In i dimman, där jag finner träd m.m.
Än en gång hade jag höga förhoppningar; SMHI hade lovat sol, sol, sol. Visserligen med lite moln, men ändå. Gjorde i på kvällen i ordning kameror. Laddade batterier, kollade inställningar, valde objektiv. Ställde fram en ryggsäck med stora kameran och långa objektivet, samt en axelremsväska med 2 kameror: en med reseobjektiv 18-200, och en mindre med svartvitinställning (ja svartvitinställningen på min G1X tar endast i .jpegformat, och dessutom hittar inte Lightroom objektivkorrigeringarna då! upptäckte jag sen). Sen blev det morgon, och det var som vanligt med SMHIs prognoser: helt åt pipan. Det var inte sol, bara dimma, dimma, dimma hela dagen. Nu finns det en väderprognos som heter: Det blir samma väder i morgon som det var i dag. Denna prognos klår SMHI lätt, faktiskt förstår jag inte hur de kan misslyckas så mycket som de gör. Men strunt i det, det var vindstilla, ett par minusgrader och riktigt skönt, så jag styrde färden dit jag tänkt: Tosteberga ängar. Där fick jag gå helt själv. Fåglar var inte lätt att se i dimman, men de hördes riktigt bra. Ovanligt mycket häger i vassarna av oljudet att döma. Motiv saknades det inte, det fanns överallt runt mig.
Sten
Märkligt vad världen är liten, och så många gemensamma beröringspunkter det finns.
Kaniner är där gott om, fungerar fint som örn-gott.
När jag gick där, tänkte jag: 2 månader till, och fåglarna samlas.
Hälsn!
Ha det gott/Stig