Efterlysning

Ni som läst mina tidigare bloggar vet att jag var i Tanzania i januari.

Nu är det dags igen att jag åker dit, till västra delarna av landet som tillhör bland de fattigaste i världen. Jag ska dit och fota och skriva lite. Får se om det går lika bra som förra gången.
Väl hemma igen planerar jag att ordna en fotoutställning, hur det nu ska gå?

Men nu till min rubrik: Efterlysning!

Vi i det rika Sverige handlar hela tiden massa nya prylar, sådant som människorna i Tanzania inte ens kan drömma om att få i sin ägo, inte ens det som vi kastar som är omodernt kommer till deras ägo. Så nu undrar jag, har du en gammal bärbar dator, gammal analog kamera eller några mobiltelefoner som ligger och samlar damm? Har du det och grejorna fungerar ordentligt, men du tycker det är för gammlat. Hör av dig till mig så kanske det kan passa att jag tar med.
Jag letade i mitt föråd och hittade den här gången 3 st notbooks, (förra gången 3 kameror.) De fungerar mycket bra till normala kontorsprogra men är omoderna. Så de tar jag med ner. MEn jag har plats över för några till.

Jag fick reda på att de klassar begangade mobiler från sverige som bättre än nya från Tanzania:

Så vill du göra en insats för dina medmänniskor på långt bort, som inte lyckades bli födda här, hör av dig. 

Som parantes, jag har tillsammans med bistondsorganisationen MATEP, producerat en väggalmanacka för 2009 med bilder från Tanzania som vi säljer för 175 kr och där minst 105 kr av varje kalender går till skolböcker i grundskolan i Msambara. Om vi säljer många kommer procentsatsen att öka. Jag garanterar att de lovade pengarna går till skolböcker i Msambara, Tanzania.

Många av oss i den rika delen av världen är så snåla och rädda om våra gamla prylar att vi inte ens vill ge bort dem, men tänk vad vi kan glädja människor i andra länder om vi bjuder till.

Du kan se lite bilder från Tanzania på min hemsida www.projektfoto.se

 Gör din insats nu.

Hej då PC- Välkommen MAC

Nu håller ytterligare en av mina gamla trotjänare på att gå ur tiden. Det ska inte bli någon upprepning av bloggen från juni.

För ca 6 - 7 år sedan köpte jag en supermodern bärbar dator. Toshiba Portege 4010. Den har varit fantastiskt bra. Visst lite tung och tjock, men samtidigt relativt smidig, 13 " tror jag den har. Den hade från början nära 9 timmars bstteritid.Har varit med dagligen ute på jobb på industrin, fuktigt, dammigt varmt o kallt. Den har aldrig protesterat eller tappat någon data. Men sedan i sommras har fläkten krånglat så den blir överhettad.

Då jag även jobbar med bilder skaffade jag för 2,5 år sedan min första MacBook Pro.

Nu när jag behövde en ny till industrijobben var valet inte så svårt.

Dagen efter att Applen presenterat sina nya datorer la jag beställningen.

I dag kom underverket. En Macbook. Vilken snygging och vad liten och smidig den är. Hoppas nu bara att den kommer att gå lika bra som min gamla Toshiba.

Det är otroligt vad de tänkt på allt på Apple. Bara med ett par knapptryckningar har jag fått båda mina Maccar att se lika dana ut med samma ikoner och synkat allt. Nu ska jag inte köra samma saker i dem, men grunden med internet, skrivbordet, kalendern mm, allt är identiskt.

Undrar om Windows löst det lika smidigt ännu med sin synkning. Snart kommer även kontorsdatorn att få lämna in till förmån för, gissa vad, en MAC.

Står du i valet och kvalet om PC eller MAC, sluta tveka. Visst Mac är lite dyrare, men så mycket enklare att använda så det är det värt.

Känsla

Jag tillhör inte de som bodde i mörkrummet tidigare. Fast jag har ändå kopierat rätt mycket S/V genom åren. Det var en härlig känsla när man gjorde en lite större bild oach den kom fram liggandes där i badet.

Samma känsla fast starkare uppstår när jag plockar upp en bild, justerar upp den enligt kosntens alla regler som Stefan Ohlsson lärt mig.

Att så fundera på, vad ska bilden användas till, hur kommer den att upplevas, vilket papper passar bäst. Att då sätta i lämpligt papper, lägga ut den på Image Print och köra igång skrivaren.

Inte för att jag vet om mitt flöde är det bästa men så här jobbar jag.

