Regnvädersdag = kulturdag

Idag hade vi så typiskt novemberväder som det bara kan vara här på finska sydkusten så det fick bli kultur för hela slanten idag. Vi körde alltså in till Stenvik i Esbo och steg på metron till Helsingfors centrum. Där är ett par intressanta utställningar på gång. Först blev det Pentti Sammallahtis "Vi två" på galleria K1. Här kan man läsa mera om man så önskar. 

Vi två   | Suomen valokuvataiteen museo

Pentti Sammallahti är en av mina absoluta favoriter bland fotografer i Finland. På den här utställningen hänger 200 av hans bilder, alla svartvita "äkta" mörkrumskopior. Han fotar fortfarande analogt, de färskaste bilderna på utställningen är från 2022. Om nån är på väg över viken så missa absolut inte denna! Här kommer några smakprov. De kommer inte till sin fulla rätt då de är iPhonebilder i svagt ljus, men säger ändå säkert nåt.

Efter en god stund på K1 blev det pasta carbonara på en italiensk restaurant på det två stora muggar svart kaffe med bulle på ett café jag inte minns namnet på...

Sedan fortstte färden till Ateneum, Finlands konstmuseum där det pågår en temautställning om impressionismen, flera salar fulla med verk av både inhemska och utländska konstärer bl.a Monnet

I en mindre sal hänger också en utställning av vår egen Hugo Simberg som var aktiv i början av 1900 talet. Han använde sig redan då av kamera. Han fotograferade modeller och gjode många av sina målningar utgående från dem t.ex ett av hans mer kända verk "Den sårade ängeln". Här är bilder som beskriver hur den kom till, intressant!

Summa summarun kan man säga att det ibland kan vara riktigt trevligt med en dag med spöregn!

Makro med OM4-Ti

Det var några rutor kvar på filmen så det fick bli några makrobilder med OM4:an. Objektivet är ett av mina favoriter bland mina Zuikon 50 mm f 3.5 macro.

Filmen är Ilford PAN F exponerad enligt ISO 50.

Höstvecka i Tärnafjällen, Gausjosjö sameviste

Här ett par 4x5" bilder från första dagen på min höstresa i Tärnatrakten. Ungefär halvvägs mellan Tärnaby och norska gärnsen ligger Strimasund. Därifrån, genast från blå vägen går en ca 3 km rätt så lättgången vandringsled till det gamla samevistet i Gausjosjö. Ett ställe jag besökt tidigare och det är definitivt mödan värt att ta sig dit. 

Båda bilderna tagna med Tachihara 4x5" på Fomapan 100. Framkallad i D-76 1:1 10 min i 20 grader.

Med Holgan i Estland

Holga 120 GN är en kinesisk plastkamera som tar 120 rullfilm och aldrig slutar överraska. Man får bereda sig på allt från oskärpa och vinjetteringar till ljusläckage. Exponeringsalternativen är två, en "sol" och "en sol bakom moln". En avståndskala finns på plastbjektivet men man får uppskatta avståndet. Nu kan ju dagens digitalfotografer undra varför i all fridens namn man anväder en sådan kamera idag, och det kan kännas som en befogad fråga. Själv tycker jag den är rolig och passar till vissa motiv, som t.ex  "halvdekadenta" sovjetminnen. Jag skrev några inlägg tidigare från vår estlandsresa i somras, men då var ännu inte holgabilderna frakallade.

Här ett sovjetbyggt höghus i byn Kallaste på estiska landsbygden.

En del av muren på en slottsruin som fått förfalla. Tõrva Estland.

Ivangorod på ryska sidan sett från Narva.

Estisk gränsmarkering i Narva-Jõesuu. På andra sidan älven bor den uppretade ryska björnen, som tyvärr inte längre sover...

Här möts Estland, Ryssland och havet, Narva-Jõesuu. Jag vet inte om det har varit nån form av hamnbyggnation, eller enbart en pir / vågbrytare.

Linnahall i Tallinn, ett mastodontbygge som blev klart till OS 1980, men som idag är långt i från sin forna glans.

Bildern tagna på utgången Ilford HP5 och framkallad i D76 1:1 13 min i 20 grader.

p.s ni kan vara lugna, jag hade nog också en Olympus med mej för mera seriösa analoga svartvita bilder.

Höstvecka i Tärnafjällen, Ruttjebäcken

I somras bytte frun jobb så hon hade inte möjlighet att hålla höstledigt i år så jag beslöt att än en gång åka till Tärnafjällen där allt en gång fick sin början. Här finns ett gammalt blogginlägg angående det: Hur allt fick sin början - Fotosidan

Här föddes mitt foto- och fjällintresse och hit har jag återvänt flera gånger. Om jag minns rätt är det här nionde gången och så gott som varje gång har det blivit en tur till Ruttjebäcken.

Man kommer nära med bil och därifrån är det en dryg kilomter fram och tillbaka. Förstås är den längre men den planar så småningom ut och blir mindre. I början finns många större och mindre forsar och bäcken har under tidernas gång arbetat sig djupare ner i berget. Längs med den korta sträcka jag gick finns det otaliga jättegrytor.

Här kan man störva omkring med kameran hur länge som helst och det utnyttjade jag den här gången när jag var allena och hade all tid i världen. Då den ligger så lämpligt till passade jag på att bära med mig min Tachihara 4x5. Jag skaffade den för ett halvår sedan och ännu går det långt ut på att lära sig alla möjligheter med en sådan här kamera. Storformatsfotografering var helt nytt för mig, men har lockat redan en längre tid. 

Här har jag den uppriggad och just tagit en bild. Så många blev det inte p.g.a begränsad mängd filmhållare tills vidare.

Resultatet syns här. Filmen är Fomapan 100, enligt ISO 100. Ljuset mätt med spotmätare på flera ställen och exponerad enligt medeltalet.

En bild till där jag använde ND4 filter för att få längre tid. Mätaren visade 4 eller 5 (minns inte vilket) och enligt Fomapan 100:s reciproktabell krävdes en tid på 45 s för korrekt exponering. Och helt fel blev det inte. Det här inspirerar absolut till mera "extra slow foto" eller börjar det "meditativ foto"...

Svartvita bilderna är framkallade i D76 1:1 10 min i 20 grader.