Med Holgan i Estland

Holga 120 GN är en kinesisk plastkamera som tar 120 rullfilm och aldrig slutar överraska. Man får bereda sig på allt från oskärpa och vinjetteringar till ljusläckage. Exponeringsalternativen är två, en "sol" och "en sol bakom moln". En avståndskala finns på plastbjektivet men man får uppskatta avståndet. Nu kan ju dagens digitalfotografer undra varför i all fridens namn man anväder en sådan kamera idag, och det kan kännas som en befogad fråga. Själv tycker jag den är rolig och passar till vissa motiv, som t.ex  "halvdekadenta" sovjetminnen. Jag skrev några inlägg tidigare från vår estlandsresa i somras, men då var ännu inte holgabilderna frakallade.

Här ett sovjetbyggt höghus i byn Kallaste på estiska landsbygden.

En del av muren på en slottsruin som fått förfalla. Tõrva Estland.

Ivangorod på ryska sidan sett från Narva.

Estisk gränsmarkering i Narva-Jõesuu. På andra sidan älven bor den uppretade ryska björnen, som tyvärr inte längre sover...

Här möts Estland, Ryssland och havet, Narva-Jõesuu. Jag vet inte om det har varit nån form av hamnbyggnation, eller enbart en pir / vågbrytare.

Linnahall i Tallinn, ett mastodontbygge som blev klart till OS 1980, men som idag är långt i från sin forna glans.

Bildern tagna på utgången Ilford HP5 och framkallad i D76 1:1 13 min i 20 grader.

p.s ni kan vara lugna, jag hade nog också en Olympus med mej för mera seriösa analoga svartvita bilder.

Estland roadtrip del 4

Så har jag kommit fram till sista etappen på vår estlandsresa. Från Valaste juga fortsatte vi till nästa vattenfall Jägava juga som ligger på nordkusten lite öst om Tallinn. Här syntes också vattenbristen, när man tittar på bilder på nätet är det en hel del plaskigare än nu.

Men genom att ändra lite på kameravinkeln får man det att se betydligt häftigare ut.

Härifrån fortsatte vi rakavägen till Tallinn dit vi kom på tidig eftermiddag. Vi stannade en natt på hotell innan vi tog färjan hen följande eftermiddag. Tallinns gamla stad är nåt som jag aldrig tröttnar på trots många besök. Det känns som om varje gång hittar nån ny liten gränd. Överallt finns restauranger och caféer.

Jag tror att varje gång har "klättrat" upp till Toompeas utsiktsplats. Här tittar er bloggare (med sin favoritkamera) ut över hustaken i gamla Tallinn i kvällssolen.

Men Tallinn har som alla estniska städer sina minnen från sovjettiden. Ett är Linnahall, en enorm betongbyggnad som byggdes till Moskva OS 1980. Seglingstävlingarna hölls i Pirita i Tallinn. Linnahall var ett kombinerat kultur- och idrottscentrum. I dess inre lär finnas bl.a en konsertsal för 5000 personer och en ishall. Tyvärr har Linnahall stått utan underhåll och förfallit. Men det ryktas om att Tallinns stad eventuellt kommer att göra nån form av restaurering. Skall vara intressant att se vad blir om det förverkligas. Här sett från stadssidan.

När man klättrar upp för trapporna och ser ned mot havet fattar man hur stort det egentligen är.

Intressanta kopplingar i den gamla stadsmuren.

Men över lag är nog levnadsstandarden på stigande i Estland. Jag minns första gångerna efter självständigheten när jag åkte över till vår "fattige granne i syd" och man levde gott ett veckoslut på ett par hundra FIM. Då såg man inga Lamborginin på Tallinns gator...

Men som alltid tar det rolilga slut nån gång. Sista bilderna får bli från ett av Tallinns många caféer. Min sista kaffe innan vi körde ombord på M/S Megastar för en tvåtimmars hemresa. Lämpligt för att avnjuta ett smörgåsbord och lite shopping i taxfreen.