Bilderna ligger som DNG i LR. Jag öppnar den valda i PS RAW konverterare. Där gör jag så lite som möjligt, kollar bara så att temperaturen är rätt, drar ner svärtan, kolalr så jag har teckning i högdagrarna. Öppnar bilden i PS, Kolalr lite snabbt på den, konverterar till Adobe RGB ifrån ProPhoto RGB. Kontrolelrar svart och vitpunkter samt justerar dem till lämpliga värden. Därefter lite kontrast, kollar ljusheten, färgjusteringar om det är folk. Lägger bilden i rätt storlek, lägger på en oskarp mask. Sparar bilden för att öppna den i ImagePrint och skriva ut den.

När så bilden kommer ut exakt som man förväntar sig är känslan härlig. Att kunna skriva ut en bild i 42 x 60 på flera olika sorters papper och med ett bra resultat är härligt.

Jag tycker inte om att ta bort eller lägga till prylar i bilden. Det ända jag tar bort är sensorskräp.

Trots mina problem, se förra bloggen, så fick jag ut mina bilder.

 Har du ingen storformatsskrivare, så skaffa en om du har möjlighet.

Ha de så bra

Tuff situation

Lördagen den 11 oktober har jag planerat att visa ett bildpel samt ställa ut lite av mina fotografier jag tog i Tanzania. Jag har sett fram emot det rätt mycket. Bokat in att tre dagar innan ska jag vara hemma och printa ut bilder på min 4800.

Parallelt med detta så håller jag på med en väggalmanacka för 2009, också från Tanzania. Den ska gå på tryck i dag eller i morgon. Minst 60% av försäljningspriset kommer att gå till biståndsarbetet i Tanzania och den orten jag besökte. Pengarna sak användas till skolböcker i grundskolan där.

Nu har jag flera gånger bloggat om olika tuffa situationer jag hamnat i. 

Men den här gången är nog tuffast av alla. Förra gången jag skrev om något tufft var när Elina dog och jag printade ut några av hennes bilder.

Nu ytterligare en stor motgång eller utmaning. Jag jobbar inte bara som fotograf utan har ett eget företag med helt annan verksamhet. Vid två tilfällen har jag sålt en utrustning till en kund i norra Sverige, som de sålt vidare. Deras mekanik som vi kopplar in oss på har inte fungerat så vi har kunnat trimma in vår utrustning. Nu hotar de med stora skadestånd och vägrar betala en faktura på 150 000 kr. Detta trots att vi aldrig fått chansen. Rent juridiskt så bör jag har rätt, men det tar så mycket kraft och tid. Tiden som jag skulle lägga på mina bilder går åt till tjafs med i mitt tycke ett oseriöst agerande från min fd kund.

Så för första gången i mitt liv kommer jag nu att anlita en advokat som får ta över åt mig. Känns mycket konstigt, men jag måste det för att klara mig ur situationen, eller så har jag gjort fel, men det säger inblandade att jag inte har.

Inte lätt att då producera bra bilder.

Men nu ska jag åka iväg och handla lite ramar mm till de icke utskrivna bilderna. Och då jag nu börjar printa bilder i sista minuten så får inte min Epson 4800 lägga av. Men till skillnad från mina andra skrivare och min pc så brukar min MAC, min RIP, PS och skrivaren sköta sig bra. Visserligen hade jag lite problem med svärta i sista hörnen på pappret, men det tror jag att jag löst. 

Så håll tummarna för min utrustning i morgon, (och för mina affärer).

Jag vet inte om man får göra reklam här, men allt är gratis vid bildvisningen, så jag chansar. Den kommer att vara i Malmköpings secondhand mellan kl 10- 13. 00. Det kommer även att bjudas på lite smakprover på Tanzanisk mat. inte tillagad av mig. Skulle du komma dit, säg att du läst det här.

Konstig känsla

Jag sitter just nu och justerar lite bilder som jag ska printa ut, jag har inte plåtat dem själv.

För två år sedan fick ett par nära bekantas då 18-åriga dotter ett mycket tungt besked. Hon hade fått cancer. Då var hon en framgångsrik friidrottare. Hon vann flera SM-guld i sin åldersklass i teränglöpning och medeldistans. Hon ingick i en ungdomsgrupp som jag via mitt företag var med och sponsrade. 

Plötsligt svarade hennes kropp inte på träningen och hon började få ont. Det visade sig att hon hade fått cancer. Efter 2 års kämpande mellan hopp och förtvivlan har nu Elina fått slippa lida.

Elina har även några bilder här på FS. Hon skaffade en kamera och började plåta i samband med sin sjukdom.

Nu ville hennes föräldrar att jag ska printa ut lite bilder på henne, men framföralt några av bilderna hon tagit. 

Det är några av de svåraste bilderna jag har justerat. Inte tekniskt, men känslomässigt. Veta att Elina tagit dem och att hon nu inte finns bland oss. 

Men jag får tänka på hur hon ville ha bilderna och så printa ut dem på bästa sätt.

Jag justerar dem i PS och printar ut dem via IP på en Epson 4800. Använder lite olika papper beroende på motivet.

Christer