Att det kan vara så kul att fota "inget särskilt"

Tog en liten promenad med kameran runt området i går kväll vid 21-tiden för att leta "ljuspunkter" . Det är bland det roligaste jag vet. Att hitta ett ställe, inta en obekväm ställning och bara spana i sökaren om det finns något spännande i gluggen. Spännande kanske inte är rätta ordet då man ser ett ormbunksblad eller några grässtrån men det räcker för mig. Eller så ligger spänningen i att man ser något man vill skall vara i skärpa med en härlig för och bakgrund och just när man nästan fått till det så förvinner ljuset. Eller så kommer det en mygga och biter dig så du tappar fokus och sedan hittar man inte på den där detaljen igen. Bara att inta nästa ställe, cykelbanan eller förskolans gård kanske funkar som bakgrund.

Något fastnade det i alla fall, här kommer några av bilderna.

Förstora gärna

Go´kväll !

  //  Ing-Marie

Doris - till minne av Åke

När jag bodde i Borås i början av 80-talet så hyrde jag en mysig 2:a på övervåningen i ett privat hus. Huset ägdes av Åke och Anna. Åke var en sann djurvän. Minns så väl när pappas hund sprang in i deras kök och lyfte på benet vid deras köksbord. Jag skämdes men Åke sa att banna honom inte, han bara markerar och det SKA dom göra. Vilket jag inte tycker känns helt rätt men glad att han inte blev arg över kisseriet.

Åke matade fåglarna, varje dag lade han ut ost i mataren till småfåglarna. Och så hade han Doris, en ringduva som han verkligen var förtjust i. Innan jag fick klart för mig att hon hette Doris så var jag lite fundersam varför han ibland stod ute på gräsmattan och ropade Doris allt vad hans röst förmådde.

Hon kom oftast men dök hon inte upp så blev han väldigt orolig. 

Åke finns inte mer sedan många år tillbaka.  Jag flyttade därifrån så jag vet inte vem av dom som lämnade jordelivet först.

Nu har jag en ringduva här hemma som kommer och hälar på lite då och då. Hon kommer smygandes lite försiktigt och går runt matningen. Ibland är hon tuff och sätter sig mitt i hela kalaset. Hon har en sambo också men han är lite blygare. ( ärligt talat så vet jag inte vem som är hon och vem som är han, men i mina ögon är detta en hon :-)  ) Och naturligtvis har jag gett henne namnet Doris.

Det kan ju vara lite läskigt och ohygieniskt  med duvor om dom kommer i mängder. Men det är väl mest tamduvorna i städerna som flockas.  Så länge detta bara är två så är dom så välkomna hit.

  //   Ing-Marie

Tankar från dom små

Jag tänkte göra lite nytta inomhus i dag efter jobbet när vädret var blött, kallt, blåsigt och inte lockade med någon utomhusvistelse. Men jag hinner bara komma hem och titta ut på baksidan då ser jag att pilfinken har kommit till matningen med sina små. Dom är ju för underbara att titta på så det var bara att hämta filten och kameran och slå sig ner i kylan och hoppa över alla "måsten".  Mörkt och högt iso, men vad gör det :-)

" Är det så här livet utanför skalet är......

.....kallt o blött "

" Jag sover nog lite "

" Hallå, har du inte mera mat ? "

" Hungrig !  "

" Ja, hon hämtar mera ! "

" Vissa håller sig verkligen framme, och här sitter jag och blir utan "

" Kom inte hit och gör dig märkvärdig bara för att du har fina färger din fink "

" Men du, det där är väl inte vår mamma ? "

"Hoppsan, jag hamnade visst nästan inne på altanen nu "

Det blir nog en stund där ute i morgon också skulle jag tro, kanske lite varmare och bättre ljus förhoppningsvis.

  //   Ing-Marie

Nya liv

Nu är det fart i naturen. Fåglarna flyger och letar mat till sin sina ungar i en rasande fart. Var till Högbo en kväll då jag hörde ett starkt skrikande från backen. Och där satt den, den lilla björktrastungen och lät som om den inte fått mat på hela dagen. Men det tog inte lång stund förrän mamman kom med en läcker mask.

Bofinken letade mat till sina små.

En liten sädesärla ( ? ) satt på broräcket och väntade på sina föräldrar.

Blåmesparet flög in med mat varannan gång i en rasande fart, blir imponerad hur snabbt dom hittar alla insekter.

Herr and spatserade i godan ro, han har ju inte så mycket ansvar att ta hand om sina små, det får ju frun klara själv.

Kanadagässen har stenkoll på sina små.

Forsärlan var villig att posera men såg inga ungar ännu. ( Förra året den här dagen såg jag ungarna för första gången )

Ingen brist på mat här. Ingen höjdarkvalitet men förstora så ser ni maten bättre.

Nötväckans små var ute på sin första upptäcksfärd.

Hoppas på att få se forsärlans ungar nästa gång jag åker upp.

Go´kväll !

  //  Ing-Marie

Lupintider

De må klassas som ogräs som håller på att ta över och förstöra för andra växter. Men vad kan vi göra åt det. Bara att gilla läget och se deras skönhet.

Förstora gärna.

Några timotejstrån fick också haka på.

Go´kväll och önskar er en trevlig nationaldag !