På väg till baka

Så har jag återvänt till civilisationen, nästan. Är i DarEsaalam nu. Plötsligt så fungerar internet. Det gjorde det inte i em när jag kom hit. Nu är det nästa Sverigefart. De lovade att det skulle fungera lika bra i Msambara, men icke. Det fungerar inte här heller, mer än i bland.

Otrolig känsla att komma hit igen efter drygt två veckor på landet. Här finns bilar, elström och restauranger. Det var en otrolig hetta när jag klev av planet, en bit över 40 grader. Det har legat mellan 20 - 30 i Msambara, varvat med regn.

Bara att få komma hit, gå ut o ta en kall öl i stället för varmt vatten, vilken känsla. Oavsett om det regnar eller är torrt blir allt rött. Så nu ska Nikons servicecenter få att göra. Jag måste lämna in kameran på en rengöring och servis. Inte för att det behövs nu, men jag tror jag tjänar på det i längden.

Jag tror jag fått ihop en del bilder och text som jag kan jobba vidare med hemma. Planerar en fotoutställning under vinter-våren. 

Det var trevligt att få komma dit och presentera almanakan och att skolan får pengar för den. Jag var med på ett möte där de först vädjade till mig om att försöka få lite pengar till skolböcker. Att sedan presentera det var så skönt.

Kamerorna och mobilerna såldes på auktion. Jag valde att inte vara med vid det tillfället då vi misstänkte att många vill vara kompisar o försöka få en telefon. Det inbringade omkring 4000 kr. Vet inte exakta växlingskursen. Men det var succse. Nu ser de fram mot nästa tillfälle som blir i mars. Jag åker inte ner själv, men Markus som jobbar där ska ner dit då. Pengarna i det här läget är inte det viktiga, utan att vi gör folk lyckliga. Tro det eller ej, men mycket av det som säljs i städerna är kopior på orginalen. Mobiler, kameror, batterier. Så folk vill hällre betala en slant för en gammal pryl från Sverige i stället för en icke fungernde kopia. Även om mitt internet inte fungerade så fungerar vanliga mobiler.

När det gäller kameror är det många som vill ha enkla analoga pocketkameror. Digitalt går inte då de inte har el, datorer eller möjlighet till utskrifter av digitalt. Analog utskirift finns i Kalulo, ca 10 km från Msambara. Jag besökte labbet där. De har en gammal 7080--tals kopiator och en framkallare. De startar upp elgeneratorn på förmiddagar och kan då köra bilder. Men, det blir som det blir, hur klarar de av tempen i framkallaren i den här hetta? Det var nog över 30 grader där inne när jag var där.

Oj, vilka människoöden jag tagit del av. Kommer att redovisa lite av det senare. Men kort, ett kg ris kostar ca 8 kr, en dagslön är ca 15 kr. Är man då ensamstående mamma till 8 barn är inte livet enkelt. Pengarna räcker inte till tandborstar, de tuggar på träpinnar morgon o kväll. 

Däremot min "fotokompis" har lyckats riktigt bra. Han har köpt sig en ny motorcykel under året. Hans inkomster har ökat mycket efter mitt förra besök. Nu vill han ha hjälp under nästa år att köra igång med digitalt foto. Det roliga är att det smittar av sig. En annan kille som hade det lite tufft med pengar har blivit inspirerad av fotografen och har andra bra planer nu för sin framtid. Så det finns hopp.

Många pratar om Obama-effekt. YES WE CAN.

Folk i Sverige påstår att det är Lucia nu. Men det brukar ju vara på vintern, inte när det är 35 grader varmt på kvällen..

Tyvärr blev det inget dykande på Zanzibar pg tidsbrist o en regäl förkylning. Nästa gång blir det först Zan

Asante

Msambara

Så är jag sedan några dagar tillbaka framme i Msambara, Kigoma, Tanzania.

Inte så enkelt som jag trodde och som utlovats att hålla kontakt med omvärlden. Den internetleverantör jag valde och som lovade att internet skulle fungera här höll inte vad de lovade. Trots flera förfrågningar.
Just nu sitter jag uppkopplad via satelit och ett dieselaggregat till ström, med en hastighet på 0,01 Mb/sek ut och 0,06 Mb/ sek ner. Vodacom lovade samma hastighet, eller samma teknik som vi har i Sverige, men, som mycket annat är det enkelt att lova och sårt att uppfylla löftena. Men, så beror det på vad man menar med mobilt bredband, det fungerar ju och tid har man.

