Astrofoto en resa från förtvivlan till hopp

Väderprognosen lovade helt klart väder natten mellan torsdag och fredag, det blev att packa ner fotoutrustningen (börjar bli en del, se sista bilden) och ta en tur till Danmark, där ligger vi i level 6 i ljusföroreningar. Utrustningen för astrofoto monterades upp, tänkte om det nu bara blir en kväll med klart väder så kan man väl lika bra köra på båda riggarna, Storklas EQ5 med GoTo och Lillklas startrackern.

Här är allt förberett så långt det nu gick, nu var det att vänta in mörkret. Det gröna till höger om Storklas är gräs, nytt gräs, jag röjde det området från växter förra gången vi var här och sådde gräs, gjorde samtidigt en plan yta för att sätta upp en rigg för astrofoto, men först får gräset växa upp. Parasollfoten stod beredd men användes inte denna natt.

Motvikten sätter man på efter att riggen är justerad in mot Polstjärnan.
Ungefär här uppkommer stadiet förtvivlan. Den lilla riggen som står nedanför och som tagit denna bild är i gång och producerar bilder, här på Vintergatan i bakgrunden med Samyang 14mm. Man ser tydligt Plejaderna ovanför tv-antennen.

Jag hade syftat in polinställningen på den lilla riggen så bra från början, att när jag tittade i inställningsröret så var Polstjärnan redan där, det var en liten justering i sidled och så var den riggen igång och det tog mindre än en minut att göra inställningen. 

Men så till den stora riggen, hade aldrig gjort någon polinställningen på denna tidigare,  det var svårt att se något genom röret och inte syntes det någon stjärna heller. Jag justerade riggen i både sidled och höjdvinkeln lite fram och tillbaka och inte syntes Polstjärnan. Jag tänkte att det kanske ändå är OK så jag började kalibrera mot några större stjärnor och inte hittade den några av dessa heller. Då var hoppet nere i botten och jag tänkte att jag hittar själv ett känt mål och ställer in kameran via kulhuvudet till objektet jag körde riggen till Plejaderna och ställde därefter in kameran på Plejaderna. Hade då gett upp polinställningen och tänkte att det var bättre att utnyttja natten med att fotografera. Det visade sig dock att bristen på polinställning gjorde att jag fick använda kortare tider runt 20 sekunder, men jag var iaf igång. Körde båda kamerorna till 00.30, då kom också månen upp så det var lika bra att sova på saken. Prognosen för nästa kväll var OK fram till 23.00

Nästa dag inledes med felsökning, kom att tänka på appen som Nini hade tipsat om, Polar Scope Align Pro, den är väldigt bra att få data som longitud och latitud som man ska mata in i handkontrollen, men den kan också peka ut riktning till olika planeter, stjärnor etc, så jag ställde in Polaris och la mobilen på huvudet till Startracken som jag visste var rätt inställd och den visade också rätt i höjdvinkeln, se den vänstra bilden ovan. Det är ett svävande kors som ska in över måltavlan. Att den inte visar rätt i sidled, där den använder kompassen var nog väntat, för jag tycker inte kompassen i mobilappen är så precis. Men jag kunde iaf få höjden, gick därefter till EQ5 och gjorde samma sak och den visade helt fel, den pekade troligen mer på 65˚ i istället för 56 ˚som det ska vara på min latitud. EQ5 har en fin skala för latituden, graderad i varannan grad, men det gäller ju då att stativet är i våg, den har en liten bubbla, men verkade ganska oprecis för jag justerade ner benet som vetter mot norr med 1dm och bubblan var fortfarande inom ringen! Man kan nästan se det på den första bilden i bloggen att det högra benet är för högt. Eftersom tomten lutar så är det inte så lätt att få det i våg, ett  riktigt vattenpass ska med i packningen nästa gång. Jag justerade iaf in stativet så att värdena såg ut precis som för det lilla stativet med startrackern. Har en annan app i mobilen som är vattenpass och den verkar vara väldigt precis för efter inställningen med appen Polar Scope Align så visade båda kamerafästena 56˚, den högra bilden ovan.

