...direkt mellan mig och min första digitala systemkamera den dag vi möttes.

R.I.P. Min älskade vän

Ditt hjärta orkade inte mer. I dag fick du lugnt och stilla somna in. Du har haft det lite jobbigt ett tag, men vi har sett på ditt allmäntillstånd att du inte lidit. Vi hade lovat både dig och oss själva att du aldrig skulle behöva lida. I dag hade du det extra jobbigt, så beslutet var givet. Även du verkade nöjd, såg på dig att du inte ville vara med mer nu. Medicinen ville du inte längre ta emot.

Sköterskan som gav dig sista vilan har jobbat länge och kände dig rätt bra. Även hon var ledsen för hon kände så mycket för dig. En sådan hund träffar man nog bara "once in a lifetime" sa hon. Du var alltid så medgörlig vad dom än gjorde med dig. Så mitt i alltihopa så kände man en stor stolthet.

Nu är du på andra sidan Regnbågsbron tillsammans med din mamma och dina andra kompisar. Du kanske kan vara en lika duktig fotomodell där borta

Livet måste väl gå vidare.

  //   Ing-Marie

Inlagt 2015-01-09 18:07 | Läst 3120 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Mitt hjärte gråter med dig. Hon har säkerligen redan fått förenas med alla andra hundar som leker och mår gott där på sndra sidan regnbågsbron. Min Wilma och Desty springer där och har det bra men även om det är tomt här på den hör sidan så får man vara glad att de slipper lida.
Kramar till dig!
Lider med dig. Har varit där flera gånger och närmar mig det igen. Även om man vet, att det är oundvikligt och att man gör det enda rätta, så är det lika smärtsamt varje gång. Alla känslor man investerat i sin familjemedlem och inte minst alla känslor man fått tillbaka. Alla minnen. Ett hundliv är alltid alldeles för kort.
Kram
Eva
Ett av de svåraste besluten här i livet att tvingas fatta... Ha det så bra ni kan!
Fint skrivet om din lilla hund, och fina bilder därtill. Ja, det är väldigt sorgligt att avsluta livet för en hund. Även om den är gammal och sjuk. Glömmer gör man nog aldrig, och så ska det nog vara också.
Jag har haft två sådana här vovvar. Den första brunvit den andra svartvit. Det som gör det så svårt är nog att det är bara jag själv som kan ta beslutet att avsluta hundens liv. Väldigt tråkigt.
Väldigt fina bilder på din Chessie har du ändå att minnas till.
Sten
Åh du har haft såå många fina bilder på din fyrbente vän! Har gjort samma resa många gånger men hoppas det dröjer länge nu då min "tjejer" är unga. Kram!
Tänker på dig! Tror din lilla kompis har det bra där hon är nu. Men jag förstår att det känns tungt. Kram Nilla
Hej! Ing-Marie. Beklagar sorgen efter din fina hund! Men det verkar finnas många fina minnen och foton, tur är ju det.. mitt i allt elände..
Hälsn!
En fin berättelse om en älskad vän och den påminner mycket om
vad jag själv gick igenom för snart fyra månader sedan.
Ha det gott/Stig
Så sorgligt att det måste finnas ett slut.
Jag är med dig...
Under de år jag varit med på Fotosidan har du visat så många helt underbara
bilder på vännen din.
Att mista en vän som din Chessie har varit för er är något jag inte upplevt..
Ett tomrum och sorg stor måste det bli.

Jag har haft en fågel som gav ett stort tomrum.
Trösten för er måste vara att Chessie somnade in lugnt.
Tänker på dig
Massor kramar
Gun-Inger
Så trist, men du har alla minnen och fina foton kvar.
Det är så´nt här man fasar för som djurägare.
Du får en stooooor kram
Marianne
Jag förstår att det känns hårt och tung nu…men Ing-Marie, jag hoppas att du kan se tillbaks på de 10 fina år ni fick tillsammans…och glädjas åt det // Sören
Åh, jag känner så med dig och lilla Chessie - det finns ingen bra tröst att ge mer än att livet skulle vara så oändligt mycket tommare om vi aldrig fick chansen att lära känna dessa djur och dela en tid i livet med dem. Det är sorgligt med avsked men minnen finns kvar gömda i hjärtat för alltid och jag ser att du har många fina bilder också.

Styrkekramar/Kirsten
Läser och känner och tror jag förstår - har också... Vackert berättat och vilken fin bildkollektion! Kram/ Björn T
Ett tungt och svårt beslut vi som djurägare måste ta...
Men alltid med djurets bästa i fokus...
Vi vill ju inte se dom lida...
Minns alla underbara bilder du låtit oss ta del av.
Hon var ju söt som socker!!
// Anki
Blir mycket berörd över allt det fina du skrivit om din älskade vän. Känner med dig!
Mvh Anita
Ledsamt att höra. Det är sorgesamt när man måste ge upp om dem. Tänker på vad du skrev om att Chessie inte ville ha sin medicin och att hen verkade klar. Det har jag upplevt med flera av mina djur, inte för jag kan vara säker, att man den allra sista tiden känt som de signalerar att de behöver hjälp .
Det är så ledsamt när våra bästa vänner lämnar oss.
-affe
Tack så mycket för era förstående ord.
I dag har hon nog nästan "drunknat" i snön som vräkt ner i natt. Men snö gillade hon, i motsats till regn som var det värsta hon visste.
Vi ältar rätt mycket både husse och jag och så säger vi: nu pratar vi om något annat en stund och så går det ett tag, då är hon åter i vår diskussion. Tårar blandat med skratt. Men det är väl så det skall vara.
Ing-Marie
Så fint skrivet! Din Chessie hade kärlek och omvårdnad omkring sig in i det sista på denna jord. Hon behövde inte vara övergiven i den svåraste stunden! Vänlig hälsning, Jeanna
Svar från imse 59 2015-01-12 07:48
Hon var vårt allt !
Tack för dina rader !
ing-marie
Man bara vet när det är dags. Jag har varit där två gånger. Hon fick ett långt och fint liv för att vara en Cavaljer. Livet går vidare fast det är tungt i början.
Hälsningar Lena
Svar från imse 59 2015-01-13 08:40
Så är det, nu var vi lite förvande men naturligtvis tungt ändå.
ing-marie
Så fint collage du gjort på fina Chessie..
Det är så jobbigt detta och de första veckorna är värst... så klart. En glad och härlig vovve var hon och hade det alldeles bra hos er. Så många roliga episoder du berättat om henne.
Har ju redan pratat med dig och vet hur du känner och tänker.
Jag är övertygad om att hon har fri tillgång på pasta och gröna ärtor där hon nu är.
Kram igen till dig!
/Lena
Svar från imse 59 2015-01-13 08:42
Det finns ju en del bilder att göra collage av :-) Ser att jag lagt in två lika bilder här, men detta var ett "hastverk" så då kan det bli så.
Alla djurägare förstår ju så väl vad man går igenom.
Visst hoppas man att det finns pasta även där hon är nu :-)
Ha de gott !
ing-marie