I väntan på sommargästerna

Idag fick jag äntligen den årliga holkstädningen klar. Första våren 1999 efter att vi fått huset klart hängde jag upp åtta holkar. För varje år som gått har antalet sakta ökat och nu finns det 44 fågelholkar på vår tomt. Redan första året började jag föra bok över vad vi haft i holkarna och nu efter dryga tjugo år börjar det bli intressant att titta på "statistiken" och vad som ändrat om nåt har ändrat. I år hade vi 25 häckningar i 44 holkar, men endast fyra arter varav en var kattuggla och resten rätt så jämnt fördelat mellan svartvit flugsnappare, talgoxe och blåmes. Det var första året vi inte hade ett endaste par häckande tornseglare. Ännu för tio år sedan var här fem par, men de har sakta minskat. Går det dåligt för tornseglaren eller är det bara lokalt?

Det vi haft mest av i våra hokar genom åren är svartvit flugsnappare 107 häckningar följt av talgoxe 71 och blåmes 64.

Den här holken på vedliderväggen byggde jag när sonen var liten dels med förhoppningen att väcka ett naturintresse hos honom (lyckades rätt så bra) och dels för att kunna fotografera i fågelboet. Jag lärde mig snabbt att man är tvungen att växla i en ren glasskiva för varje gång man försöker sig på fotografering, de flesta fåglarna smutsar ner den väldigt effektivt...

Och samma från insidan. Det mörka tygstycket fäller jag alltid ner då jag inte tittar in holken, så att fåglarna får vara i fred. Ännu har det inte brytt sig fast det emellanåt är liv och rörelse i vedlidret.

Trevligt veckoslut på er alla.

Tommy S.

Kinofilm i en 6x6 Holga

I förra inlägget skrev jag några rader om plastkameran Holga och dess brister och begränsningar som kan svängas till nya möjligheter.

Om vill ta det här till ytterligare en nivå, så kan man peta in en kinofilm i en 6x6 Holga. Det lyckas t.ex med hjälp av två ca 1,5 cm / sida bitar från en disksvamp som fixerar filmkasetten mitt i på höjden. Och sedan ett par gummisnoddar runt upptagningsspolen så att filmen hålls åtminstone ungefär rakt.

När man fått in filmen i kameran blir man tvungen att tejpa för det röda fönstret på bakstycket annars blir det mer ljusläckage än normalt, kinofilmen saknar ju som alla vet skyddspapper. Det blir alltså att mata fram filmen på känsla. Frammatningsratten knäpper ganska så tätt när man skruvar fram filmen. Jag började med 25 knäppar och minskade så småningom efterhand som upptagningsspolen blev tjockare (mera film). Det här visade sig funka bra för jag hade inga överlappande rutor på filmen.

Varför skall man då hålla på med sånt här...? Som det konstaterades i mitt tidigare inlägg så lämpar sig Holgan till en viss typ av bilder / motiv. På det här sättet får man en sorts "panoramakänsla" i bilderna. Dessutom blir hela filmplanet inklusive ytorna i kanterna runt perforeringen exponerade. Till exempel den här "spökskogen" tycker jag gör sig bra på det här sättet.

Och så en bild på andra ledet (med tanke på Erik i Roskilde om du råkar läsa det här ;)

Båda bilderna:

Holga 120GN, Fomapan 400, HC110 1:63 12 min vid 20°C.

Holga en leksakskamera, eller?

Det är kanske nån av er andra som också "råkat ut" för en Holga. Holga förknippas ju med oskärpa, ljusläckage, vinjetteringar mm mm så varför fotografera med en sådan kan man fråga sig? Jag har en Holga 120 GN en mycket enkel plastkamera som tar 6x6 bilder på rullfilm. Inställningmöjligheterna är rätt så begränsade. Två tider "N" och "B", hur lång N är vågar jag mej inte på, men på B blir slutaren öppen som den brukar bli också på "normala" kameror. Bländaröppningarna är två "sol" och "halvmulet". Och avståndsinställningen är typen "halvfigur", "helfigur", "grupp" och "bergstopp". Skärpa hittar man vanligtvis mitt i bilden medan det är lite si och så ut mot kanterna... Min kamera råkar dock vara ett exemplar som är rätt så ljustätt.

