Sorg

Det enda man i livet kan vara riktigt säker på är att det en dag tar slut. Sorgen och saknaden är trots vetskapen om detta faktum ändå ofattbar och obeskrivlig. Parallellt med att en hel del praktiska saker måste ordnas, drabbar de emotionella upplevelserna oss med full kraft. Själva begravningen blir på något sätt ett avslut på denna period. En ny och annorlunda tid tar sin början. 

Döden är som sagt lika naturlig som födseln och bör väl på samma sätt, om än inte med samma känslor, dokumenteras. Känsliga situationer kräver förvisso en hel del hänsyn och diskretion men jag tror att så småningom är vi ändå tacksamma över att dessa händelser förevigats.

För denna typ av fotograferingar är tysta mätsökarkameror perfekta. Ingen spegel som smäller upp och dessutom små objektiv utan bländarautomatik. Ett försiktigt "pick" är allt som hörs när kameran exponerar.

Själv hade jag ingen sådan kamera vid detta fotograferingstillfälle. En i jämförelse grotesk Hasselblad 203 FE med ett 110/2 "klonkade" ljudligt vid varje tagning. Jag använde Tri-x, (400 iso), och tog bara sju rutor varav fyra blev acceptabelt skarpa. Istället för att slösa med film väntade jag på rätt tillfälle. För det räcker kanske med en enda bild. En bild av en sörjande kvinna och ett barn som tankfullt studerar sina händer. Ett blomsterarrangemang i förgrunden, en ljusstake i bakgrunden - och så kistan. Korset kring kvinnans hals får stå som symbol för det kyrkliga och kristna i sammanhanget.

Inlagt 2013-02-26 23:25 | Läst 764 ggr. | Permalink
Din bild är så talande så det behövs inga ord till den. Att ha ett sorgeår framför er är mycket tufft men som du skriver en del av livet. Ofta kommer man närmare många som man inte haft kontakt med tidigare.

Det är mycket som kan bli positivt än det kanske för stunden känns mycket mörkt.
Sköt om er väl
Gun-Inger
Tack. Dina ord värmer.
Så vackert fångat! Bilden innehåller allt, vi fotar mycket i livet men det är sällan man ser begravningar på bild, har också ett antal för mig mycket betydelsefulla minnesbilder i min dator, kanske de känns lite för personliga att lämna ut?
Varma hälsningar
Barbro
Svar från lingöy 2013-02-27 17:24
Tack. Det var egentligen Ulf Sjöstedt som från början fick mig att tänka på vikten av att även dokumentera sorgliga skeenden i livet. I en av sina fotoböcker beskriver han sitt fotograferande under sin fars begravning och exemplifierar också med någon bild. Den bilden satte sig på något sätt...
Hälsningar Torbjörn
En gripande och oerhört vacker bild som med fin känsla beskriver ett skede i livet.
Hälsningar
Jon Anders
Svar från lingöy 2013-02-27 17:27
Tack. Jag upplever att det svartvita bildspråket gör situationen mer rättvisa än färgdito.
Väldigt fin bild. Det är viktigt att även fotografera begravningar.

Nu finns det även spegelreflekameror som är tysta om en mätsökare. Men jag förstår inte varför en del spegelfria har så högljudda slutare.
Svar från lingöy 2013-02-27 17:20
Nej, det är märkligt att det inte går att skruva ner slutarljudet, med tanke på bromsar och dämpningar så borde det vara möjligt. Framöver måhända!