilden för att inte överbelasta betraktaren med alla tusentals detaljer en superskarp bild ger. Det kan bli lite jobbigt. Och varit nödd att då acceptera två urfrätta stenar nedtill i bilden. Får läsa på en annan gång om markering - lager. Lågvatten i kröken efter sommartorkan. Mjukgjord bild. Lite mer fart här, också mjukgjort. Praktiskt att promenera med tåliga sandaler och uppkavlade byxor, bara att gå ut i ån och fyra av kameran. Trädet närmast har ett intressant hål i stammen, sett rakt framifrån är det helt rektangulärt. Funderar över tomtar, vättar och älvor som kan bo där, och som vi inte kan se längre, moderna människor. Här är det mer stillsamt, en rogivande promenadstig. Den har den där känslan. Vilken tid på året det än är, känns det fint att gå här. Och till sist - ni ser varför jag gillar att vara vid Verkaån. 

En morgonpromenad. Del 1.

Nu är det så, att jag tar en väldig massa bilder, och spar endast en mindre del. 

Ut och plåta när jag kan, hemma och ordnar bilder i sängen när hälsa och ork är sämre. Det är väldigt praktiskt. 

Vaknade tidigt en dag, och det kändes som utflykt, det regnade inte. Iväg till Tosteberga ängar. Härligt att ha vägen för sig själv så tidigt. Solen hade börjat bryta över horisonten redan vid start. Ofta är mycket vilt ute.

Tosteberga, lite dimma och lagom solParkerar och börjar gå mot solen och havetÄngar och ljusFortsätter stigenRakt mot solenHavet där friden råderFörsta fågeln, stenskvättans unge värmer sig. Många fågelungar nu.Sädesärlans unge, alla värmer sig och är stillsammaVuxen bofink sjunger in dagen

Morgonen i gråskala

Nu har jag förvandlat de grant färgade morgonbilderna till monokroma. En del ville inte fungera alls i den klädseln , andra blev bättre. Det gick inte att se innan hur resultatet skulle bli upptäckte jag. Svartvitfoto kan bjuda på överraskningar. 

Bilderna får tala för sig själva, betraktaren avgör.

Gryning

Så vaknade jag i tid, och kom ur sängen. Ner med cykeln 1 km till det gamla tegelbrukets dammar, numera betesmarker, fågelfrid, och våtmark. Det var värt det, helt klart.De flesta människor sover än. Stilla och luften fylld med  förvånande mycket fågelsång. Tar några bilder, flyttar mig 500 meter, knäpper några till. Cyklar hem, och är hemma när frun vaknar. Morgnar som dessa är sommarens bästa dagar. 

Gryning över slätten, riktigt härligt, ser ut att bli en fin dag. Men lite iskänsla i tårna, jag använder endast sandaler och inga strumpor när det är mer än 5-10 grader ute. Kyrkan syns genom dimman. Varje by får på avstånd sin egen karaktär genom kyrktornets form. Taket är ganska nylagt, en känd pyroman eldade upp det gamla.Gav mig en känsla av japanska träsnittSe där!Så tar jag vägen hemåtNu ljusnar detOch nu är solen uppe. Frukost!

De fagra blomsterängar

Har visat fåglarna på ängarna utanför byn, men här är bilder på landskapet. Träden är borta, kråkorna är besvärliga nog mot vadarnas ägg. Ser varje år förändringen, från den kalla till synes döda jorden kommer det upp. Svävar som en mjuk ljuvlig matta över i överflödets tid. Men att förstå allt detta till fullo, det är jag oförmögen till. 

Detta är bildomgång nr 2 från mapp nr 12, allt taget under en förmiddag. Ibland händer mycket samtidigt. Två omgångar kvar att publicera efter denna. Måste tagit 500 bilder den dan. 

Just nu mycket gulplister och ängssyrasaftigt grönt, i våtmarker behövs ingen bevattning eller gödningEn del gräsarter bryter av. Skönt att inte allt är kvävegröntPrästkragarna där det är lite mer höglänt (en meter över havet?)och jag vet inte - slåttergubbe? fibbla?Och nu över till något helt annat - läsarfrågan. När jag senare tog bilder på en vråk, svepte denna lärkfalk plötsligt förbi i mulet väder på långt håll. Hemma ser jag i den usla bildkvaliten till trots, att falken tagit något. Faktiskt tycker jag det ser ut som en ladusvala. Men det går ju inte att avgöra. Frågan är - kan en lärkfalk slå en ladusvala?