Landet lagom och gråtoner!

Sverige blir ju alltid kallat för landet lagom. Ett land som har en jantelag och du ska inte sticka ut. Du ska anpassa dig och vara just...lagom. Ett ord som det påstås bara finns i Sverige. Lagom smal, lagom rik och lagom lycklig. Ett ganska bespottat ord och som många gör sig lustiga över. Man vill ju inte vara lagom.

Speciellt i den konstnärliga världen är det inte bra att vara lagom. Är man lagom är man inte en spännande människa med spännande tankar och åsikter. En kvinna som bor i ett lagom stort hus, med lagom många barn, en lagom äkta man är en tråkig människa som inte kan bidra med mycket. Man måste vara excentrisk och sticka ut för att ha något spännande att visa världen.  Man ska vara lite "crazy".

Men kan man inte det om man är lagom, ha något spännande att berätta alltså? Vad är jantelagen egentligen? Varför är det fult att vara lagom?

För mig är lagom det perfekta förhållandet, när pendeln inte slår ut på någon extrem sida utan man lyckas finna harmoni i mitten... Lagom! Ett förhållande att sträva efter.

Kan det vara så att nutidens jantelag egentligen är att man ska sticka ut, avvika från mängden, inte vara en av alla andra. Att vi säger att människor ser snett på en om man sticker ut, att vi har en jantelag för att visa "Hey, jag är annorlunda, jag bryter mot att vara lagom".

Eller så har jag kanske bara snöat in på ett ord eftersom jag går hemma med en 10 veckors underbar prins som är precis lagom, fast det är klart...han är ju exeptionellt smart för sin ålder och helt underbart söt...

Nu till ett annat tillstånd i vårt land! Det gråa vädret! Eftersom vintervädret och ett kjesarsnitt ställer till svårigheter att ge sig ut i naturen och fota tittar jag ut genom fönstret och fångar det jag ser när Prinsen sover.

Utsikt över sjön i en ljusare nyans!

Utsikt över sjön i en mörkare nyans!

Bilderna är färgbilder även om det är svårt att tro det. Varför jag visar två bilder som är likadana, förutom ljuset, är för att jag vill veta vilken bild du föredrar.

När jag tittar på mina bilder som är snarlika men  ljuset som skiljer dem åt har jag så svårt att bestämma mig för vilken jag ska visa, vilken som är bäst. Därför vill jag göra en liten, mycket vetenskaplig undersökning, av dessa två bilder.

Så vilken föredrar du, den första eller den andra?

Man måste ha fokus... men vilket fokus?

Vilket ord det är egentligen...fokus! Att fokusera för att lyckas med något. Att hitta fokus för att kunna slutföra något på rätt sätt. Att ha rätt fokus i sina bilder.

Jag har märkt att många som kommenterar bilder ofta har åsikter om var fokus i bilderna ska vara. Jag har också märkt att jag inte alltid håller med. Min första bild som jag la ut på Fotosidan fick en ganska negativ kommentar om just fokus.

Bilden föreställde en liten pojke som står i havet med cyklop på huvudet och en liten fisk i handen. Pojken tittar rakt in i kameran, stolt som en tupp. Bredvid honom står en flicka som tittar på honom och skrattar beundrande. Fokus och skärpa ligger i pojkens ansikte, fisken är lite suddig och flickan likaså. Kommentaren jag fick var att fisken borde vara i fokus och även då skärpan. Jag kommer ihåg känslan jag fick, att personen inte såg och förstod vad jag ville förmedla.

Jag börjar förstå efter att ha tittat på många bilder och kommentarer att smaken är väldigt olika. Idag fotade jag vår lille prins som precis börjar upptäcka världen, 2 1/2 månad gammal. Han har upptäckt sina händer och att han kan greppa saker. Imorse var det en liten skallra som fångade hans intresse. Jag grabba tag i kameran och tog några bilder. Här är två med skärpan och fokus placerad på helt skilda sätt.

För mig betyder bilderna helt olika saker, ingen mer rätt eller fel än den andra, de har bara olika budskap. Det är spännande med bilder, att vi tolkar dem så olika och lägger fokus på så olika saker.