Vi har inte börjat "Sälja" kamerorna ännu. Ev gör vi så att vi ordnar en auktion på dem då det finns flera som vill ha. Likaså kommer då mobilerna att säljas på samma sätt.

Vill ni läsa mera om min resa så finns det lite på www.resdagboken.se och c.dahlin.

Förlåt alla som känner till landet, jag älskar det och folket här, men ibland håller de inte samma tekniska standard som oss.

När det gäller min egen utrustning så måste jag bara säga att D3'an mäter ljust mycket bättre än D2x gör. Nu behöver jag som regel inte exponeringskompensera när jag fotar folket vilket jag var tvungen med på D2x. Vilket framsteg för Nikon.

Asante

Uppladdning

Om en vecka sitter jag på planet till Tanzania. Läs det igen "om en vecka", det är ju en evighet, fast igentligen inte. Tiden går rasandes fort, en blinkning så är det lördag den 22 nov.

(Enda gången tiden står stilla är när man dyker och har säkerhetsstoppet på 5 m i 3 minuter, då står klockan stilla.)

Nu pågår uppladdningen. Trots att jag reser mycket i Sverige, har gjort mycket utlandsresor så känner jag den här gången en viss nervositet. Hur ska det här gå? Resa ensam till ett ställe mitt i Afrika. Granne med ett krig, bara en sjö som skiljer oss åt. Träffa folk man såg för ett år sedan, se, höra och möta alla desa barn. Jag som hade tänkt lära mig skjuta (med kameran) från höften, så blev det inte.

Jag har ännu inte kollat igenom min utrustning. Vet att jag måste beställa en hårddisk. En fasligt massa prylar till folk där borta. Så måste jag fundera igenom vad jag ska göra där, vad ska jag inrikta mig på? Skolan så klart, i och med att almanackans intäckter går dit. Föresten, där har vi täckt upp utgifterna så nu kommer i stort sett hela det beloppet ni betalar för den, 175 kr, gå till skolan i Msambara. Som det ser ut nu så kommer almanackan att ge30 - 35 000 kr till skolböcker. Härlig känsla att komma dit och ha bidragit med dessa pengar.

Den här gången är det inte semester, nu har jag lite press på mig. Jag måste kunna få till några texter och bilder på nya saker. Förra gången var ju allt nytt. Planerna är att kunna följa någon familj fråntidig morgon till sen kväll. Så ska vi ha lite fotoutflykter som planeras av min bekant där borta. Hur vet jag inte, men det blir i kombination med fotokursen. Ut i naturskogen eller hemma hos folkvad vet jag. Det viktiga är att jagfår chans att bidraga med mina kunskaper till dem och de föra över sina kunskaper till mig

När jag kommer hem ska jag orna en riktig fotoutställning i Eskilstuna, ska bli kul. Har aldrig gjort det tidigre.

Kommer att bli intressant att se hur D3'an fungerar i Tanzania. D2x'en fick jag lov att lägga en överexponering på för att få bilderna bra. Nu kommer jag även att plocka med mig min MackBook så jag kan kolla bilderna direkt. Jag hade planerat att köpa en liten projektor och ta med, men pengarna räcker inte. En orsak är Umeå-företaget som inte vill fullfölja ingånget avtal utan försöker blåsa mig på 140 000 kr.

Om tekniken fungerar som jag hoppas så lovar jag att skriva lite från Msambara. Tänk om jag kan sitta hemma hos någon familj i deras hus och skriva min blogg. Ett hus bestående av lerväggar med halmtak, tala om teknikkrock. Så håll koll på min sida mellan 22 nov till 13 december. Kan hända jag tar en bild med datorns kamera och lägger in här.

Vill ni stödja arbetet i Msambara, Tanzania, gå till butiken i FS och beställ en almanacka. Nu kommer största delen av dina 175 kr att gå direkt till skolböcker, jag tjanar inget mera. MEN, jag får en respons på att det jag gör är betydelsefullt.

