Hemma i Lyxiga Sverige

Så har jag då kommit hem från Tanzania.

Kom hem i söndags em. Det har varit några hektiska dagar att ta hand om mitt ordinarie jobbs alla papper. Det är inte klart ännu, men det viktigaste är utfört. Har även gjort ett par jobb.

Jag besökte ett av världens fattigaste områden.
En kvinna jag jorde ett reportage hos tjänar de dagar hon arbetar, ca 15 kr per dag. Hon har inte pengar att kunna köpa tandborstar till sig o sina barn. Inte heller har hon råd med tvål att tvätta sig med. Men hon är ändå väldigt noga med hygenen och att alltid ha rena kläder på sig o sina barn. För det mesta har de ändå så de kan äta mat varje dag, skulle det knipa finns casavarot att äta. Vid ett tillfälle har hon och barna svultit,men det var för flera år sedan. Andra familjer har det lite bättre, men inte så mycket. Alla kämpar för mat för dagen. Några få har kunnat kosta på sig en mobiltelefon, oftast beg från någon i sverige.

Jag träffade några kofösare, antingen var det deras kor eller så vaktar de dem mot betalning. De har inte massa prylar, inga bilar, eller mobiltelfoner. 

Jag var i dag in till Eskilstuna för att julhandla lite. MEN SNÄLLA NÅN, VAD HÅLLER VI PÅ MED? KOLLA I AFFÄRERNA, HUR SER DET UT? Varor i ett oändligt överflöd. Enormt med prylar som vi definitivt inte behöver. Det ena bättre än det andra enligt reklamen, o vi köper o tror vi blir lyckliga för det. De ända som blir lyckliga är affärerna och tillverkarna. Definitivt inte vi, möjligtvis en kort, kort stund när vi nyss köpt det. Men sedan är det trasigt eller bara gammalt o slängs. 

När du nu går in i affären i morgon, tänk på kvinnan jag träffade, eller kofösarn, eller barnen som är glada åt en tom vattenflaska från mig. Tänk om de skulle få komma in i ett Svenskt varuhus nu till jul. Jag tror de skulle få hjärtinfarkt. VILKET SLÖSERI SKULLE DE SÄGA.

 Snart ska ni få en rapport om min kamera o mobilinsats, samt få se några bilder. Måste bara få lite tid att landa och vänja mig vid svenskt slöseri igen.

Christer

Sista natten, för denna gång

Så har den då kommit, sista natten i Tanzania för den här gången, snyft.

Men det ser ut att bli ett bra slut. Var ut till havet o badade i dag. Hade inte dykdatorn med mig, men jag närapå brände mig i vattnet när jag klev ut, ända ut på 2 meters djup var det hett i vattnet. Det blir ytterligare en dag på stranden. Innan hemfärden ska jag besöka ett projekt med barn som inte har föräldrar som bor tillsammans. Min taxichaufför, Juma har ordnat så att varje eftermiddag kommer det dit barn som har föräldrar. Så tränar och spelar de fotboll, med varandra. Det skapar väldigt bra sammanhållning då de både före o efter fotbollen sitter o gårigenom matcherna och träningarna. Juma har själv varit spelare i Tanzanias högsta serie. Ska se om jag kan få till någon om det med bilder o text.

Så sitter jag och funderar på att ordna en fotoresa hit till Tanzania. En av mina bekanta här nere kommer under nästa år att starta upp en camp där folk kan hyra in sig. Det lär finnas rätt mycket djur där, både för foto och för jakt. Men när jag åker dit får folk bara skjuta med kamerorna. Jag var i ett annat område och såg Babianer, antiloper och vildsvin. Visst, man ser mer djur i Serengetti (eller hur det nu stavas). Men de här går helt fritt.

Vill du med på en äventyrsresa, hör av dig. Jag har 2 intressenter redan. Kostnd, ja, men det bör inte bli så blodigt. Det kostar inget för dig att visa ett litet intresse redan nu. En sådan resa kräver rätt mycket planering o det är bra att veta om några av er vill med eller om jag ska lägga ner tanken.

