Dagfjärilar och bastardsvärmare

I Sverige finns det totalt om man inkluderar bastardsvärmarna ca 130 arter dagfjärilar som setts i Sverige. 

01. Apollofjäril. Loftahammar. 2021-06-29.

02.  Hagtornsfjäril. Tämmesboda, Ljungby. 2020-06-25. 
                                                                                                                                    

03.  Vitgräsfjäril.  Tämmesboda, Ljungby. 2020-06-25. 

04 a. Slåttergräsfjäril. Fagerdala, Agunnaryd. 2021-07-13. 

  04 b. Slåttergräsfjäril. Tosteberga ängar. 2021-08-05.

  05. Älggräspärlemorfjäril. Fagerdala, Agunnaryd. 13/7.
                                                                                                            

 06. Makaonfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-06-25. 

07. Skogsgräsfjäril. Hyddan, Byarum. Vaggeryd. 2020-07-25. 

08. Kartfjäril. Gäddegölshult, Häradsbäck. 2021-07-27. 
                                                                                                                       

09. Nässelfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-07-23. 

                                                                                                                                    10. Smultronvisslare. Torrahem, Exhult. 2020-06-10

      11. Backvisslare. Tosteberga ängar, Trolle-Ljungby. 2021-08-05.                                                                                                                         

 12. Grönsnabbvinge. Torrahem, Exhult. 2020-05-25.
                                                                                                                                                                                                           

  13. Kamgräsfjäril. Järavallen, Kävlinge. 2020-07-13.
 

 14. Citronfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-05-25. 
                                                                                                                              

 15. Rovfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-06-25.

 16. Rapsfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-07-19.

  17. Kålfjäril. Järavallen, Kävlinge. 2020-07-11.
                                                                                                                                               

 18. Silverblåvinge. Exhult, Markaryd. 2020-06-29.

 19. Ljungblåvinge. Torrahem, Exhult. 2020-07-16.

                    
20. Hedblåvinge. Torrahem, Exhult. 2020-07-19.

  21 a. Väpplingblåvinge. Sånnarna, Åhus. 2020-07-11.

  21 b. Väpplingblåvinge. Sånnarna, Åhus. 2020-07-11.

22. Puktörneblåvinge. Tosteberga ängar. Trolle-Ljungby. 2020-08-01.

23. Rödfläckig blåvinge. Tosteberga ängar, Trolle-Ljungby. 2020-08-01.


 24. Violett blåvinge. Fagerdala, Agunnaryd. 2021-07-13.

  25. Krattsnabbvinge. Stenshuvud heden. Simrishamn. 2020-07-11.
                                                                                      

  26. Mindre tåtelsmygare. Torrahem, Exhult. 2020-07-10.
 

  27 a. Ängssmygare. Torrahem, Exhult. 2020-07-23

  27 b. Ängssmygare. Torrahem, Exhult. 2020-07-23. 

28. Vitfläckig guldvinge. Fagerdala, Agunnaryd. 2020-07-13.

                                                                                                    29. Luktgräsfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-07-02.
                                                                                                                             

  30 a. Mindre bastardsvärmare. Torrahem, Exhult. 2020-07-08.
  

  30 b. Mindre bastardsvärmare. Byarum. Vaggeryd. 2020-07-26.

 31 a. Bredbrämad bastardsvärmare. Torrahem, Exhult. 2020-07-10.

  31 b. Bredbrämad bastardsvärmare. Torrahem, Exhult. 2020-07-16.

  32. Sexfläckig bastardsvärmare. Maglehem naturresevat, Skåne.  2020-07-11.

Klubbsprötad bastardsvärmare. Björkhaga, Traryd. 2021-06-29.

33 33 a. Ängsmetallvinge. Maglehem naturresevat. Skåne. 2020-07-11.

  33 b. Ängsmetallvinge. Byarum. Vaggeryd. 2020-07-25.

34 a. Skogsnätfjäril. Tistelbeståndet, andra backen utmed vår väg. 2021-07-04.

