Grågåsen
Inga märkvärdiga bilder tekniskt, men det är så här jag sett dem mest. På ängarna, i 40 år har det varit ett nöje att se dem. När de börjar söka boplatser så fort vintern börjar visa tendenser att ge vika, hur paren söker bästa plats och kan ha upprörda diskussioner (jag tror att det är honan som tillrättavisar hanen, men det är ju lite känsligt) var boet skall vara, hur paren kan gräla om revir, det kan bli tätt mellan bona i vassen. I de stora vassarna ser jag inte de små dunbollarna sedan, men mitt på sommaren har ungarna blivit som tonåringar, ibland kan en och annan av dem tankspritt betrakta något när jag kommer vandrande, och gässlingen rusar sedan förskräckt iväg. Nu är ungarna stora. Under det mörkare halvåret pendlar grågässen i stor flockar på hundratals fåglar mellan kuststräckan mellan Tosteberga - Landön (ungefär) och Hammarsjön där natten tillbringas. När denna pendling startar är det inledningen på den kalla årstiden, och det går inte att missa. Deras väg går rakt över taket på mitt hus, väldigt lågt och mycket högljutt. Mysigt, imponerande och en gåva att att få stå där och se, lyssna på tusentals fjäderpennor och ett väldigt kackel. Det har hänt att jag hört hur någon vinge stryker nockpannorna. Ängar, gäss, boskap, starar ja, men intill ängarna finns odlingar där bönder försökt skrämma bort gässen, det är svårt. De försökte med gaskanoner några år, det störde hela byn sommartid, men gässen lärde sig på ett par dagar att ignorera smällarna (som ett hagelgevär ungefär). Lite bättre fungerade en uppstoppad räv på fältet.
Hälsningar Lena
Fin beskrivelse og billeder - gillas.
Mvh. Erik.