Men det lär i så fall bli en resa du sent ska glömma.

Nästa skrivande lär bli i Sverige

Asante

På väg till baka

Så har jag återvänt till civilisationen, nästan. Är i DarEsaalam nu. Plötsligt så fungerar internet. Det gjorde det inte i em när jag kom hit. Nu är det nästa Sverigefart. De lovade att det skulle fungera lika bra i Msambara, men icke. Det fungerar inte här heller, mer än i bland.

Otrolig känsla att komma hit igen efter drygt två veckor på landet. Här finns bilar, elström och restauranger. Det var en otrolig hetta när jag klev av planet, en bit över 40 grader. Det har legat mellan 20 - 30 i Msambara, varvat med regn.

Bara att få komma hit, gå ut o ta en kall öl i stället för varmt vatten, vilken känsla. Oavsett om det regnar eller är torrt blir allt rött. Så nu ska Nikons servicecenter få att göra. Jag måste lämna in kameran på en rengöring och servis. Inte för att det behövs nu, men jag tror jag tjänar på det i längden.

Jag tror jag fått ihop en del bilder och text som jag kan jobba vidare med hemma. Planerar en fotoutställning under vinter-våren. 

Det var trevligt att få komma dit och presentera almanakan och att skolan får pengar för den. Jag var med på ett möte där de först vädjade till mig om att försöka få lite pengar till skolböcker. Att sedan presentera det var så skönt.

Kamerorna och mobilerna såldes på auktion. Jag valde att inte vara med vid det tillfället då vi misstänkte att många vill vara kompisar o försöka få en telefon. Det inbringade omkring 4000 kr. Vet inte exakta växlingskursen. Men det var succse. Nu ser de fram mot nästa tillfälle som blir i mars. Jag åker inte ner själv, men Markus som jobbar där ska ner dit då. Pengarna i det här läget är inte det viktiga, utan att vi gör folk lyckliga. Tro det eller ej, men mycket av det som säljs i städerna är kopior på orginalen. Mobiler, kameror, batterier. Så folk vill hällre betala en slant för en gammal pryl från Sverige i stället för en icke fungernde kopia. Även om mitt internet inte fungerade så fungerar vanliga mobiler.

När det gäller kameror är det många som vill ha enkla analoga pocketkameror. Digitalt går inte då de inte har el, datorer eller möjlighet till utskrifter av digitalt. Analog utskirift finns i Kalulo, ca 10 km från Msambara. Jag besökte labbet där. De har en gammal 7080--tals kopiator och en framkallare. De startar upp elgeneratorn på förmiddagar och kan då köra bilder. Men, det blir som det blir, hur klarar de av tempen i framkallaren i den här hetta? Det var nog över 30 grader där inne när jag var där.

Oj, vilka människoöden jag tagit del av. Kommer att redovisa lite av det senare. Men kort, ett kg ris kostar ca 8 kr, en dagslön är ca 15 kr. Är man då ensamstående mamma till 8 barn är inte livet enkelt. Pengarna räcker inte till tandborstar, de tuggar på träpinnar morgon o kväll. 

Däremot min "fotokompis" har lyckats riktigt bra. Han har köpt sig en ny motorcykel under året. Hans inkomster har ökat mycket efter mitt förra besök. Nu vill han ha hjälp under nästa år att köra igång med digitalt foto. Det roliga är att det smittar av sig. En annan kille som hade det lite tufft med pengar har blivit inspirerad av fotografen och har andra bra planer nu för sin framtid. Så det finns hopp.

Många pratar om Obama-effekt. YES WE CAN.

Folk i Sverige påstår att det är Lucia nu. Men det brukar ju vara på vintern, inte när det är 35 grader varmt på kvällen..

Tyvärr blev det inget dykande på Zanzibar pg tidsbrist o en regäl förkylning. Nästa gång blir det först Zan

Asante