Betraktelser i sensorformat.

Jag kommer inte att göra några djupdykningar i mitt inre utan helt enkelt försöka dela med mig av små, och kanske stora, händelser bakom kameran.

När kroppen inte längre orkar.

2009-09-18

Efter jobbet idag gick jag ner till dammen för att se om det var något liv i sländorna. Till min glädje såg jag flicksländor, röda och svarta sländor och även de stora mosaiksländorna. Kanske inte så konstigt, det var säkert 17-18 grader varmt och sol.

Efter ett tag hörde jag vingar som slog inne i vassen, ljudet försvann men kom tillbaka. Där inne i mörkret var det två mosaiksländor som kämpade för sina liv. De låg halvt nere i vattnet och försökte förtvivlat ta sig upp på en gren eller något annat för att komma undan vattnet. Kraften att hålla sig kvar när de väl kommit upp fanns inte så de ramlade ner igen. Till synes en hopplös kamp. Jag kunde inte annat än att titta på, funderade ett tag på om jag skulle hjälpa dem upp på något sätt men vad hade det hjälpt? Situationen hade snart varit den samma, deras tid var helt enkelt slut.

Kameran fanns med så jag kunde inte låta bli... Bilderna är inga mästerverk men det var verkligen inte lätt inne i mörkret och blänket.