Att besöka

Att besöka ett land första gången är alltid intressant. Särskilt om man har tillfälle att komma ut från städerna och ha litet kontakt med befolkningen. Jag har varit i gamla Östtyskland men det är väldigt länge sedan och för några år sedan i Polen och senare i Tjeckien men då var vi bara i Prag. Stad som stad, det skiljer inte så mycket, i alla fall inte i Europa. Detta var mitt första besök i gamla östeuropa där jag verkligen fick se landsbygden.

Denna gång var det Rumänien och Bulgarien som stod på programmet och jag hade väl någon slags bild i huvudet och det underliga var att den stämde ganska bra. Efter att ha landat i Bukarest blev vi hämtade av vår guide och direkt slussade ut ur staden och ut på landet. Det första intrycket var alla som stod ut med vägarna och sålde frukt, blommor, grönsaker men också tjafs. Varorna såldes från bilar och från häst och vagn. Mitt andra intryck var hur skräpigt det var utmed vägarna. Otroligt mycket petflaskor och burkar, förmodligen slänger de bara ut dem när de är urdruckna. Vid parkeringsfickor utmed de större vägarna låg drivor med skräp och plast hängde i träd och buskar. Ju längre norrut vi kom, vi skulle upp till Harghitaområdet i Transylvanien, ju renare blev det.

Landskapet stod i ständig förändring från höga fjäll till mjuka kullar och stora helt platta slätter. Överallt såg man fårhjordar på bete vaktade av herdar, oftast gamla krokiga gubbar.

Små charmiga byar passerades där de flesta husen såg ut att vara i ganska dåligt skick. I varje by var det minst en stork på sitt rede, på el- och andra stolpar, tak och andra upphöjda ställen monteras fundament för att storkarna enkelt skall kunna bygga sina bon. Det stora boet blev också bo för mindre fåglar som helt enkelt passade på att krypa in och göra i ordning sitt eget bo.

Trafiken är ganska hetsig men inte så tät, vägarna är av skiftande kvalitet, ofta stora potthål som de körde slalom mellan och med relativt hög fart blev det många ganska hårda inbromsningar och krängande i kurvorna. Att ligga bakom finns inte precis som i många av de sydeuropeiska länderna, omkörningar gjordes i tid och otid, ofta i kurvor på ett sätt som vi aldrig ser här hemma. Ute på landsbygden såg vi hästar och vagn över allt. Hästarna används verkligen och inte bara som nöjes- och sällskapsdjur som här hemma, det åktes, plöjdes och arbetades.

Många lever under väldigt enkla förhållanden och klyftorna är förstås stora. Ungdomarna vill till städerna eller till rikare länder så landsbygden blir väl allt mer urholkad där precis som här. På de enklaste hus fanns parabolantenner så intrycken kommer in och påverkar.

Bulgarien gav en annan känsla, mycket mer av gamla Sovjet men det beror väl delvis på att de använder kyrillisk skrift och du ser det på alla skyltar. Det var mycket mer stenhus i Bulgarien och i många små byar med enkla hus fanns också gamla betongkomplex som delvis stod och förföll, men en och annan lägenhet var bebodd. Gamla fabriker stod som skelett och jag tror inte de kommer att rivas utan för stå där som ett slags monument.

Det skulle vara mycket intressant att åka tillbaka och se mer av länderna men denna gången var egentligen syftet att fotografera björnar och gamar och det har jag berättat mer om här och här.

På återseende (hoppas jag).  /Frode

Rumänska björnar

Enligt officiella beräkningar (2006) skall det finnas ca 6000 björnar i Rumänien och enligt samma källa 4000 vargar. Enligt vår guide på plats är det osäkert om det verkligen är så många men det finns i alla fall gott om brunbjörn.

Lennart Hessel, som jag var i Västerbotten med i vintras för örnfoto, undrade i samma veva om jag ville följa med till Rumänien för att fota björn. Jag svarade att jag skulle fundera och förstås höra med min sambo och återkomma men efter en timme svarade jag att det är klart jag följer med och så blev det. Med på resan var också Arne Bivrin.

Upplägget i Rumänien var fågelspaningar på förmiddagarna, vi åkte runt på den Rumänska landsbygen i trakterna av Harghitabergen, och björnfoto från gömsle på eftermiddagarna. Jag måste säga att vi fick god valuta för pengarna. Björngömslena sattes upp förra sommaren och hösten och är ännu inte marknadsförda. Vi fungerade litet som testgrupp, dels för att se hur det fungerade i stort men också utvärdera och se vad som eventuellt kan förbättras eller ändras. Måste ändå säga att det var genomtänkt och väl fungerande men litet småsaker hade vi väl kanske att bidra med.

Boendet var mycket fint i en skogvaktares gästhus, stora fina rum med alla bekvämligheter. Maten serverades hemma hos hans mor en bit bort och vi blev verkligen bortskämda med mycket och god traditionell mat även om t ex pasta har gjort sitt intrång även där.

