Årets fotograf i EFK 2024

I min lokala fotoklubb EFK (Ekenäs fotoklubb) har vi ett antal inte allt för allvarliga tävlingar under året. Vi har ca 60 medlemmar varav ungefär hälften är aktivt med i verksamheten. I varje deltävling får de sju bästa bilderna poäng enligt skalan 10-8-6-5-4-3-2. En poäng får man i varje deltävling blott man deltar. I varje tävling får klubbens medlemmar delta med tre bilder, förutom bildeserien, där är det max 2 serier som gäller. Deltävlingarna är:

"Årstävlingen" med tre klasser för digitalbilder tagna inom två år: Färg, svartvitt och bildserie 3 - 5 bilder. Den döms av en utomstående domare som i fjol var Raseborgs stads kulturplanerare Sirpa Huusko (Ekenäs är i dag en del av staden Raseborg som ett reslutat av kommunsammanslagning).

"Tematävling 1" för digitalbilder tagna inom två månader med temat "Silhuett". Dömdes av föreningens medlemmar, var och en fick poängge 5 bilder. Alla naturligtvis inlämnade och poänggivna anonymt.

"Pappersbilder" med temat "Naturens detaljer" tagna inom två år. Dömdes av utomstånede domare. Som domare fungerade Jaana Santalahti från Hangö fotoklubb (grannstaden).

"Naturfoto" digitalbilder tagna inom två år med fritt motiv. Dömdes av utomstånede domare. Som domare fungerade bildkonstläraren Rasmus Lindholm.

"Sommaruppgiften" pappersbilder tagna maj - augusti innevarande år med temat "Hobby". Av sommaruppgiften görs varje år utställning som står ett par veckor var i några av stadens bibliotek. Tävlingen avgörs genom allmänhetens röster.

"Tematävling 2" för digitalbilder tagna inom två månader med temat "Levande färger". Dömdes av föreningens medlemmar, man poänggav 5 bilder. Alla naturligtvis inlämndade och poänggivna anonymt.

Efter sista deltävlingen summeras poängen och den som fått mest poäng koras till "Årets fotograf". I fjol lyckades jag vinna tävlingen för första gången. Jag tänkte visa de av mina bilder som kom på poängplats i deltävlingarna.

I klassen färgbilder i årstävlingen kom "Retromacken" på 7. plats. Den är tagen i Slussfors på hemresa från Tärnaby med Olympus OM-D E-M1 II

I klassen svatvitt i årstävlingen kom "Gausjosjö sameviste" på 5. plats. Den är tagen på samma resa men med en Tachihara hope 4x5" på Fomapan 100 film.

I årstävlingens klass för bildserier vann min serie "Sovjetdekadens genom en plastlins". Bilderna är tagna under en semesterresa i Estland med en Holga 6x6 "plastkamera". Filmen var Ilford HP5+ som gått ut i december 2007...

Följande i tur var den första tematävlinen "Silhuett". Där kom min bild "The Autocord man" på första plats. En digitalbild med Olympus OM-D E-M1 II. Här är det sonen som poserar hemma på gården här han var hem en sväng från studieorten Vasa.

I tävlingen för pappersbilder med "Naturens detaljer" deltog jag som vanligt med tre bilder, men ingen placerade sig bland de sju bästa.

I naturbildstävlingen gick det bättre, där blev det både 4. och 5. plats för mina bilder "Flyttblocken i dimman" och "Landat för evigt". Båda tagna med Olympus OM-D E-M1 II med kameran inställd på kvadrat och svatvitt. Jag tyckte båda funkade bäst så, eller så är jag evigt präglad av det analoga...

Sommaruppiften gick också bra med två bilder på delad femte plats. I den tävlingen var bilderna inte namngivna. Båda bilderna tagna med en Hasselblad 500C/M, färgbilden på Kodak Gold 200 och den svartvita på Ilford FP4+.

I den andra tematävlingen "Levande färger" fick jag inte in nån bild i top-7.

Det är ju lite frågan om man kan tävla i foto eller inte, men på klubbnivå där det (åtminstone hos oss) inte tas så allvarligt är det riktigt skoj. Och så är ju allt beroende på vem som dömer. Det blir olika resultat med varje domare. Men jag tycker det här är ett trevilgt koncept med olika varierande tävlingar som döms på olika sätt. Då borde ju alla var nöjda, eller?

Nu är det bara att vänta på resultaten för det här årets första tematävling "Husdjur"!

Island för tio år sedan

För en tid sedan fick jag mail från FS att mitt permiummedlemskap snart kommer att upphöra. Funderade om jag skall förlänga det eller inte, dels är jag lite lat att skriva och dels känns det som om man skriver mest för sig själv nu mera... Men jag beslöt att ändå betala för ytterligare ett år och då måste man väl försöka få ihop nåt.

Den här vintern har jag haft bättre med tid tillbringa i mörkrummet. Senaste projektet är att göra en serie kopior från en islandsresa för tio år sedan. Jag har en del kopior gjorda redan från tidigare, men jag skall göra flera och försöka få ihop en vettig helhet. Jag tänkte att jag kan visa några av bilderna som har blivit eller skall bli mörkrumskopior.

Alla de här bilder tagna med en Minolta Autocord. Filmen var Ilford FP4 exponerad enligt ISO 125 och framkallad i HC110 1:31 9 min i 20 grader.

Vi hade två veckor på oss och hade på förhand bestämt vad vi ville besöka. Vi tog flyget från Helsingfors till Reykjavik och fortsatte direkt med inrikesflyg till Akureyri. Där hyrde vi bil och åkte runt några dagar. Valsafari i Husavik, varma källor, aktiva och slocknade vulkaner, vattenfall och mycket annat.