34 b. Skogsnätfjäril. Forsby. Västra Ed, Småland. 2020-06-29.

35. Skogspärlemorfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-07-17. 
                                                                                                                                    

  36. Silverstreckad pärlemorfjäril. Torrahem, Exhult. 2020-07-10.
                                                                                                               

37. Vitfläckig guldvinge. Torrahem, Exhult. 2020-07-10.

 38. Mindre guldvinge. Hyddan, Byarum. Vaggeryd. 2020-07-25.
                                                                                                                              

  39 a. Svartfläckig blåvinge. Sånnarna, Åhus, Kristianstad. 2020-07-11.
                                                                                                               

   39 b. Svartfläckig blåvinge. Sånnarna. Åhus, Kristianstad. 2020-07-11.
                                                                                                               

                                                        
40. Alkonblåvinge.  Kristianstad. 2020-07-11.

                                                           
 41. Sandgräsfjäril. Kristianstad. 2020-07-11.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              

Kallkällan

En källa är en plats där grundvatten strömmar fram ur markytan och det strömmande vattnet är ofta synligt.
Vattenkällor är platser dit människor har sökt sig under årtusenden och haft en stor betydelse som möjlighet för människor och djur att hitta rent dricksvatten, och har också spelat en betydande roll för den ursprungliga lokaliseringen av bosättningar. 
Många källor har tagits i anspråk av människan, till exempel för dricksvatten och bykning. De vuxna har burit vatten med hinkarna hängande i ok av trä på axlarna. Källor kan ofta vara svåra att upptäcka eftersom de ofta är små, och i vissa fall kan ha diffusa utflöden om de är täckta av vegetation.

Kallkälla i Norra Misterhult. Källan har används för vatten till dricksvatten och bykning under senare delen av 1800-talet och början av 19oo-talet. Även värdefull under torkår, när de grävda och stensatta gårdsbrunnarna sinade.

Surbrunnskillan i Timsfors.

Källor
Minnen och historier från bruksorten Timsfors, 1989.
Skoghistoria
Naturvårdsverket
Miljöhänsyn

Maläjlyckan

Maläjlyckan ligger i Norra Misterhult, utmed byvägen till Exhult. Här har det under slutet av 1800-talet tillverkats pottaska och det har också legat en backstuga på åkern, där det lär finnas rester kvar av grunden. Närmsta grannhuset Lillgården, använde åkern för att odla potatis. I början av andra världskriget (krigsvintrana 1939-1942) hade militären läger här, och för sanitära behov fick man låna Lillgårdens utedass. Krigsvintern var mycket kall, i södra Sverige uppmättes köldrekord, på över 30 grader.

"Maläj-Swännen" (Sven Persson, 1806-1870) bodde i en jor`stu`a. Där fanns en stor sten som de hade till bord. Ungarna brukade sitta uppklättrade på den. Mor talade om, att när de gick till julottan vid fyratiden på juldagsmorgon, då låg "Maläj-Johannesen" (Johannes Pettersson, född 1851) och brände pottaska i "Bögehåltet".   

Pottaska
Pottaska användes vid tillverkning av såpa, glas, krut, färgämnen och läkemedel och gav för utmarksbönderna ett välkommet tillskott i kassan, lönsammare än tjärbränningen. Pottaska ska ha använts redan av egyptierna 1000 f. Kr. vid tillverkning av glas. Det är också ett mycket gammalt rengöringsmedel och betmedel vid växtfärgning. Tillverkningen i Sverige spelade lokalt en ekonomiskt viktig roll för bönderna, men påverkade skogen genom mycket stora uttag av lövträd. Skogsskövlingen av asp- och björkskogarna var omfattande. Enligt några uppteckningar sägs det att 1 000 kilo virke gav ungefär 1 kilo pottaska. Finns även uppgifter om, för att framställa 185 kg pottaska behövdes ett hektar 70-årig björkskog. Många har hävdat att skogen därmed tog stor skada.

