Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.

622 - om hur kor kan tillbringa en sommarmorgon

Eftersom jag så ofta finner mina motiv på de platser där korna betar sommartid, så får jag en viss inblick i deras liv, har för övrigt växt upp i deras omedelbara närhet också, det var så på landet i min barndom, där fanns kor, och jag gick bland dem. Det kan bli många fler sommarmorgnar hos korna, för jag har i ett antal månader haft en ny märklig åkomma, att varannan natt inte kunna sova, kombinerat med lite feber, svår muskelvärk och lätt skenande cirkulation, de sistnämnda kan tabletter bota, men inte sömnen. Enda lösningen är att utnyttja denna tid, ska försöka göra det framöver på ett planerat sätt, annars är det väldigt trist. I dag har dagen varit samtal samt firmwareuppgraderingar och allmän kameraöversyn, det blir ganska mosigt i huvudet efter sömnlöshet. Men åter till korna, har här fotograferat ett förlopp som borde intressera alla kovänner, en händelse jag sett morgon efter morgon. Har bara sett den förekomma där det finns kalvar i en flock, men att andra kor kan göra dessa sällskap. Just när solstrålarna bryter över horisonten kan en flock betesdjur makligt resa sig och se sig omkring, medan ko-kalv flocken kan bete sig radikalt annorlunda.    

   De första solstrålarna sveper över ett löst sammanhållet sällskap, just uppstigna.        Han har full koll på damerna.        De första börjar röra på sig.        En viss oro i leden när de försöker samlas och i samma riktning också.       Sedan en kort fri jogging.       Här är riktning och bana klar, hela flocken ökar farten        snart maxfart, det går fram och tillbaka vid stranden, kan höra dånet av klövar och se gyttja fara.       Se där! Fullt språng i morgonrusningen, fulla av energi springer de in den nya dagen.        svansarna reses mer, öronen lite bakåt, tarmen kan ibland tömmas. Det går som fortast, ljudet av klövarnas dån och energin är imponerande, de är väldigt vaksamma mot mig. Sedan saktas det ner i samlad tropp mot startplatsen där de ställer sig och betar - kolugnt. Som om ingenting hänt, och allt andas frid igen.  Stod förresten en dimmig gryning en bit från ett gäng Aberdeen angus kor med kalv, som tur var andra sidan stängslet. Det var alldeles tyst i dimman, plötsligt startar klövdånet på håll, kommer mot mig och där på nära håll materialiseras de ur dimman, klövdån, gytttjan flyger - står still andra sidan stängslet, vaksamma och stirrar, andedräkten står som moln ur mularna, och de liknar i beteende på pricken och utseende likt de afrikanska bufflar jag sett på TV. Sedan är de strax lugna igen, dagens bete startar.   

Inlagt 2018-01-22 14:38 | Läst 2455 ggr. | Permalink
Jag kan nog inte kalla mig kovän, eller rättare är nog mer rädd för dem. Det är ju på flera platser där man låter korna gå fritt i naturreservaten, det är troligen inget fel i det men jag har lite svårt att koncentrera mig på foto när jag också ska bevaka kornas rörelser och vad de nu har för planerar för mig. Senast så var jag vid en lite damm och skulle fotografera trollsländor då ett 30tal kor hade snackat ihop sig att de också skulle till dammen, jag kände det som bäst att dra därifrån.

Men hur som helst fina sommarbilder /Peter
Svar från Vibybo 2018-01-22 16:53
Tack Peter, det är helt rätt, man måste respektera djuren och iaktta dem; skall jag gå rakt igenom, vid sidan eller en omväg? Tyvärr gör inta alla det, vilket jag tror är skälet till att kor tagits bort från flera av mina favoritplatser, en del människor går in (med eller utan hund) med den självklara inställningen att ha alla rättigheter och inga skyldigheter. Resultatet är mindre bete, igenväxning, förfulning och trist natur att gå i, allt eftersom det blivit incidenter och korna avlägsnats från naturvårdsområdena.
Mycket trevligt att få se och ta del av och härliga sommarbilder med tryck i färgerna. Trots att jag jobbat en del med köttdjur i ranchdrift minns jag inte att jag sett detta systematiskt. Men jag var nog inte ute hos dem tillräckligt tidigt på morgonen eller så beter sej australiska kor på ett annat sätt. Jag kan inte heller minnas att jag såg Hereforddjuren motionera mer än sporadiskt på den gård i Sverige där jag bodde många år. Men det fick gå ute året om, utom nattetid mitt i vintern. Visst sprang de ibland men om det var morgongymnastik har jag inte koll på.
Hälsningar Lena
Svar från Vibybo 2018-01-22 19:03
Tack Lena, det är bara kor med kalv just efter att solen visat sig jag sett detta på, så där vid 05 kanske på morgonen.
Jag älskar kor, men en del kan vara lite egensinniga, när jag hade min knäppa Softie - Terrier med mig fick man hålla rejäla avstånd för hon skulle tvunget skälla på korna hela tiden o det gillade dom inte.
roligt med den där morgongymnastiken dom idkade! Fina bilder, LO
Svar från Vibybo 2018-01-22 20:05
Tack du, de lever sitt egna liv, och som du säger, en del kan vara väldigt egensinniga, minns det från barndomen.
Härliga sommarbilder. Jag gillar kobilder, dom inger ett sorts lugn, även om det var väldig fart på dom här.
ing-marie
Svar från Vibybo 2018-01-23 08:54
Tack Ing-Marie, normalt sett är de kolugna, men jag lyckades fånga en av de sällsynta tillfällena med morgonrusning, för det är sällsynt.
Som liten sork hade vi ett par kossor varav den ene var min favorit, hon hette Vega.
Jag satt ofta hos henne i halmen och snackade och kliade henne på mulen.
Nuförtiden tycker jag nog att vissa av dom är lite skumma ibland..
Mv/Gunte..
Svar från Vibybo 2018-01-23 14:08
Tack Gunte, så var det med min morfars kor, där jag bara minns namnet på en - Jenny. Jenny var en lite galen jerseykossa, men hon var snäll mot mig. Hästen (som jag heller inte minns namnet på) var snäll och klok, nordsvensk. En gång försökte vi skoja med den, gav den bara lite lite hö, sen såg vi vad den gjorde. Den tog tag bak i min livrem och lyfte mig försiktigt, satte ner mig igen, sen fick den mer hö.