Storlekens betydelse?

Den ständiga frågan om vilken utrustning som ger bäst resultat kommer nog aldrig att få ett entydigt svar. Förutom att det handlar om ett högst personligt ställningstagande spelar omständigheterna också in vid val av kamera och objektiv. För en tid sedan var jag i London och under några dagar strosade jag omkring och besökte typiska turistiska mål. Med mig hade jag en mellanformatskamera, en Pentax 6x7 med 45mm och 150mm objektiv. I fickan låg som vanligt min mobil, en iphone 4. På House of Parliament och Big Ben tog jag några bilder med både kameran och mobilen. Endast några minuter skiljer bilderna åt men i övrigt är parametrarna helt olika. Negativ svartvit film, tri-x, mot mobilens digitala sensor. Personligen föredrar jag den ena varianten. Den första är tagen med Pentaxen och ett 45mm objektiv medan den andra är tagen med iPhone 4 och något förstorad.

Sorg

Det enda man i livet kan vara riktigt säker på är att det en dag tar slut. Sorgen och saknaden är trots vetskapen om detta faktum ändå ofattbar och obeskrivlig. Parallellt med att en hel del praktiska saker måste ordnas, drabbar de emotionella upplevelserna oss med full kraft. Själva begravningen blir på något sätt ett avslut på denna period. En ny och annorlunda tid tar sin början. 

Döden är som sagt lika naturlig som födseln och bör väl på samma sätt, om än inte med samma känslor, dokumenteras. Känsliga situationer kräver förvisso en hel del hänsyn och diskretion men jag tror att så småningom är vi ändå tacksamma över att dessa händelser förevigats.

För denna typ av fotograferingar är tysta mätsökarkameror perfekta. Ingen spegel som smäller upp och dessutom små objektiv utan bländarautomatik. Ett försiktigt "pick" är allt som hörs när kameran exponerar.

Själv hade jag ingen sådan kamera vid detta fotograferingstillfälle. En i jämförelse grotesk Hasselblad 203 FE med ett 110/2 "klonkade" ljudligt vid varje tagning. Jag använde Tri-x, (400 iso), och tog bara sju rutor varav fyra blev acceptabelt skarpa. Istället för att slösa med film väntade jag på rätt tillfälle. För det räcker kanske med en enda bild. En bild av en sörjande kvinna och ett barn som tankfullt studerar sina händer. Ett blomsterarrangemang i förgrunden, en ljusstake i bakgrunden - och så kistan. Korset kring kvinnans hals får stå som symbol för det kyrkliga och kristna i sammanhanget.

Glädje

Äkta glädje är underbar. Oavsett om det handlar om spontan sprallighet eller ett livsbejakande tillstånd av eufori. Det är nuet som gäller. Känslorna svallar över och hela kroppen ger uttryck för något som saknar ord. 

Försommar i syrenens tid. Allt verkar vara pånyttfött. Växternas explosionsartade livskraft, fåglarnas nästan öronbedövande sång och insekternas surrande, brummande, knäppande och svirrande läten. Allt i en salig blandning och mitt i denna underbara röra, studsande upp och ner, en av glädje sprudlande tio-åring som precis fått sommarlov.

Under ytan med en enkel kamera

En enkel kamera kan i vissa sammanhang beskrivas som en helautomatisk kompakt variant med billiga komponenter och lågt inköpspris. I andra sammanhang kan det vara en betydligt dyrare men helt manuell modell med ett fåtal inställningsmöjligheter. Båda typerna är underbart befriande att fotografera med under förutsättning att situationen och motiven är lämpliga. Under en snorkeltur i Röda havet vid Sharm el Naga använde jag en liten Pentax optio W60 för att försöka fånga livet under ytan. Platsen var inte vald på måfå utan är ett undervattensreservat med fantastiska korallrev. Det formligen kryllar av liv och just denna mångfald ville jag absolut fånga på bild. Kamerans begränsade blixtkapacitet innebar att det enda ljus som var tillgängligt, var det naturliga. Optiken var ett fast vidvinkel som förstärker förgrunden och drar ut bakgrunden. Motivets olika delar måste alltså hållas ihop.

Ett stim av Abudefduf sexfasciatus fick rama in den snorklande kvinnan som från sin ytliga position betraktar skådespelet. I och med att hennes huvud bryter vattenlinjen bildas en cirkel av ljus över henne. Bilden är väldigt blå tack vare att endast naturligt ljus använts.

Korallrevet når nära ytan men där det slutar stupar det brant ner mot djupare vatten. Bilden på en Platax teira simmande över korallerna får symbolisera dess vidsträckta utbredning in mot land. Speglingen i ytan blir till ett surrealistiskt inslag. Upplevelsen förstärks av det vidvinkliga objektivet som låter korallerna breda ut sig samtidigt som fisken i förgrunden framstår allt tydligare. 

Så här i efterhand kan jag självfallet konstatera att en dyrare kamera med högre upplösning, skarpare objektiv, fler manuella inställningsmöjligheter och ett kraftfullt blixtsystem hade gett bilderna högre tekniska kvaliteter. Frågan är om detsamma gällt bildernas innehåll? Vad jag menar är att utrustningen sällan begränsar oss om vi bara lär oss dess begränsningar och utnyttjar detta i vårt bildskapande. Det kan snarare bli en befrielse och en ingång till ett nytt sätt att betrakta omgivningen och därmed alla tänkbara motiv. 

Vidvinkelobjektiv till fågelfotografering

Under en skidtur i skogslandet kring Vemdalen fick jag närkontakt med några lavskrikor. Jag hade lämnat kryssleden och grävt ett rastskydd i kanten av en myr. Efter att jag slagit mig ner och plockat fram min matsäck dök den första fågeln upp. Nyfiket och med överdrivet självförtroende slog hon sig ner några meter ifrån mig. Hennes intresse för min hembakade surdegskavring gick knappast att ta misste på. Jag slängde till henne en bit som omgående snappades upp. Strax dök nästa fågel upp och inom kort kunde jag räkna till sex fåglar. Successivt matade jag dem allt närmare. Så småningom var lavskrikorna så orädda att de var möjligt att handmata dem. Min kamerautrustning bestod för tillfället av en kompaktkamera, Ricoh GR Digital, med ett fast objektiv motsvarande 28 mm i 135 format. I sammanhanget ett alldeles perfekt verktyg. Kameran i vänster hand och en brödbit i den högra. Fokuseringen inställd på en meter och exponeringen manuellt justerat för ett drygt stegs överexponering. Termosen, kaffeburken och fågeln i björken ramar in scenen och förstärker berättelsen.