Stefans bilder
Vägen viktigare än målet
Konstrundan igen, den pågår ju hela helgen. Men det jag uppskattar mest ser jag längs med vägen, målningarna bekommer mig föga jämförelsevis. Det är allt det vackra som syns genom bilrutan, att kunna stanna, lyssna, se. Sitta och äta ur fikakorgen bland vitsippor vid ett vatten. Ute skiner solen idag, men har inte haft ork ännu att komma ut. Minus 3,5 i natt, snöblandat regn igår kväll.
Här stannade jag först. En av effekterna med min åkomma, är att jag måste stanna bilen här och där på någon diskret plats, det ger också tillfälle att se naturen. Just här växte en mäktig gran mitt i bokskogen.Vitsipporna var utslagna, jag minns att jag hörde en bofink och en grönfink.På en annan plats: den första maskrosen.Picnic här, det var en perfekt plats.Att gå längs med dessa vattendrag är en av livets njutningar.Körde längs med slingriga vägar.Utanför en butik jag besökt ibland står denna släp, helt i min smak.Så här ser landskapet normalt ut nu på våren.En äppelodling av den gamla modellen. Här finns mängder med sådana. En trevlig parkering nu när den annars stillsamma bygden översvämmas av bilar och folk. Såg 5 cyklister och ett mycket stort antal bilar denna dag. Här säljs äppelprodukter, krukor, konst av olika klass m.m. Det gäller att passa på att avleda en liten summa när penningströmmen passerar, så bygden lever vidare.Utsikt mot norr från södra Kivik.En modern, mera lönsam äppelodling. Det finns mycket av dem också, ändå tycks frukten knappt räcka till. Fint att se en levande jordbruksbygd.
Sumpskogen - i sig själv
Nu bilderna av skogen i sig själv. Den är väldigt bra för djurlivet, människor kan endast med stora svårigheter ta sig fram genom den i obanad terräng, så ingen gör det. Djur kan gömma sig, få vara i fred.
Den är fin att bara stå och se på, vildväxande, med ljus och speglingar, mossa.Bättre att beundra från stigen än att försöka forcera.De gamla fallna, döden i skönhet, mossan är så vacker.En av de syner jag gillar mest i skogen. Såg en gång ett stort område i Lappland täckt av denna mossa, oförglömligt. Så till speglingar, ytspeglinghär bryter det undre igenom i synfältetoch här börjar jag drömmamig allt längre bort.
Lite mer från lördagens promenad och en underlig fågel.
De sista bilderna från promenaden.
Nyanser av brunt.Mjuk.Sävsparven sjöng försiktigt.Skägdoppingparen talade mjukt sinsemellan, och bildade hjärtan i profil när de stod mitt emot varandra.Sothönorna tog det märkvärdigt lugnt, låg nog redan på ägg. Gässen bråkade lite mindre också, ruvningen hade troligen startat.Och tranor passerade så klart.Men där, nästan onåbart långt borta med kameran, där fanns en underlig figur.En gråhårig skarv, ganska snygg tycker jag.
En skogsdunge
Jag tog lite bilder på skogsdungen blåsipporna växte i, inte för att det är något nytt i bildväg, utan för att visa hur det kan se ut i en skogsdunge jag brukar gå i. Det är ju en viss skillnad för er som bor i norr, tänkte på er.
Dungen ligger nära havet, som är mycket långgrunt och stenigt. Sten och sand. Det är Tosteberga hamn i bakgrunden.Bland stenarna på väg mot dungen sprang harar pilsnabbt, stora våryran har startat. Men boxningen har jag inte sett ännu i år.Här är lunden. Nu kommer det blommor hela våren och försommaren. De bara väntar på sin tur. Normalt är det korna som går här, de har sina stigar.Så här tycker jag om att stå och se, kan inte bli riktigt mätt på det. Runtom hörs lite brus från vind och hav, fågeldrillar far klara och rena genom luften.Det får växa precis som det vill.Alltid spännande att gå och spana.Lavar finns det gott om här, vet inte om det är slånlav eller mjölig brosklav, men det tyder på ren luft.
Landskapet
Var ute en runda med cykeln i närmiljön, trots vädret. Mulet, iskall snålblåst och blött här och där. Men nu är det så, att naturen lockar. Så därför for jag ut med cykeln, och ångrade det inte. För nu är det igång, allt är på väg norrut för att fylla naturen med allt det underbara i artrikedom. Hörde tranor, rördrom o.s.v. Men tar fågelbilderna sen, först landskapet. Stort, öppet, platt. Kan synas skitfult för en del vid en första anblick, olönsamt för den girige, men underbart för den som uppskattar vinden, atmosfären och alla ljuden.
Atmosfär fanns därinte riktigt regn, men underbart på sitt sätttrots att solen inte bröt fram riktigtStillsamt var det att gå, men ett liv och kiv på fåglarna omkring. Allt från rop vid boplanering till hemska skrik av förloraren vid en attack.Kaveldun, high keyoch i färg.Här passade färg bäst. Vid den mörkare bruna strecken mitt på bilden till höger sprang 5 harar i våryra. Men de syns inte på bilden, försvann till synes ner i marken.