Perfektionisten som satt fast i ett hamsterhjul
Vi har alla varit där! Vi har ett projekt som ligger oss varm om hjärtat och som vi jobbat med länge. Vi har finslipat och inte lämnat något till slumpen. Varenda detalj har noggrant gåtts igenom. Det var egentligen klart för månader sedan, men du har fortsatt att finslipa och justera, in i minsta detalj (okej, Sickan!). Snart, snart är det färdigt för allmänheten att se. Bara lite till så kommer alla att älska detta och inte ha något att klaga på.
Hej på er! Hoppas ni har en fin fredag! Här kommer ett "extra" inlägg som spinner vidare på måndagens inlägg om att våga visa upp det man skapat och att att steget från Lightroom till offentligheten.
Vi har alla varit där! Oftast är det knutet till ett eget projekt, som är viktigt för oss personligen. Vi jobbar, vi sliter, vi skriver om, omformulerar, ändrar färg, justerar kontrast, beskär till ett nytt format, ändrar redigeringen – vi slutar aldrig ändra! Att vara noga med detaljerna och inte lämna slarvfel är såklart viktigt. Vi måste se till att det vi skapar håller en viss verkshöjd som vi känner är i linje med vad vi vill.
Vad som inte är bra är att aldrig komma loss och våga visa upp det vi skapat.
Perfektionisten som sitter fast i ett hamsterhjul
Att hantera motgångar och framförallt hantera att bli avvisad är inte alltid det lättaste. Vi tenderar att ta det väldigt personligt, även om det oftast inte är anledningen. Att någon har en åsikt om exponering, contrast eller komposition speglar ju inte dig som person. Som kreatör lägger vi ju ner hela vår själ i det vi skapar, särskilt om det är ett personligt projekt. Att få negativ respons tar då extra hårt, därför tenderar vi att falla in i perfektionism – på ett dåligt sätt. Där det är osäkerheten och rädslan för motgångar driver oss i en oändlig loop av justeringar.
Detta kan leda till att vi inte vågar skapa de bilder som kanske betyder mest för oss. Då vi inte vill lägga ner hela vårt hjärta i något, som någon i ett kommentarsfällt inte tycker är lika fantastiskt som vi själva tycker. Vi sitter därför i otaliga timmar, dagar, veckor och månader med att finslipa, förändra och bara göra det liiite bättre. Vi har tunnelseende i de små, små detaljerna, som för publiken, kanske inte har betydelse för hur de tar emot det du skapat, de kanske inte ens noterar det – men som för dig, perfektionisten, betyder allt.
Hur mycket vi än micro-justerar kontrasten i bilden, ändrar på något kommatecken här och där i texten eller så kommer det aldrig ta slut. Du kommer aldrig bli nöjd nog för att våga visa upp det du skapat offentligt. Ditt projekt kommer, med alla de andra tidigare projekten, bara ta plats på din hårddisk.
Det tog länge innan jag vågad visa upp mina analoga bilder online. Just för att de inte var perfekta, utan hade sina små skavanker. Tillslut lyckades jag inse att dess asme skavanker och "fel" gav bilderna en speciell känsla och själ.
Lär dig göra fel
Hur konstigt det än låter, så är det att lära sig göra fel, som är vägen ut ur perfektionismens hamsterhjul. Inom psykologi och terapi använder man en metod som kallas för exponeringsterapi. Det vill säga att man under kontrollerade former och i små doser, utsätter sig för det man är rädd för.
Samma metod kan du som kreatör använda för att ta dig ur loopen av oändliga justeringar. Med det menar jag inte att du medvetet ska göra ett dåligt jobb genom att slarva och göra avkall på ditt hantverk och vad som är branschstandard. Utan att du kan öva på att göra små, harmlösa fel i din vardag som en psykolog-vän till mig tipsad om. Till exempel stava fel på någrot ord i ett mail, öva på att bli avvisad i en harmlös situation som inte innefattar ditt skapande (tex fråga någon om en dejt, om du kan få en vara billigare etc.).
Genom att utsätta sig för motgångar, avvisade och att göra fel, kommer du se att det inte är hela världen om inte alla älskar det du gör (för så är verkligheten). Du kommer märka att det nej på frågan om den där dejten eller på rabatten på nya kameran, inte var så farligt som du trodde eller att personen i fråga svarade på ditt mail även fast ordet något var felstavat. Steg för steg kommer du lära dig att det är okej att alla inte kommer gilla det du gör och att dessa små fel (oftast) inte har en avgörande betydelse eller ens uppmärksammas.
I slutändan så spelar det egentligen ingen roll om världen gillar det du skapat eller inte, det enda som betyder något är att du själv gör det! Men var inte rädd för att visa upp det du skapat – för ju mer du gör det ju mer motståndskraftig mot kritik kommer du bli. Win-win!
Och mig hittar ni som vanligt här:
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography
/inger
/inger
Men eftersom den inte är knivskarp, har märken efter framkallningen (eller kameran) mm så tvekade jag länge att lägga ut den online. Det som fick mig att göra det var att Ester själv gillade bilden. Så jag la ut den på min instagram och skickade in den till Vogue Italy som också publicerade den i sitt PhotoVogue.
en självständig kvinna sa han, hon kan sitta så där på en bild som denna med ett likgiltigt uttryck
precis så
tack för hjälpen Bengt!
detta frågade jag för att visa hur bildens innehåll betyder något för betraktaren
/inger
Bengt H.
/inger
När det gäller bild nr 2, skulle man kunna se den hårda runda stenen som en fallossymbol, men eftersom inte kvinnan på något sätt visar någon form av kåthet i sitt utryck, som skulle kunna sabba bilden och är vanligt förekommande, visar hon i stället ett likgiltigt utryck och självständighet, där hon sitter på den runda stenen.
Bra bild.
/ Bengt H
Bengt H.