Textavsnitt från "Lyckan", av Ivar-Lo Johansson
”De gamla talade ibland om hur det var, när det skulle tvättas på slottet, sa jag. Kvinnorna beskrev hur det gick till, när de skulle börja med friherrinnans tvätt. De fyllde björkaska i linnepåsar och hängde påsarna i den stora, immande tvättgrytan. Sen kokade de lut av björkaskan. De skulle skrubba tvätten klockan ett på natten. Tidigare hade de lagt i blöt i två stora bykbaljor och efter det skulle de dra upp tvätten och låta den vattenrinna. De hängde påsar med aska i tvätten, medan den låg i blöt, också då i små linnepåsar. Björkluten skulle vara så stark att en fjäder knorrade sig. De hällde björkluten över byken flera gånger, sen skrubbade de i asklut och använde hemkokt såpa. Fyra pipor och fyra extra kvinnor från godset var kommenderade till tvätten, som började klockan ett den första natten. De höll sen på i tre dagar. Männen bar byken upp på en vagn, och kvinnorna följde efter ner till dammen för att klappa. Om vintern slog de hål på isen. Kvinnorna måste sno halmband om benen ända upp till knäna för att skydda sig mot kylan. Men ibland måste de resa sig upp och hoppa och slå händerna mot varann för att kunna behålla något av värmen kvar”.

Textavsnitt från "Markernas visdom" av Nils-Erik Landell
"Bönderna högg ned skogarna, lät dem ligga och torka något år för att sedan bränna. I dessa svedjeland odlades rovor och råg. Virke höggs, även för export. Men under 1700-talets två sista decennier var värdet av exporterad tjära dubbelt så stort som exportvirkets. Mängder av lövskog användes för att framställa kaliumkarbonat, som kallades pottaska därför att askan av träden urlakades i lerpottor. I söder avverkades bok och i norr björk. Men bara en procent av vedens torrvikt gick att nyttiggöra som aska, vilket användes för färgning och glastillverkning. Ändå var under en tioårsperiod från 1738 den årliga exporten  av obehandlad aska 776 ton och av pottaska 1 500 ton!"

Maläjlyckan, ligger utmed byvägen i Norra Misterhult, där pottaska tillverkades en gång i tiden. 

Maläjlyckan.

Källor
Nils-Erik Landell, Markernas visdom, 1990
Lars Lundberg, Mormor Berättar, 1982
Vera Melin, Norra Misterhult, 2020
Jämshög
Stockholms universitet
Shenet

Håris

Botanist Lennart Engstrand förklarar att det vita luddet är vättarnas skägg. När de var uppe och festade på natten och fick bråttom att gömma sig när morgonen kom fastnade de med sina skägg...
En mer naturvetenskaplig förklaring för den här isen som har många namn: vätteskägg, sidenis, håris, bomullsis är att den uppstår under vissa speciella betingelser. Temperaturen ligger runt noll, det fryser på natten och töar på dagen och så måste vi ha en pinne som ska vara lite förmultnad, angripen av svamp så att den är porös. Barken ska spricka så att veden blottas. På dagen när det töar sugs vatten in, och på natten fryser det. Volymen ökar och ur varje mättad por trycks ett "hårstrå" ut. 
Det ska vara rätt hög luftfuktighet. Det forskas en del på vad mer som krävs och det finns studier som visar att det ska vara en viss sorts svamp eller en viss sorts bakterie för att fenomenet ska uppstå.

