848 - det föränderliga landskapet
Tog en liten cykeltur idag, vädret var typiskt Mars här, solglimtar, mest mulet, kraftig vind med stötar som ibland innehöll större eller mindre mängder vatten. Men några bilder blev det. Motvind och mjuk väg tar mycket på cykelns batteri.
Gav mig iväg för att avnjuta fågellivet på ängarna, men landskapet hade snabbt förändrats, ängarna var borta, vatten överallt. Vägen försvann ner under vattnet, dumt att fortsätta, ingenstans att kliva av, och hur länge håller packningarna tätt i navmotorn?
Det enda att se när jag vände var att starflocken nu var mycket större än sist. Det blev att dra till dammarna, vinden förde mig dit. Såg att sothönsen och skäggdoppingarna och det vanliga knölsvanparet hade kommit. Rördromen var tyst, eller så kunde den inte överrösta vinden. På en pinne i vattnet där svarttärnorna brukar sitta om sommaren, där satt skarven i sin finaste dräkt.
Men den gillade inte sällskap.
Så eldriften förde hem mig, där fanns en del blomster som börjat slå ut, scilla t.ex. och svällande persikoknoppar. Kejsarkronan på bilden under slår snart ut, knähög redan.
Till sist rosenplister, som sprider sig och växer som det vill. Här i gräsmattan. De flesta hade förgiftat den för länge sedan, men jag tycker den är fin, så den får hållas.
Sen blev det inte mer bilder, horisontellt iskallt småspikregn drev in mig med blöt kamera.
Hälsn!
Sten
Vilken pampig vårskarv. Det verkar vara gott om vatten nu.
Ha det gott
Bob
Ha det gott /Stig
Fina bilder.
MvH
Johnny