Två skyltar

I dag råkade jag få syn på den här (för en gångs skull) ärliga reklamen. Jag var i Tammerfors (finska Tampere) och fick en timme ledig tid på morgonen, så jag tog mig till Pyynikki, högst upp på åsen som går igenom stan och där finns ett gammalt utsiktstorn med ett cafe.

. 

Fritt översatt till svenska blir det här ungefär: ”En munk om dagen håller rumpan rund” och det får man väl hålla med om? Jag vet inte om ni kallar det munkar i Sverige, men det är sådana där i fett kokade bakverk, oftast med sylt i och rullade i socker.

Den andra råkade jag på i Åbo i somras och den har också en rätt så slående text, som inte heller är allt för långt i från sanningen.

Båda bilderna hastverk med i-luren.

Ihagee upp till bevis

Jag skrev i ett tidigare inlägg i maj om en  Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710 från 1927 som jag hittade, eller rättare sagt hittade den mej. Jag försökte googla om kameran men det finns en hel massa liknande så jag kom ingen vart. Sedan hittade jag en väldigt bra Exakta / Ihagee sida och kontaktade Michael Soms som upprätthåller den och det tog bara en timme så fick jag svar. Dessutom fick jag en kopia av 1927 års försäljningskatalog! Här är hans utredning om hur han slagit fast åldern på den:

"die Laufbodenkamera ist die Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710 (6,5x9 cm). Sie wurde von 1925 bis 1939 gebaut. Die größeren Modelle 720 (9x12 cm), 730 (10x15 cm) und 740 (13x18 cm) gab es schon seit 1914. Frühe Kameras bis 1927 hatten ein Gehäuse aus Holz, später war es Aluminium. Der Brillantsucher war bei frühen Kameras bis 1926 in der Mitte über dem Objektiv, später dann an der Seite der Objektivstandarte angeordnet. Ihre Kamera besitzt noch ein Holzgehäuse aber schon den Brillantsucher seitlich, sie dürfte aus dem Jahre 1927 sein.

Sie kostete in Deutschland (Katalog 1927) 98 Reichsmark mit dem Meyer Doppel-Anastigmat 1:6,8 und dem Ibsor-Verschluss. Eine gute und teure Kamera."

Här finns mer att läsa för den som är intresserad: www.dresdner-kameras.de - die private Homepage zur Geschichte der Dresdner Fotoindustrie

Efter lite putsning osv var det dags att ladda kameran med rullfilm, en kompis råkade ha ett Rollex bakstycke som passar den här. Egentligen skall den köras med glasnegativ men sådana hittar man inte i vaje bybutik längre...

Nå ja, man får åtta 6x9 negativ ur en film så ni förstår säkert att det har tagit hela sommaren att få slut på filmen, men igår var det äntligen dags att framkalla den. Filmen är inte den på bilden ovan utan en Fomapan 400 som jag framkallade i XTOL stocklösning i 7 min 20 grader. Alla åtta bilder var rätt så skapligt exponerade, aningen över vilket tyder på lite för långa tider. Slutartiderna styrs av en luftcylinder (det där blanka "röret" uppe bakom tidsratten) som om jag förstått rätt släpper ut luft den tid man valt och på det sättet hålles slutaren öppen enligt vad man ställt in. Inte direkt nån urverksprecision alltså. Skärpan är det lite si som så med, det var verkligen svårt att ställa skäpan direkt på mattskivan. I solsken är den som en spegel och i övrigt som ett immigt bastufönster. Nu förstår jag verkligen varför fotograferna förr kröp in under ett svart skynke. För att göra det hela ännu knepigare är bilden upp och ner på mattskivan.

Bilderna har varit en sväng via photoshop närmast för att rätas upp lite och så har jag tagit bort en del damm. En aning har jag korrigerat exponeringen och ökat kontrasten, men inget märkvärdigt.

I stark sol blev det en del speglingar och lite ljussläpp som jag skar bort, med det senare skyller jag på filmhållaren. Här är frun i växthuset

På följande bild är det havtornsplockning på agendan. Den här tycker jag blev rätt så bra.

Sedan har jag läst här bland bloggarna att allt utom full öppning är fegt, så jag är väl tvungen att ta med en sådan också ;)

Största problemet är nog att få skärpan rätt... Men resultaten är såpass lovande att det blir nog flera tester framöver. Och så skall göra nån mörkrumskopia också som jag sätter lite mera tid på.