Några bilder kanske det ännu kommer bara jag hunnit med lite mörkrumsarbete. Jag hade också med mej ett par "riktiga" kameror, en Olympus OM-2 och en Holga.

Estland roadtrip del 3

Från Kallaste fortsatte restan mot Narva, till en början med mindre vägar. Vi råkade på den här "söta" fyren Rannapungerja.

Härifrån fortsatte vi snabbaste vägen mot Narva, Estlands tredje största stad med knappa 60 000 invånare. Narva var enligt min mening den mest sovjetpräglade staden av de vi besökte. I Narva finns statyn "Rootsi lööve" Svenska leijonet som restes till minne av att Karl XII tryckte till ryssarna vid Narva år 1700. Statyn förstördes under andra världskriget men restes på nytt år 2000 till 300 årsdagen av slaget. Narva slott "Narva Hermanni linnus" syns i bakgrunden.

Slottet är idag museum, men det blev obesökt den här gången. Här är slottet från andra sidan.

På andra sidan gränsälven ligger ryska Ivangorod med sitt slott. Det var trafik åt båda hållen över gränsen trots rådande världsläge.

Vi fick inte riktigt smak på Narva. Vi gick runt lite, åt och drack kaffe men beslöt att inte stanna. Den här bilden beskriver lite hur det kändes. Man väntade på att hitta nåt, men det ville sig inte riktigt. Tua vänta på motspelarens drag, men det vill sig inte heller...

Vi fortsatte dryga 10 km norrut där Narva floden flyter ut i Finska viken till en liten ort som heter Narva-Jõesuu. Där fanns en hel del billiga hotell och en lång fin sandstand. Här möts Estland, Ryssland och havet.

Ryssland på andra sidan floden.

Kvällen avslutades på stranden i ett café som var inrett i en gammal spårvagn. Det blev ett glas rött för frun och irländsk maltdryck för mig.

Följande morgon började vi återresan mot Tallinn. Också den här gången längs småvägar så nära kusten som möjligt. Första stoppet blev Estlands högsta vattenfall "Valaste Juga" 30,5 m. Det har ätit ut en stor "gryta" där det rinner över kalkstensbranten. Nu var det extremt lågt vatten och nån hade helt stängt kranen när vi var där. Endast ett svagt porlande av en liten rännil. Men platsen var definitivt värd att besöka. Måste ta det på nytt nån gång vår eller höst. Det finns vackra bilder på nätet, framförallt vintertid när allt är nerisat.

Man ser bra de olika lagren i kalkstenen. Aningen svårfotograferat, omöjligt att få proportionerna att komma till sin rätt.

Nedanför branten på stranden fanns ett klapperstensfält som på så många andra platser längs Finska viken och Östersjön.

Gott om fossiler fanns det bara man gav sig tid att titta noga.

Det var allt för denna gång. Blir väl ett inlägg till om sista etappen till Tallinn.

Estland roadtrip del 2

I förra inlägget var vi i Viljandi. Därifrån fortsatte vi mot Tartu, Estlands näst största stad med ca 100 000 invånare. Tartu har också en vacker gammal stadsdel med massor av caféer och andra uteserveringar. Det var rätt så fullt överallt, estiska WRC-rallyt pågick runt stan just då. Lite festligt blev det då både första och tredje platserna kom till Finland! Tartu är väl mest känd som en univeristetsstad. Här har vi universitetet.

"Manliga" hamburgare serveras för hungriga besökare...

Här är det helt klart bröllop på kommande och nån firar sina "sista fria dagar" med sina väninnor.

Det gamla observatoriet som nu är museum är definitivt värt ett besök. Här har suttit bl.a Georg Friedrich Wilhelm von Struve och grubblat på sin meridianbåge. Hans tanke var att räkna ut jordklotets storlek och form. Här kan man läsa mera om honom: Struves meridianbåge – Wikipedia

Jag gillar att titta på brunnslocken i olika städer. Vissa av dem är små konstverk, de i Tartu hör till den kategorin.

Någon har hittat på att bygga ett upp och nervänt hus. Tyvärr körde vi förbi före det öppnade för dagen, skulle ha varit intressant att se hur det var inrett...