Holgan är nog inget för mera seriös fotografi, men i vissa situationer passar den bra. Dessutom är det roligt att fota med den, dels p.g.a dess enkelhet och dels för att man aldrig riktigt vet vad som sist och slutligen fastnar på filmen. Här är några holgabilder sedan ett par år tillbaka då det startade ett tiotal varmluftsballonger från Svartå slottsträdgård på valborgsmässoafton, några kilometer hemifrån.

Bilderna är tagna på TRI-X, iso 400 och framkallade i HC110 1:31 i 16 min vid 20°C.

Presentation III, student i coronatider

I familjen finns också sonen Tobias som skrev studenten förra våras. Hans sista skrivning, biologi var på dagen för ett år sedan. Takten var uppskruvad p.g.a coronaläget och den sista veckan hade han fyra prov på fyra dagar, finska, kemi, matematik och biologi. På grund av pandemin hölls det ingen normal dimission i skolan, utan den sköttes på distans. Vi, Tobias, min fru Tua och jag samt hennes föräldrar och syster med familj satt ute i trädgården och följde med det hela på iPads. Efter en del tal och lite musik följde rektorns efterlängtade ord: "Tobias du får sätta på mössan"! Betygen kom på posten efter nårga dagar.

Nikon D700

Laban var en av de första att gratulera (han får säkert en egen presentation senare)

Nikon D700

När "virtualdimissionen" var undanstökad var redan siktet inställt på framtiden.

Nikon D700

I slutet av augusti när coronasituationen tillfälligt var lite bättre hölls en "tröstedimission" i skolan där studenterna fick sina mössor en gång till på normalt manér. Men då hade redan vår junor ryckt in för att tjäna fosterlandet

Hasselblad 500C/M Ilford FP4

Presentation II

Som jag skrev tidigare så blir det mest analog fotografi för min del, trots att det kommer en hel del telefonbilder på bloggen. Jag är inte så flitig att framkalla och kopiera genast då rullen är exponerad, så det blir alltid lite fördröjning. Jag tänkte jag skulle sätta in några bilder på mitt mörkrum ifall det kan intressera någon. Då jag byggde vårt garage för si så där femton år sedan så planerade jag in ett litet rum för ett eventuellet mörkrum. Det tog sin lilla tid att få det i skick, dels för att det fanns annat syssel och dels för att jag försökte komma undan så billigt som möjligt.

Av en slump råkade jag få syn på en annons i lokaltidningen Västra Nyland där en begagnad köksinredning bortskänktes. Enligt honom jag fick den av var det betydligt billigare att skänka bort den än att föra den till tippen... Det enda jag blev tvungen att köpa var nya handtag till dörrarna och lådorna samt skivan till arbetsbänken. En begagnad diskbordsplåt och kran fick jag också gratis. Socklarna till skåpen gjorde jag jag själv av björk och betsade i boknyans.

Den övriga utrustningen fanns sedan tidigare och användes sporadiskt, främst vid längre helger i "toalettmörkrummet".  Ljusbordet är också egen tilverkning. Kompletta årgångar av National Geographic 1972-2003 är ibland bra att ha som inspirationskällor, eller då man väntar på att filmers sköljs.

Efter att allt blev färdigt har det bara varit att köra. Tyvärr är det för mej som för många andra att tiden är på kort, men jag njuter desto mera de stunder jag hinner vara där. Jag är verkligen nöjd med lyxen att ha ett eget mörkrum som alltid står klart att anväda, utan en massa igångställas.

En aning utmanande kan det förstås vara att hålla reda på vätskor och vätskor i mörkret... Men hittils har det gått klart.

Ha det bra i mörkret ni som trivs där!

Tommy S.