Som följande tog vi igen flyget via Reykjavik till Isafjordur som ligger på "tofsen" längst upp i nordväst. Efter några dagar där blev det hyrbil ner till huvudstaden igen, via svindlande vägar, med två övernattningarna längs vägen. Otroligt fin rutt med oändligt med fina stränder fågelberg osv.

Vi avslutade med ett dygn i Reykjavik innan det var dags att ta flyget mot Helsingfors igen. 

Gott nytt år 2025!

Gott nytt år till er alla på FS. Tänkte först vänta tills klockan slår 00:00 här hos oss och hälsa från framtiden😉. Men risken finns ju att ”filmen brister” före det.

Som kattägare blev det att skåla med en flaska ”Crazy Cat” cava. Till den lite hemgjord havtorsmarmelad och sockrade egenhändigt plockade tranbär.

Selma och Sotis är också med, om de sen vakar in nyåret är en tolkningsfråga…

Thulin typ D och ett par andra

Det har varit lite bloggtorka igen, men nu har jag försökt skriva ihop nåt.

I somras var vi på en veckas roadtrip i sydöstra Finland och på hemvägen körde vi via Jyväskylä. I Tikkakoski i Jyväskylä ligger Finlands luftstridskrafters museum och jag har länge velat besöka musét  och nu blev det äntligen av.

Här en replika av arméns första flygplan, ett svenskt Thulin typ D. Det första planet donerades av den svenske greven Eric von Rosen till den vita sidan i inbördeskriget 1918. Planet flögs från Umeå till Vasa av löjtnant Nils Kindberg med Rosen som passagerare 06.03.1918.

Före överflygningen målades blå hakkors på undersidan av vingarna, det var Rosens personliga lyckosymbol. Vårt blåa hakkors som står på en sida har alltså inget att göra med tyskarnas svarta som stod på ett hörn, i motsats till vad de flesta tror.

Senare samma år införskaffades ett likadant plan till av Finlands vänner i Stockholm. Det här är vad som finns kvar av det idag.

Då vinterkriget bröt ut var Finlands flygflotta ohjälpligt för omodern och man försökte på alla sätt och vis få köpa nya modernare flyg. Efter många om och men lyckads man köpa 44 st Brewster 239 plan från USA. Planen skeppades i lådor med båt till Stavanger och därifrån vidare med tåg till Saab i Trollhättan för montering. Därifrån flögs det över Finska viken efterhand som de blev klara. Det här skedde heller problemfritt, men det är en annan historia. Inte en enda Brewster hann dock ta del i striderna under vinterkriget.

Brewstern var egentilgen planerad för hangarfartyg, men blev ingen större framgång i USA (en delorsak till att vi fick köpa dem). Men under fortsättningskriget skördade våra stridspiloter stora framgångar med dem, totalt 477 luftsegrar. 32 plan förlorades (19 i luftstrid). Sexton piloter stupade och två tillfångatogs. Mot slutet av kriget blev också de här omoderna och ersattes av tyska Messerschmitt plan. Den sista Brewstern togs ur bruk hösten 1948.

De främsta av våra flygaräss var dubbla Mannerheimriddarna Ilmari “Illu” Juutilainen och Hans ”Hasse” Wind. Juutilainen med 94 luftsegrar och Wind med 74½ (dock inte alla med Brewstern). “Illu” blev också känd för att han aldrig träffats av fiende eld! Han är också högst av icketyskar på listan över luftsegrar under andra världskriget. Wind blev nedskjuten och sårad av en rysk/amerikansk Air Cobra 28.07.1944, men lyckades svårt sårad ta sig och sin Messerschmitt tillbaka till sin hembas, men återvände inte fronten.

Ilmari Juutilainen - Wikipedia

Hans Wind - Wikipedia

I Tikkakoski finns nu världens enda kvarvarande Brewster 239. Den flogs av löjtnant Lauri Pekuri som efter luftstrid tvingades nödlanda i en sjö på fiendesidan 25.06.1942. Han simmade upp till ytan och lyckades ta sig till fots tillbaka till den egna sidan. Förutom det här var han också med om ett och annat.

Lauri Pekuri – Wikipedia

Flyget lokaliserades och lyftes så sent som 1998. Det är nu i amerikansk ägo men utlånat till Finland. Det är konserverat i det skick det hittades.

Alla färgbilderna tagna med iLuren.

Men det här är ju en fotoblogg så här kommer ännu några "riktiga" fotografier tagna med Olympus OM-2N. Filmen var Ilford FP4 exponerad enligt ISO 200 p.g.a dåliga ljusförhållanden i musét. Den är framkallad i Adox XT-3 1:1 i 11 minuter 20 grader (i fall det kan intressera nån).

Thulin typ D

Brewster

Messerschmitt

Jag rekommenderar varmt ett besök i Tikkakoski för den som är intresserad av flyghistoria!

Jag hittade också den här boken i museishopens rabatthylla för € 5,- troligtvis slumpades den bort för att den är svenskspråkig… Den rekommenderas också om man vill läsa mera om våra stridsflygares hjältedåd och strapatser.

Storformatsövningar

Storformatarfotograferingen är ännu på nivån "learning by doing" för min del, men det är väl enda sättet att komma underfund med den. I somras första trevande försöken till närbilder. Här en en av dem hemifrån gården.

Fomapan 100 framkallad i Adox XT-3.

Så här såg setupen ut:

En bild med iLuren.