Vår guide var med oss hela tiden, även i gömslena, och det blev ganska många mil i Folkvagnsbussen. Tidiga morgnar och middag vid åtta på kvällen gjorde att det blev intensiva dagar utan att egentligen få chans att vila men det kan man ju göra när man kommer hem.

Jag fick fotat en del för mig nya fågelarter men framför allt björnar. Det ena gömslet gav 100%. Björn visade sig tre av tre dagar och det blev många exponeringar, inte alltid i så fint ljus men i alla fall… Det andra gömslet var vi i en dag, där blev det inget men vi såg björnspår utanför så det var kanske bara otur.

Ändå är de starkaste intrycken landsbygden med enkla förhållanden, många transporter sker fortfarande med häst och vagn och vi såg även vårbruk som skedde med hjälp av hästen. Många hus är i dåligt skick samtidigt som klyftorna är stora.

Jag har ett album med bilder från resan, det kommer mera så titta gärna in igen om du vill.

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=346300

http://arnebivrin.se/ http://www.lensman.se/

Från Rumänien åkte vi vidare till Bulgarien för att fota gamar men det blir en annan bloggpost.

http://www.fotosidan.se/blogs/fwdfoto/gamar-i-bulgarien.htm

/Frode

Tillbaka där allt en gång började

Efter midsommar åkte vi till Bergen för att besöka min mor. Bergen är en riktig turiststad med mängder av folk från alla jordens hörn. Japaner och kineser med sina små och stora kameror, tyskar, engelsmän, amerikaner, ryssar, det är ingen idé att nämna alla. För övrigt är väl Bergen mest känt för regnet, ca 2250mm i genomsnitt, Europas regnigaste stad. Konstigt nog har det varit förvånansvärt fint väder när jag har varit på besök de senaste gångerna, så också vid detta besök.

Jag föddes alltså i Bergen och bodde utanför staden mina första sju år. Mina minnesbilder av staden är trots det många, det var stort att åka in till stan, till exempel för att åka rulltrappa och testa självöppnande dörrar i det stora varuhuset Sundt.

Självklara mål när man vandrar runt är fisktorget och alldeles intill bryggen med de gamla Hansahusen. Här finns också turismens baksida med shopping och massor av folk. Nåja, härifrån kan man också åka upp på ett av de 7 ”fjällen” som omger staden och som delvis också bär skulden till allt regn. Upp till Flöien tar man ”trappspårvagnen” Flöibanen, en brant spårvagn där två vagnar är sammanlänkade via en lång vajer som drar den ena upp samtidigt som den andra åker ner. Där uppe har man fin utsikt över stora delar av staden och öarna ut mot Atlanten. Det finns självklart mycket annat att titta på men det skulle ta för mycket tid så det blir litet bilder i stället. Bilderna är konverterade till sv/v bara för att...

Välkommen till Bergen. Detta är vad som möter dig om du kommer med tog (vi åkte bil).

Spåren (som inte är så många) med Ulriken i bakgrunden. Bilden är tagen med tilt/shift och shiftad så att det skapar en "korridor" men skärpa mitt i bilden och inåt, båda sidor är oskarpa, en effekt man kan gilla eller tycka är kul eller hata.

Skulle du ha köpt en bil hos Riple Auto?

Märklig installation utanför Bergens konsthall.

Nere vid fisktorget med Flöien i bakgrunden. Bergen är en av de städer som har Trolleybussar, alltså eldrivna som får ström från ledningar över gatan. Ledningarnas skugga syns i gatan i bilden.

Håkonshallen, en gammal festlokal som borde tåla en del men blev nästan helt utblåst när en tysk ammunitionsbåt under kriget exploderade i hamnen alldeles nedanför.

Vid bryggen ligger Stadsraad Lehmkuhl. Bakom kommer en av snabbåtarna, som trafikerar kusten, in.

Den branta banan upp till Flöien

De stora cruiseskeppen är ständigt närvarande, ibland är det trångt i hamnen.

Bergensk variant på McDonalds

Och till sist lukrativ bransch i Europas regnigaste stad, tillika självporträtt.

/Frode

Visby avbockat på listan

Nu är alltså Visby (och Gotland) avbockat på reselistan. Av olika anledningar har det aldrig blivit av förrän nu. Varmt i vattnet, varmt i luften och en evigt (nästan) skinande sol, i alla fall under vårt besök, massor av restauranger, är väl ett perfekt resmål?

På en vecka hinnar man skrapa litet på ytan men någon slags känsla för ön har man väl fått. Visby besöktes under ett par varma julikvällar med pefekt väder att strosa runt i staden och inmundiga diverse produkter som stod till buds :)

Gammalt och nytt möts i Visby

Bildspel finns här Visby

/FW