Nästa steg var nu att se om det nu fungerade mot några synliga objekt i dagsljus, solen och även månen syntes. Matade in dessa objekt i handkontrollen och den fick nu bra träff på dessa objekt med GoTo, detta gav ju hopp till kvällens körning :). Nu var vi tillbaka på spåret igen.

Kvällen genomfördes precis som man hade hoppats, jag såg Polstjärnan i inställningsröret, dock var det väldigt mörkt att se skalan i röret, den för startrackern har belyst skala, men här var det mörkt. Men Polstjärnan var nästan i centrum så jag lät det vara.  Det såg också ut som jag kunde använda skapligt långa tider, var uppe i 70 sekunder som längst, men gjorde inga tester på hur långa exponeringar jag kunde göra. Det gick också såpass bra att hitta objekt att jag efter några objekt som hamnade rätt, enbart klickade in nästa objekt och riggen ställde sig där och jag programmerade kameran att ta sina bilder och därefter vidare  till nästa objekt, det var inte mer än någon minut mellan de olika körningarna när det flöt på bra.

Slutsatsen blir att är bara EQ5 rätt inställd så fungerar den hur bra som helst, men är det fel från start så blir det nästan svårare att hantera än den lilla startrackern. Att använda vattenpasset i mobilen för att ställa in 56˚var en utmärkt idé som jag kommer att använda i framtiden, att syfta in i höjdled är otroligt svårt där brukar jag missa när jag letar objekt, däremot är det enklare att syfta in riktningen i sidled. Att appen Polar Scope Align Pro fungerade så bra var också positivt, den var ju också väldigt precis i höjdled och kan hjälpa till om man manuellt vill hitta objekt i rymden, det går också att förbättra noggrannheten genom att korrigera resultaten, så lär den sig vilka fel kompassen i mobilen har så träffsäkerheten ökar för varje objekt.

Under torsdag och fredag kväll hann jag med dessa, det blev väl runt 40-50 exponeringar per objekt

• Plejaderna
• Andromedagalaxen
• Vintergatan
• Whirlpool galaxen
• Great Cluster in Hercules
• Pacman Nebula 
• Veil Nebula
• California Nebula
• North America Nebula

Bilderna har sorterat men inte mer, nu kommer det vara mulet fram till torsdag så det finns tid till att redigera, blir troligen någon mer blogg med astrofoto 

så här ser fotoutrustningen ut när den är för astrofoto, det blir en del 

Bergfinkar

På väg hem från Söderåsen så såg jag en större flock bergfinkar (kvækerfinke) som flög över ett fält med solroser, det verkade mer upptagna att flyga fram och tillbaka än att äta. Under de 30 minuter jag satt i bilen så tränade de enbart gruppflygningar i olika riktningar, här var det ingen som smet undan, eller?

När jag satt bilen så trodde jag att några hade gömt sig för att slippa gruppflygning, men hemma så ser dessa mer ut som bofinkar så de hade kanske all rätt att skippa flyget och istället äta något gott

och där uppe så flögs det fram o tillbaka 

Söderåsen

Tog en tur till Söderåsen för att se om jag kunde fånga lite höst. Först blev det några försök med att slänga upp lite löv vid exponeringen, hade inte med mig någon fjärrkontroll utan ställde in 2 sek fördröjning istället, ibland blev timeingen rätt

sedan några bilder från Kopparhatten 

gjorde en lite mattare variant också 

Sky Watcher EQ5 - sista kontrollen innan att gå live

 Första kvällen med EQ5 så hamnade jag ju utanför målet, mitt antagande då var att polinställningen var fel, då det var det enda som kunde påverkade positionen (trodde jag).

