Vintersemester Luosto dag 7

Så var det slut på det roliga, vintersemstern är över för den här gången. Ett dammigt kontor väntar igen på måndag. På förmiddagen hann jag ännu med en 4 km snöskofärd upp till en nybyggd utsiktsstuga. Utsikten var inte den bästa, det kom snö vågrätt. Men det goda var att jag inte såg en själ på hela vägen.

Väl uppe just ovanför trädgränsen.

Det här skall (enligt reklamen) var det optimala stället att titta på och fotografera norrsken. 360 grader öppet och ingen som helst ljusförorening. Tyvärr var det inget norrsken den här gången heller på vår resa norrut.

Inne fanns stora förnster mot norr för att spana efter norrskenen.

Det fanns också en del infotavlor på finska och engelska om naturen i norr.

Mina gamla trogna vänner som tog mig upp.

Nu ombord på bil- / nattåget från Kemijärvi till Helsingfors. Framme niotiden på förmiddagen i morgon. Där högts upp på blåa vagnen åker vår bil. Själva har vi en liten tvåpersoners sovkupé. Öronpropparna är med, så hoppeligen blir det lite sömn.

Trevlig fortsättning på veckoslutet.

Vintersemester Luosto dag 3 och 4

Idag var det igen skiddag på agendan. Vi körde några kilometer söderut mot Pyhä och steg i spåret med Kapusta pausstuga som första mål för dagen. Vädret visade sig igen från sin bästa sida och kilometrarna flöt på.

Väl framme blev det medhavda smörgåsar och varm saft. Efter pausen fortsatte vi ännu några kilometer innan vi vände. Vi fick njuta av ett riktigt sagolandskap! Dagens tur blev ca 25 km.

I går snöade det hela dagen och dessutom kändes måndagen i kroppen så vi höll en vilodag. Vi bilade runt lite och besökte bl.a Pelkosenniemi en till ytan rätt stor kommun men med endast ca 900 invånare. En av de mest kända är Andy McCoy (Antti Hulkko) frontfigur, låtsnickare och förste gitarrist i fornstora Hanoi Rocks. Andys staty står mitt på torget i den lilla byn.

Härifrån började Andys bana via Sverige tack vare pappans jobb. Där gick Andy i skola och lärde sig svenska som han fortfarande talar. Därifrån gick flyttlasset till Helsingfors där han träffade Mike Monroe (Matti Fagerholm) solist, Nasty Suicide (Jan Stenfors) andre gitarrist och Sam Yaffa (Sami Takamäki) basist. Därifrån drog de till Stockholm där Gyp Casino (Jesper Sporre) trummor anslöt sig till bandet. Han byttes senare ut mot Razzle (Nicholas Dingley). Efter det blev det London och USA. Hanoi Rocks var som första finländska band på väg att breaks stort i USA. Razzle omkom dock i en bilolycka 1984 efter en våt fest då han åkte med Mötley-Crüe trummisen Vince Neil. Neil körde sin De Tomaso Pantera ordentligt påverkad och kvaddade bilen med Razzle tragiska död som följd. I och med det var Hanoi Rocks saga all.

Bandet gjorde överraskande en spelning i fjol höstas i Helsingfors ishall under Michel Monroes 60-års tuné. Bandet spelade då i originaluppsättningen med Gyp Casino på trummor. De säger själva att det det var den sista gemensamma spelningen men vem vet. Själv var jag tyvärr (får jag väl säga) på en vandringsvecka i Lappland då. Fick nys om spelningen så pass sent att resan inte gick att ändra länger.

Michael fortsätter ännu en aktiv solo karriär. Andy lever rockarliv och gav ut en skiva för ett par år sedan. Själv var jag på hans konsert under hans senaste turné 2020. Sam gav ut en soloplatta ifjol. Och Nasty läste sig till provisor men spelar också med Stenfors family band, hans bror och några andra släktingar. Helt bra musik finns på Spotify.

I morgon blir det snöskor!

Vintersemester Luosto dag 2

Äntligen är vintersemestern här! Vi körde på fredag eftermiddag och lördag från finska sydkusten upp till skidcentret Luosto i Sodankylä kommun i Lappland. Bilmätaren visade just över 1000 km när vi kom fram.

Igår blev det en första skidtur på 24 km runt berget Ukko-Luosto. Vädret var lite mulet så det blev inte så många bilder. Alla bilderna är tagna med iPhonen så kvalitén är inte den allra bästa. 

Spåren kunde vi åtminstone inte klaga på!

Ödemarksgranar med skägglav fanns det gott om längs spåret.

Idag var vädret fantastiskt så vi beslöt oss ta förmiddags skidbussen till Pyhä, ett annat skidcentrum nära. Bekvämt och bra, det går fyra bussar / dag och riktning. Spåren mellan centren körs upp alla dagar (morgonnatten) under skidsäsongen. Skidsträckan blir lite på 30 km. Vi gick ut rätt så lugnt för att spara på orken, och dessutom gick det uppför i början.

Här har vi första tian bakom och 23 km framför, enligt skylten.

Spåret gick genom skogar och över kärr.

Efter ca 17 km kom vi fram till en renfarm som serverade bl.a fantastisk rensoppa som kom väl till pass.

Efter ett par tallrikar soppa, en stor mugg kaffe och blåbärspaj kändes det bra att fortsätta igen. Efter ytteligare några kilometer sökte sig spåret upp från skogen mot fjället och vyerna blev ännu bättre. Det gav extra krafter inför de sista kilometrarna.

Efter två dagar och ca 55 km kommer det att bli en välförtjänt vilodag med lite ”normalt turistas” i morgon.

Ha det bra!