Källor
Naturmorgon, 2018-01-20

Nötskålen

Den gamla nötskålen, som jag minns från mitt föräldrahem, Gustavslund i Norra Misterhult , togs fram vid jul och var placerad i finrummet, på ett litet fint runt bord. Finrummet användes bara vid högtidliga tillfällen, midsommar, jul, nyår, större kalas och vid ett husförhör, som jag kommer ihåg. Under den kalla årstiden fick det eldas rejält i kaminen och särskilt under jul- och nyårshelgen för att få upp värmen, det tog lång tid med många vedinlägg och det tog hårt på den inburna veden. En speciell och trivsam doft spreds i rummet allteftersom temperaturen steg och rumsfukten försvann. Far skötte eldningen i finrummet, ett rum som det "sitter i väggarna" om alla kalas och festligheter av alla de slag som ägt rum, oftast dokumenterades i "skrivkrampsbenägna" gästboken, ibland glömdes den förstås att tas fram. 
Vedboden låg som tur var ganska nära till bostadshuset och det var förstås inte roligt att bära in ved, när det var kallt, vinden ven och snön yrde där ute. Det var inte mycket att välja på, man ville ju själv inte frysa, dessutom var det angenämnt att sitta inne och kuraskymning och höra hur det sprakade i spisen, höra klockans pendel, efter ett väl förrättat arbete. Det heter som bekant, att veden värmer flera gånger.
Under sena kvällen blev det jämmer på att det blivit alldeles för varmt i rummet ("hett så det loade") och en allmän uppmaning att inte lägga in mer, det fick till och med vädras, fastän det kändes hånt att släppa ut den goe spisvärmen, som det kämpats med hela dagen.
Ibland togs även också ett värmeelement fram, där elementen blev röda som en grill.
Jag vet aldrig att det var brist på någon ved, den räckte alltid till, vedbon var lagrad för i regel två säsonger med ren björkved, finhuggen och väl lavad. Det var också noga med att det fanns tänneved och spetor tillhands, för att det skulle ta sig lätt om mornarna. 
Eftersom det inte fanns någon elspis i min barndom, eldades det i en järnspis med järnringar hela året för matlagning och varmvatten till hushållet, så det gick åt ved även på sommaren. Järnringarna kunde tas bort, så att speciellt utformade grytor fick mer kontakt med värmen. Ovanför spisen och i skorsten fanns ett spjäll, där matosen drogs ut, draget reglerades via en kedja.
När det var vinter togs skidorna in med viss övertalning och spändes mellan krokhållaren och spisen för att få fina framböjar, blev extra bra om man hängde en tyngd baktill på skidorna, oftast ett par stövlar. Såg alltid imponerande ut med fina böjar. 
Trots att innanfönstern var tätade med vadd och fönsterremsor och smyckat med eterneller blev det kallt framåt morgontimmarna. Vid långvarig och sträng kyla blev det rimfrost på rutorna, även invändigt och i fastun frös laken till lutfisken.
Skålen är tillverkad i björk och inhandlades av min farbror, Johan Andréasson, (1894-1948).
Det tillhörde också en originell nötknäppare, med formen av en gubbe och en i metall. När det var julkalas kom även gästboken fram och placerades på det lilla bordet tillsammans med diverse tilltugg, och tobak, bl.a. cigariller.
Vi hade också en orginell julbelysning, med formen som en julkärve som var placerad på en rund svart hållare där flera, (minst sju) adventsljus satt på höga stänger.

Nötskålen som omtalas i texten.

Det var en liknande nötknäppare som också användes.

Nötknäppare i trä, men inte den som omtalas i texten.

Pipa som hängde som prydnad i finrummet.

Det var en sådan kamin det eldades i vid festliga tillfällen, och extra
spännande och högtidligt på julafton. Tomten fick ju inte frysa.  
Jag kommer också ihåg att det blev en speciell lukt i rummet, inte av
rök, utan en känsla av feststämning.

Lutfisken
"Än i dag kan vi nordbor chockera våra utländska gäster bara genom att beskriva proceduren för lutfisk. 
Entusiastiskt berättar lutfiskälskarna om en torkad fisk som blötlägges en vecka i ett stort kar.
Sedan tas fisken upp, baljan rengörs och botten täcks med släkt kalk. Inför allt mer tvivlande åhörare fortsätter beskrivningen med själva luten som
görs av kristallsoda, som inte skall förväxlas med kaustiksoda, samt vatten så det täcker fisken.
Efter en vecka är fisken så mör att man lätt kan köra ett finger genom den.
Ytterligare två veckor ska fisken ligga i blöt i enbart vatten innan den är färdig 
att kokas".

Lutfisk

Litteratur 
Kristina Li Olls: Så åt och drack man förr ... Bokförlaget Settern