Totalt och fullkomligt less

Dagen började bra, jag var peppad. Fruktansvärt produktiv dessutom.

Runt 11-snåret gick dock allt åt pipan. Blä.

Börja om... neeeeeeej jag vill inte!

Nu har jag precis käkat lunch för att peppa till igen, men det funkade inte. Bra lunch dock, motstod pannkakorna och tog quorngratäng med bulgur, otippad vinstlott och ovanligt gott för att komma från restaurangen här.

På tal om vinstlotter så har jag två oinlösta trisslotter på 25 spänn vardera hemma. Har låtit dem ligga och gro lite... väntar på en dag som verkligen känns lyckosam, då skall jag byta dem mot nya lotter.

 Egentligen vill jag bara åka hem, städa tvätta och fixa till så att det blir beboeligt. Sen däcka på sängen.

Usch vilket oinspirerat inlägg från min sida. Inget bling i mina ögon idag.

Det här var den enda bilden jag hittade på den här datorn, en perfekt felplacerad bild i en helt felplacerad dag!

Bling yourself!

Var o klippte mig idag. Fick lite utskällning för att jag tydligen inte inpackar håret tillräckligt ofta. (Frissan visade mycket dramatiskt hur mycket hon egentligen ville klippa av, typ allt.)

Sen frågade hon vilken typ av plattång jag använder och tittade på mig som att jag vore ett ufo när jag bekännde att jag inte äger nån plattång.

Varpå hon givetvis plattar mitt hår.

"Du måste blinga ditt hår lite" sa hon, och drog paralleller mellan mitt och Jennifer Anistons hår som tydligen är mycket lika, hur hon nu visste det. 

Så nu har jag skaffat blingig  (= dyr) hårinpackning. 

Och dessutom gjorde jag värsta fyndet, världens mest blingiga kitschiga öronhängen som ser ut att komma direkt från nån gammal filmstjärnas smyckesskrin.

Och på tal om bling, min kamera har också blivit blingad med fint stjärnfilter - onödigt med kul.

Platt hår - öronhängen - stjärnfilter. Tre bling i ett!

Och så ska vi inte glömma att jag håller på att blinga min insida också. Idag dök det här upp i brevlådan:

Brev med inloggning till kursen i Digital bildbehandling - nu får jag börja!

Snacka om egobling.

Bling på er!

Ibland har man mer tur är skicklighet?

Fotade vid Sigsarvekusten för ett tag sen. Sökaren visade ett starkt motljus över klinten och ett grönt härligt hav. Knäpp knäpp sa kameran och jag tänkte inte mer på det.

Senare när jag kollade på bilderna på datorn såg jag silhuetten av en människa mitt i motljuset, för ett ögonblick trodde jag det var nån slags religös uppenbarelse, men det visade sig bara vara pappa. 

Kul det där, en ganska vanlig bild blev väldigt speciell, utan att jag hade en aning om vad jag fotade egentligen. Har tänk på det där, ofta vet jag redan när jag tar bilden att den där, det kommer bli en toppenbild. Men ibland har man bara helt fel, som den här, det är ju en toppenbild, men jag hade lätt kunnat slänga den för att ge plats till nya bilder om minneskortet råkat bli fullt...

Ibland har man bara tur, helt enkelt. 

Pappa fotade mig också, men han visste vad han gjorde.  

Den där lilla röda pricken, det är jag :) 

Idag avinstallerade jag Photoshop.

Det är liten av en sorgens dag. "Vill du verkligen avinstallera Photoshop CS2?", frågade datorn. Lite darrande på handen tryckte jag krampaktigt på "Ja". Sorg, kramp i magen och nästan en liten tår. En mycket god vän gick i graven.

Som tur var gick det värsta över så fort jag installerat CS3 istället! Puh. Min dator var Photoshoplös i flera minuter! Måste ha varit en pärs.

Men det känns fortfarande lite som föräderi.

Visseligen har jag "CS3-at" hela sommaren på annan dator och sådär. Men mitt CS2 var ändå mitt. Och CS3-ikonen är mycket fulare. Kunde Adobe väl fixat nåt flashigare när de flashade till resten av programmet.

Hittade den här bilden gömd nånstans. Tycker den får alldeles för lite uppmärksamhet.

Den är photoshopad med CS2 :)

Nytt objektiv men Uppsala känns gammalt

The good new is: 

Nu är det här! Mitt nya fina objektiv!

Och det är verkligen jättefint, litet, lätt och smidigt. Och billigt.

Första bilden:

Jag tror det kommer bli en fin kompis.

The bad news is:

Jag är tillbaka i Uppsala. Är inte alls inne i det plugg-mode som jag borde.

Uppsala känns gammalt, jag har gjort stan, jag kan den. Jag är särskilt bekant med vägen till BMC och jag ser inte fram emot sträckan skolgatan-kyrkogårdsgatan-villavägen (uppförsbacke, för alla er icke uppsalabor) två gånger om dan.  Fast hemmåt är det iallafall nedför, det är bra, för då får man hämnas för morgonpärsen.

Men det kanske blir roligt. Kanske!