Som bilvän i allmänhet och luftkylda VW:n i synnerhet håller jag alltid utkik efter sådana på mina resor. I Tartu fick jag syn på en krigstida Kübelwagen i fint skick. Den gjorde ett extra ärevarv förbi oss när jag gav den tummen upp.

Sista kvällen i Tartu i väntan på maten i sällskap av lite rött.

Från Tartu gick resan vidare mot nordöstra Estland och Narva. Vi gjorde några avstickare och körde vissa avsnitt längs mindre vägar man upptäcker alltid mera om man lämnar huvudvägarna. En av dem tog oss till byn Kallaste på stranden av Peipisjärv sjön. Gränsen mellan Estland och Ryssland går mitt i sjön. Kallaste var på sitt sätt en pärla med sin gamla trähus.

Sjöstranden var till stor del sandstensbranter där backsvalor häckade.

Där på andra sidan nånstans ligger Putins rike. Den här får bli sista bilden för den här etappen. Nästa fortsätter mot Narva.

Estland roadtrip del 1

Först av allt: varning semesterbilder!

I år blev det en veckas rundresa i vårt södra grannland Estland. Vi tog M/S Finlandia från Helsingfors och efter två timmar var vi i Tallinn. Vi fortsatte direkt mot Pärnu, en populär semesterort i sydvästra Estland. Vädret var omväxlande med sol och regnskurar. Väl framme på eftermiddagen sken solen. Det blev en stadspromenad på kvällen. Det finns massor av fina trähus i Pärnu, speciellt centrum är fint renoverat.

Följande dag fortsatte strövtågen bl.a annat på den fina långa sandstranden. På förmiddagen var det rätt så hård blåst, så det var glest mellan soldyrkarna. Nåt som inte störde oss, jag klarar max 30 min liggande sysslolös på en strand...

Vid hamnen finns en vågbrytare som är över en kilometer lång. Längst ut finns en fyr. Vi började gå längs stenarna med fyren som mål. Tyvärr blåste det upp till regnväder innan vi kom fram och vågorna började slå över stenarna som blev hala. Vi hade kanske 150 m kvar när vi kom till ställe där isen (troligen) tagit en del sten så vi beslöt vända om då vi var det ända där ute då. Det harmar att det blåste upp, skulle har varit trevligt att komma ända fram. Men nu finns det ju orsak att åka dit på nytt.

Sista kvällen i Pärnu med två vänner som aldrig sviker, min trogna Olympus OM-2 och Bushmills 10 år.

Efter två nätter i Pärnu fortsatte vi mot Viljandi via Tõrva. Längs vägen såg vi massor av storkar. Den här familjen hade bestämt sig för att bosätta sig i en elstolpe.

Den här poserade på en äng.

I byn Tõrva råkade vi på den här sandskulpturen. Stödet för Ukraina var ständigt närvarande var vi än rörde oss.

Det var också marknad i Tõrva och där såldes allt mellan himmel och jord t.ex torkad mört! Jag lät dock bli att testa, det fick bli pizza i stället.

Framme i Viljandi där vi stannade bara en natt var det igen dags för en "citywalk". Även Viljandi har en rätt så stor gammal stadsdel. Här hittade Tua (frun) en rejäl gunga i en ännu rejälare ek. Den här bilden är tagen med iluren och den hann tyvärr inte riktigt med rörelsen.

I Viljandi tycks det vara viktigt att smycka ut dörrarnas. Oberoende om husen var upprustade eller ej så var dörrarna fulla av snickarglädje.

Till sist en bild av er bloggare, tagen av Tua. Här sitter jag bredvid en staty av Carl Robert Sakala som grundade lokaltidningen "Sakala" 1878. Båda läser vi ett exemplar av tidningen. Man kan tänka sig att den ena av oss förstår betydligt mera...

Jag återkommer senare med bilder från resten av resan. De här är tagna med Olympus OMD-1 MK II och iluren.

Svartvita slowbilder kommer säkert också i nåt skede.

Ha det bra.