Grundlurad

Nu känner jag mig riktigt lurad.

Jag har skrivit tidigare vikten av att hålla koll på sin utrustning. Rätt färgflöde och en kalibrerad skärm. Hur får man då en kalibrerad skärm? 

Jo man köper en skärmkalibrator.

Jag har haft en Spyder 2 under några år som jag förlitat mig på. Men så tyckte jag att det är nog dags att köpa en ny. Sagt och gjort, jag beställde en Spyder 3. Den är riktigt bra sa säljaren. Jag kalibrerade min skärm, men tyckte inte att den kändes riktigt bra ändå.

I kväll körde jag en validering hos Stefan Olsson på Profiler.

Min nya Spyder 3 är katastrofalt dålig. Vad är det för skit de säljer? När Stefan tidigare gjort tester med kalibratorer var ca 40 % undermåliga.

Så alla ni som har kalibratorer till skärmar, litar ni på dem? Eller är ni lika lättlurade som jag är.

I morgon blir det ett samtal till säljaren. Visst det är absolut inte deras fel. Förutom att de inte ska ta in sådant skit som Spyder 3.

Det händer andra men inte mig

Hur ofta har du inte hört att en hårddisk kan gå sönder?
Men det händer ju inte dig eller mig, det händer ju bara andra.

jag har haft datorer sedan början av 90-talet och ända disken som gått sönder var en bärbar dator som ramlade i golvet. Så varför ska man egentligen hålla på med massa tramsigt backupp?

Visst, ibland tar jag väl backupp på viktiga data o bilder, men det tar ju bara tid och är jobbigt.

MEN, nu har det hänt mig, en diska har stannat. Massa bilder är bara borta. De viktiga, tex Tanzaniabilderna finns på flera ställen. Men många som man tagit lite då och då är bara borta. Vart har ettorna och nollorna tagit vägen?

Så nu är disken på väg för att se om det går att hitta några ettor, nollorna är ju inget så de behöver man ju inte leta efter.

Dessutom har jag beställt ett backuppsystem med 4 x 750 Gb disksystem.

Det var bättre förr, mina gamla negativ finns kvar, där är inte ettorna ute o far i rymden.

Så nu kan nog du vara lugn, min diska har ju gått sönder och sannolikheten att även din disk ska gå sönder samtidigt som min är ju inte så stor, eller? Kan det hända även dig?

Känsla

Jag tillhör inte de som bodde i mörkrummet tidigare. Fast jag har ändå kopierat rätt mycket S/V genom åren. Det var en härlig känsla när man gjorde en lite större bild oach den kom fram liggandes där i badet.

Samma känsla fast starkare uppstår när jag plockar upp en bild, justerar upp den enligt kosntens alla regler som Stefan Ohlsson lärt mig.

Att så fundera på, vad ska bilden användas till, hur kommer den att upplevas, vilket papper passar bäst. Att då sätta i lämpligt papper, lägga ut den på Image Print och köra igång skrivaren.

Inte för att jag vet om mitt flöde är det bästa men så här jobbar jag.

Bilderna ligger som DNG i LR. Jag öppnar den valda i PS RAW konverterare. Där gör jag så lite som möjligt, kollar bara så att temperaturen är rätt, drar ner svärtan, kolalr så jag har teckning i högdagrarna. Öppnar bilden i PS, Kolalr lite snabbt på den, konverterar till Adobe RGB ifrån ProPhoto RGB. Kontrolelrar svart och vitpunkter samt justerar dem till lämpliga värden. Därefter lite kontrast, kollar ljusheten, färgjusteringar om det är folk. Lägger bilden i rätt storlek, lägger på en oskarp mask. Sparar bilden för att öppna den i ImagePrint och skriva ut den.

När så bilden kommer ut exakt som man förväntar sig är känslan härlig. Att kunna skriva ut en bild i 42 x 60 på flera olika sorters papper och med ett bra resultat är härligt.

Jag tycker inte om att ta bort eller lägga till prylar i bilden. Det ända jag tar bort är sensorskräp.

Trots mina problem, se förra bloggen, så fick jag ut mina bilder.

 Har du ingen storformatsskrivare, så skaffa en om du har möjlighet.

Ha de så bra