Under ytan med en enkel kamera

En enkel kamera kan i vissa sammanhang beskrivas som en helautomatisk kompakt variant med billiga komponenter och lågt inköpspris. I andra sammanhang kan det vara en betydligt dyrare men helt manuell modell med ett fåtal inställningsmöjligheter. Båda typerna är underbart befriande att fotografera med under förutsättning att situationen och motiven är lämpliga. Under en snorkeltur i Röda havet vid Sharm el Naga använde jag en liten Pentax optio W60 för att försöka fånga livet under ytan. Platsen var inte vald på måfå utan är ett undervattensreservat med fantastiska korallrev. Det formligen kryllar av liv och just denna mångfald ville jag absolut fånga på bild. Kamerans begränsade blixtkapacitet innebar att det enda ljus som var tillgängligt, var det naturliga. Optiken var ett fast vidvinkel som förstärker förgrunden och drar ut bakgrunden. Motivets olika delar måste alltså hållas ihop.

Ett stim av Abudefduf sexfasciatus fick rama in den snorklande kvinnan som från sin ytliga position betraktar skådespelet. I och med att hennes huvud bryter vattenlinjen bildas en cirkel av ljus över henne. Bilden är väldigt blå tack vare att endast naturligt ljus använts.

Korallrevet når nära ytan men där det slutar stupar det brant ner mot djupare vatten. Bilden på en Platax teira simmande över korallerna får symbolisera dess vidsträckta utbredning in mot land. Speglingen i ytan blir till ett surrealistiskt inslag. Upplevelsen förstärks av det vidvinkliga objektivet som låter korallerna breda ut sig samtidigt som fisken i förgrunden framstår allt tydligare. 

Så här i efterhand kan jag självfallet konstatera att en dyrare kamera med högre upplösning, skarpare objektiv, fler manuella inställningsmöjligheter och ett kraftfullt blixtsystem hade gett bilderna högre tekniska kvaliteter. Frågan är om detsamma gällt bildernas innehåll? Vad jag menar är att utrustningen sällan begränsar oss om vi bara lär oss dess begränsningar och utnyttjar detta i vårt bildskapande. Det kan snarare bli en befrielse och en ingång till ett nytt sätt att betrakta omgivningen och därmed alla tänkbara motiv. 

Vidvinkelobjektiv till fågelfotografering

Under en skidtur i skogslandet kring Vemdalen fick jag närkontakt med några lavskrikor. Jag hade lämnat kryssleden och grävt ett rastskydd i kanten av en myr. Efter att jag slagit mig ner och plockat fram min matsäck dök den första fågeln upp. Nyfiket och med överdrivet självförtroende slog hon sig ner några meter ifrån mig. Hennes intresse för min hembakade surdegskavring gick knappast att ta misste på. Jag slängde till henne en bit som omgående snappades upp. Strax dök nästa fågel upp och inom kort kunde jag räkna till sex fåglar. Successivt matade jag dem allt närmare. Så småningom var lavskrikorna så orädda att de var möjligt att handmata dem. Min kamerautrustning bestod för tillfället av en kompaktkamera, Ricoh GR Digital, med ett fast objektiv motsvarande 28 mm i 135 format. I sammanhanget ett alldeles perfekt verktyg. Kameran i vänster hand och en brödbit i den högra. Fokuseringen inställd på en meter och exponeringen manuellt justerat för ett drygt stegs överexponering. Termosen, kaffeburken och fågeln i björken ramar in scenen och förstärker berättelsen.