Overkligt!

Ibland kan livet kännas overkligt, inte på riktigt, som om man är i en film. I mitt jobb har jag ibland undrat om jag är med i dolda kameran eftersom det inträffar händelser som är för otroliga för att kunna vara sanna.

Nu har jag blivit mamma, en mycket overklig känsla. Aldrig i hela mitt liv hade jag kunnat föreställa mig hur det skulle bli, trots att jag har sju bröder och nitton syskonbarn. Jag är helt uppslukad av min lille prins som självklart är den mest fantastiska lilla människa som någonsin har sett dagens ljus.

Nyår firade vi i Gällivare. Min bror, en av dem, gifte sig på nyårsafton. Att åka tåg upp med en 14 dagars bebis i 15-25 graders kyla och ett tåg som när det till slut kom fram var 5,5 timmar försenat var mer än en overklig känsla. På natten när jag sprang mellan vagnarna, där det snöade in och var svinkallt, för att hämta hett vatten från bistrovagnen för att kunna värma mat till prinsen kändes det som jag var i en annan tidsepok i en annan världsdel. På tåget fanns en hel del turister från Japan och USA, jag kan inte låta bli att fundera på hur de upplever Sveriges tågservice.

Väl uppe på plats på Dundret fick jag mest njuta av naturen genom fönstret i stugan. Att gå ut i 20 graders kyla med en liten bebis var inte att tänka på dessutom fick jag feber, troligtvis från den kalla resan upp, men sista dagen kunde jag dra på mig kläderna, lämna sonen hos mannen och ge mig ut.

Jag var bara ute i en halvtimme men bilderna jag fick kändes mer än overkliga. Det kändes som kulisser. Jag hade hamnat i filmen Narnia! Men åh vilken härlig overklighet. När jag ser på bilderna känns de manipulerade. Kan naturen verkligen se ut så här... Ja!

Två av alla de otroliga snöbilderna jag fick på en halvtimme. Ska sätta mig någon dag och gå igenom alla, jobba lite med beskärning och se hur de blir.

40, jisses vad skönt!

Förut var jag en person som alltid var på väg någonstans. Jag hade aldrig ro att stanna kvar utan ville vidare, vidare mot nya mål och nya världar. Jag hade tusen järn i elden och hann med nöd och näppe göra klart det jag hade bestämt att jag skulle göra innan jag hade påbörjat något nytt.

Nu när jag har fyllt 40 har jag fortfarande många järn i elden och ständigt nya projekt i tanken men... jag märker att jag har dragit ner på tempot. Jag kan stanna upp och njuta av det jag gör. Jag behöver inte rusa vidare utan jag kan känna mig nöjd för ett tag och bara vara i stunden.

Alltid på G - på väg någonstans! Två vänner på väg mot Manhattan!

Vad skönt det är att bli äldre och få andra perspektiv. Det var inte fel att vara 20 men jag vill inte tillbaka. Visst är det bra att vara på gång, bara man inte glömmer att njuta av dagen och stanna upp ibland!

Fotomässan - värt ett besök?

Såg att det var fotomässa den 13-15 november! Jag har aldrig varit på någon som helst fotomässa, undrar om det är värt ett besök?

Jag har varit på andra mässor, trädgårdsmässa och hus och hemmässa, och jag måste säga att ofta har jag blivit lite besviken. Det har inte gett så mycket som jag hade hoppats på, speciellt trädgårdsmässorna. Kanske har jag för höga förväntningar?

Vad kan man förvänta sig om man går på fotomässan? Vad finns det att se och göra? Jag har varit inne och läst om utställare och så men det brukar inte ge någon bra bild om hur det egentligen är.

Så frågan är:

Är mässan...

TOPPEN! eller...

BOTTEN!

Vem vet jag kanske inte ens kan vara där! Då är det bara två veckor kvar tills vårt Busfrö kommer... Busfröt på bilderna ovan är ett av mina syskonbarn, hon är mer vild än tam. Ha en bra dag!