 Vi hörs
Christer

Avundssjuka

Som en del av er sett så finns det en artikel om mig och mitt engagemang i Tanzania.

Det är ju bra att det finns folk som läser vad som skrivs och kommenterar det. Men att det skull bli sådan debatt och så ilskna kommentarer trodde jag inte. Trodde det var bra, men sveska avundsjukan lyser klart igenom.

Jag har vid tre tillfällen försökt att skaffa kameror som jag tar med eller levererar med bekanta till Msambara i Tanzania. När jag då har gått ut och frågat på FS blir det något enstaka svar. Tack ni som svarat och bidragit med kameror. Men de flesta ska ha betalt runt 1000 kr för en Nikon 801 med kittglugg. Trots att jag beskriver att de ska gå till ett biståndsarbete. Men ändå vill de flesta ha betalt för sina dammsamlare. Lika så när jag kollar med folk på Blocket. Jg fick i somras tag på lite kameror där snittet hamnade på ca 600 kr, ett par gratis och ett par för 1000 - 1200 kr. Så de skeppades ner till Tanzania på beställning.

Oavsett i vilket land en ny kamera säljs i så har den ungefär samma kostnad, då de flesta är tillverkade i Kina. För de flesta i Tanzania är en ny kamera inte ens att drömma om. När de då kan få tillfälle att köpa en begagnad kamera försöker de ta den chansen. De som tänker långsiktigt förstår att det kan ge dem inkomster. 

Det finns knappt ny kameror att köpa än mindre begangnade. Därför tar man inte bort försäljning från fotoaffärer. Tvärt om så skapar det lite mereffekt genom att de får sälja mera film och framkallning.

Att som någon påstod i kommentarerna till artikeln, sälja kamerorna för tio kronor styck tyder på stor okunskap. Därmed villalla ha en kamera och då blir marknaden förstörd. 

Beloppet som jag tog ca 600 kr var dels det jag gett, men även motsvarar det en normal månadslön i Msambara. Då tyckte några att omsatt till svenska förhållanden, 20 000 - 25 000 för en kamera är fantasipriser. Men en normal kamera i Sverige kostar i dag 25 - 50 000 kr.

Som jag tolkar flera av de som kommenterade artikeln tyder på normal svensk avundssjuka. Avundsjuk på att de inte kommit på det hela.

Visa i stället på handlingskraft och skicka över kamerona utan kostnad. Men ni kanske inte har några kameror, skicka era mobiler i stället, de är också eftertraktade. Ni köper ju ändå nya. 

En orsak till att folk i Tanzania föredrar beg produkter från Sverige i stället för nya från Tanzania är att de nya ofta är kopior och inte håller.

Hoppas det här reder ut striden och att jag nu får lite kameror och mobiler.

Oavsett vad vissa "experter"  tyckerså åker jag till Tanzania om 1 vecka.

Christer

22 November

Nu är det bestämt.

Den 22 November åker jag till Tanzania.

Jag kommer att i huvudsak fota folk i vardagen, barn och vuxna där de bor och lever. Vi kommer även att åka ut på någon djurspaning, inte till parkerna utan till verkligheten.
Förra gången upptäckte jag att jag fick lov att överexponera bilderna 1 - 2 steg för att de skulle bli bra.
Den här gången kommer jag även att plocka med min Macbook och en liten, ännu ej inköpt, fotoskrivare.

Jag vet att när jag kommer dit så kommer de att skrika efter kameraprylar. Systemkameror med objektiv och blixtar. Så har du någon kamera eller mobil du vill skänka till folk födda och boende i den fattiga delen av världen får du höra av dig.

Rent praktiskt går det till så här:
Dina grejor måste fungera. Du skickar det till mig efter ett mail.

Jag tar med det ner till Msambara, Tanzania. Där säljer jag grejorna för en rimlig summa pengar. Man kan inte ge bort en sak pga risk för osämja. Pengarna som jag får för detta skänker jag till biståndsarbetet i Msambara. Exakt till vad beror på hur mycket det blir. Skolböcker, trädplantering eller sjukvården.

Så planerar jag en kortare träff med mina "gamla " fotoelever från Januari. Har du Nikonprylar kan de vara intresserade då de köpte Nikonprylar förra gången.

 Så vill du hjälpa till, hör av dig snarast.

 Christer