I skogen med normaloptik
En liten promenad andra sidan staden där det en gång intill sjön låg ett regemente. Om halsen Olympus E-M1-1 med Panasonic 25/1,7. Kompisen studerar lavar medan jag fotograferar.
ganska mycket vatten har vi nu här
sumpskog närmast sjön, vattenståndet kan variera mycket under året
ganska stora områden där endast fåglarna tar sig lätt fram
de gröna stammarna slingrar sig åt alla håll, förvånande långt. Lite mot stan står marken högre
där ser det mer normalt ut, krattskog av olika slag, här fläder med sina gula lavar som flädern brukar ha med stigande ålder. På sina ställen öppnade sig landskapet lite
och riktigt varma färger bredde ut sig, liksom möjligheten att promenera i skogen
där fanns ett jakttorn, en vanlig företeelse runt staden, och
75 meter bort i fritt skottfält stod en saltsten. Att gömma sig i tornet och med stöd skjuta ett stillastående rådjur 75 meter bort, för mig känns det inte som jakt.
Men där fanns mer alldeles bredvid jakttornet
en tillfällig bostad, något som går att finna här och där
en annan sorts tillfällig bostad, fint flätad, i knähöjd. Men nu lite om träden, de utmärker ju begreppet skog. Först
denne figuren, tystlåten och stillsam. hade rejält rotfäste
i blötmarken, det fungerar också bra
med en rejäl fot, grön strumpa smälter in. De äldre träden får ju som människor en viss karaktär med åren
märkliga ojämnheter i ytskiktet
en mossfläck som påminde mig om Island. Passerade ett gammalt träd
vars mitt rann ut som mull nedtill, och hade
lite nytt som växte med stöd av det gamla, som
denna snygga svamp, kan det vara en lackticka? Men nu
en längtan efter våren.
Hälsn!