Dagen därefter när jag gjorde en test mot solen och att det visade sig att min sol hade gått ner fastän den fortfarande var uppe i verkligheten, gav mig idéen om att tiden var fel och kom på det med vinter och sommartid. Jag hade ju ställt in normaltid fastän det fortfarande var sommartid. Egentligen tur att jag upptäckte det nu och inte stod där om ett halvår och inte hade förstått varför det helt plötsligt slutat att fungera. Hade inte tänkt på att tiden var en sådan viktig faktor, att man skulle mata in datum och tid är ju något man ofta gör vid nästan alla installationer och de brukar inte ha så stor betydelse, men här visade det sig att det var helt avgörande, det är nästan så att varje sekund är viktig detta för att få en så precis position som möjligt, himlen eller rättare sagt jorden rör ju sig. När man gör en 2 eller 3-stjärns kalibrering så får man information om hur korrekt polinställningen ligger och kan korrigera den, dumt då att justera polinställningen om det nu är tiden som är en aning fel.  Nu vet jag två faktorer som påverkar noggrannheten: polinställningen och tiden, undrar om det är mer? Kanske den bakom spakarna? 

Det skulle vara relativt klart väder en kort stund vid 7-8 tiden igår kväll, så jag matade in tiden som vintertid och gick på att kalibrera mot en stjärna som skulle ligga åt väst, och stjärnan syntes på kameradisplayen 😊, gjorde en mindre justering och gick därefter till att knappa in objekt M101 och därefter M51 och den placerade objektet ganska väl i centrum av bilden. Nu börjar man verkligen gilla den, att knappa in ett nytt objekt och den visar objektet fem sekunder senare är fantastiskt, när man tidigare kunde hålla på i timmar att hitta ett objekt på himlen. Kommer ihåg när jag startade med astrofoto för något år sedan och fotograferade av en liten del av rymden och la upp bilderna som typ ett schackbräde och försökte hitta var jag var, det tog verkligen tid.

Bilderna nedan är enbart lite testbilder, en exponering under ganska dåliga förhållanden. Brännvidden var ungefär 150mm i denna test. Som sagt förhållandena var inte de bästa men någonstans i mitten av bilden ser man något suddigt och det suddiga är objektet, man behöver nog förstora upp bilderna. Vad det är står under bilderna.

Intressant nästan samtidigt som jag fotograferar M51 Whirlpool så säger frun att NASA kanske har hittat en första planet utanför vår egen galax, i Whirlpool galaxen, den som jag precis hade fotograferat utanför fönstret, nja fast 28 miljoner ljusår bort.

https://exoplanets.nasa.gov/news/1691/first-evidence-of-a-planet-identified-beyond-our-galaxy/

Bilden nedan är enbart en kalibreringsbild, så jag får gå tillbaka till min första bild på Whirlpool som jag tog från balkongen för någon månad sedan, kanske man behöver förbättra den något för att se planeten? Men jag och NASA jobbar på det 😊

https://www.fotosidan.se/blogs/peterdahlen/whirlpool.htm

Pinweel M101

Whirlpool  M51

Så nu är det bara att köra igång :)

Sky Watcher EQ5 Pro

Som jag skrev tidigare så kom tomten redan i förra veckan, detta efter några långa och konstiga turer. Har tyckt ganska länge att man ägnar för mycket tid till att leta runt i rymden och det hänger ganska mycket på slumpen, ibland hittar man motivet direkt ibland hittar man det inte alls. Därför var jag intresserad av en rigg med go-to funktion samt att det vore fint och den klarade mer last och stabilare än den lilla tracker jag har använt. De olika riggar som ”finns” på Astrosweden finns egentligen inte, utan alla har varit restnoterade hela året, men jag la ändå en order där för några månader sedan på en Sky Watcher EQM-35. I mitten av förra veckan så hade jag en diskussion med Astrosweden om alternativ och skrev till dem att jag kunde tänka mig EQ5 också om den kom in före EQM-35, de svarade att de hade de svårt att bevaka men återkom några timmar senare och sa att de hade precis fått in ett exemplar av EQ5. Den är 1000:- dyrare än EQM-35 men eftersom man inte visst om den kunde komma fram till ordinarie tomteutdelning, så var det kanske dumt att chansa på det och istället ta något de hade hemma, så det fick bli EQ5 istället. Det skiljer inte så mycket, EQ5 är en aning tyngre/stabilare det är nog allt. 

Monteringen gick ganska smidigt, det sitter en vattenpass på stativet, så man börjar att justera benen att den är i lod. Därefter lyfter man på huvudet

Huvudet fixeras med den stång som också håller brickan. Man drar detta först lätt, man ska göra polinställningen innan man drar åt.

Jag ställde in latituden på 56 grader. Jag kan inte se Polstjärnan från balkongen så jag kan inte göra en fullständig polinställningen utan det blir att syfta in den mot norr.

Jag fortsätter att fotografera med vanlig kamera o objektiv, hade först tänk att sätta en Arca fäste direkt på fästet, men skruven för åtdragningen tog i stativet, så jag fick sätta dit en kulled istället. Kanske lika bra det så kan man själv flytta kameran lite om man skulle vilja? Motvikten kom också på plats

Nästa steg var att sätta dit styrenheten och handkontrollen samt sätta dit kablage mellan enheterna. Kameran och motvikten skulle balanseras. Så här ser det ut som färdigt.

Nästa steg var att flytta ut riggen på balkongen och testa lite mer på riktigt. Igår var en ganska klar natt så jag gjorde några tester iaf. Man börjar med en set-up med handkontrollen att ange plats, tid etc, därefter ska man göra en kalibrering mot 1-3 stjärnor 🌟, här skulle jag läst på lite mer i den över 40 sidors manual om handkontrollen, visste t.ex inte vilja stjärnor som var möjliga att se från balkongen. Man kan också kalibrera mot andra objekt, men där var jag inte heller klar över hur jag ändrade till det, så det blir att läsa på lite mer. Men något fick jag iaf ut av timmen ute på balkongen. 

Jag hoppade över kalibreringen, förklara varför lite längre ner. Här ställde jag in att gå på Pinweel som ligger mellan första och andra stjärnan i Karlavagnen. Det är D500 och 300/4 samt TC1,4 som jag använder så totalt 630mm brännvidd, jag hamnade inte där och efter lite detektivarbete så ser jag att jag har hamnat vid den tredje stjärnan Alioth i Karlavagnen. Bilden ser OK ut för att vara med 30 sekunders exponering och 630mm brännvidd. 

Bilden ovan är samma plats som bilden innan men här med Samyang 135/2 istället, ger 200mm brännvidd. Mellan dessa två så ställde jag riggen i hemposition och sedan tillbaka till Pinweel, den hamnar iaf rätt även om platsen är fel.

Jag skulle egentligen till den vänstra pilen men hamnade vid den högra. Så jag är några meter fel :). Jag tänker såhär, om polinställningen hade varit helt perfekt så borde den ha gått till Pinweel. Därför tror jag mer på att justera mekaniskt, att skruva/flytta något på riggen, än att elektronisk ange en korrigering i handkontrollen som vid stjärnkalibreringen. Jag har ytterligare en felkälla och det är kulhuvudet, eftersom kameran sitter på den och om den inte är i linje med riggen så blir ju det också ett fel, så någon mer att tänka på. Jag ska ju ta med den till Danmark och köra där, men tänkte att det var bra att man lärde sig så mycket som möjligt innan det är skarpt läge. Ser jag Polstjärnan så kan jag såklart få en bättre polinställningen och då kan jag också ställa in kulhuvdet att också peka på polaris.

Har nog kommit på felet, jag knappade in +1 som tidzon, men nu under sommartid så är vi i +2, så det är troligt att det är en timma mellan pilarna här, jag låg en timme före bara 

Detta skulle egentligen ha varit Whirlpool galaxen, men det är det inte, dock är det någon typ av galax i nedkant, men har inte än hittat vilken. Är med 630mm och 30 sekunder. 
Här stressade jag det lite till och denna är på 90 sekunder, här ser man tydliga stjärnspår. Jag vet inte vad riggen klarar utan guidescope, men jag skulle tro att den borde klara runt 90 sekunder med 630mm,om korrekt inställt mot polaris 

Riggen har ju ekvatoriell montering och detta gör att kameran följer inte ett naturligt X-Y koordinatsystem, därför vrider sig kameran allt ifrån liggande till stående bilder. Hade man manuellt letat runt i stjärnhimlen på detta sätt så hade det varit riktigt svårt, nu spelar det inte så stor roll. Jag har ju ifs kameran på en kulled, så jag kan ju vrida kameran plant om jag nu skulle behöva det för bilden. De objektiv med stativfot, där kan jag snurra kameran runt i stativfoten